Namn: Lösen:

Dyk nr: 35, Jordfall/Gullmaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Martin  
DATUM :
2002-09-05
MAXDJUP :
26,5 meter
DYKTID :
61 minuter

Efter mycket tjatande fick jag med mig Martin upp till Gullmaren igen. Vi hade bestämt oss för Jordfall. När vi hade fyllt flaskorna på Oxygen fick vi en dykgenomgång av Johan. Trevligt att för en gång skull få dykplatsen uppritad. Vi satte kosan emot E6:an.
När vi kom fram riggade Martin upp sin dykflagga på ett kamerastativ som han hade i bilen. Vi plumsade i och gick efter kättingarna ner emot botten. Bottnen sluttade ganska bra neråt djupet. Inte undra på att det har skett olyckor här… Det första roliga vi såg på lerbottnen var en cylinderros som var rätt så stor. Och en bit bort hittade vi en kammussla som vi lekte lite med. Efter ett tag gick vi en bit upp och hittade ett stenröse med en fin vägg. Här såg vi tre stycken humrar varav en jättebamsing i en håla i väggen. Den var ganska kaxig också så man vågade inte vara för nära den. Vi gick upp för väggen och lade oss på ca 10 meter och snokade lite. Efter ett tag såg jag något som liknade en anemon fast den var lite gulgrå. Vi studerade den ett tag och det slog mig att den hade en ganska så stor likhet med ett sköte. Hur får man fram detta till sin parkamrat. Jo, genom att hålla armarna i 90 graders vinkel vid höfterna och föra dem fram och tillbaka i horisontalläge. Eller jucka kanske är ett enklare uttryck. Vattnet fylldes av skrattbubblor. Vi drev hemåt på 3 meters djup och hamnade i skuggan av båtarna i hamnen. Väl uppe svor jag över min semidry medan Martin var torr och varm. När vi drack kaffet beslutade vi oss för att ta Ormestad nästa gång.