Namn: Lösen:

Dyk nr: 6, Cala D''Or


DYKARE :
PARKAMRAT :
En DM som jag inte kunde prata med....  
DATUM :
1998-04-25
MAXDJUP :
18 meter
DYKTID :
25 minuter
VATTENTEMP :
14 grader
SIKT :
20 meter
VISAD :
164 ggr

Detta är egentligen mitt allra första dyk i modern tid. Förtjänar en lite berättelse.

Jag jobbar på WM-data (idag CGI) och vi ska på konferens. John rusar runt och undrar om någon vill hänga med och dyka och jag säger ja. Väl på plats så kommer verkligheten ikapp. Jag kan inte dyka (har testat reg i pool typ 20 år tidigare), har inget cert och fattar inte hur prylarna funkar. Och vi är sena till dykcentret. Så vi rafsar ihop prylarna och springer till båten och drar iväg.

Väl ute så får jag hjälp av L-E att plocka ihop grejjorna. Jag får en uppfattning om hur det funkar men jag har egentligen noll koll. Frågan ställs under färden ut i båten påväg till dykplatsen (kanske lite sent kan man tycka) om alla har cert varpå jag får berätta att så inte är fallet. Men jag är glad, positiv och optimistiskt och av någon outgrundlig anledning så tycker dom att jag ska få dyka och att jag kan få göra det med en DM som är med. Minns inte vad han heter men jag har någon vag känsla av att han kom från Egypten. Hur som helst kunde han ingen engelska så vi kunde inte kommunicera vettigt, lite handvevande osv. Men han verkade ju bra.

Så dags att hoppa i. Jag hade mirakulöst nog lyckats få på mig alla prylar hyggligt bra och ett gäng vikter. Minns inte hur mycket men tillräckligt skulle det visa sig. Helt omedveten om vad som skulle hända gjorde jag som dom andra, dvs satt mig på relingen och rulla i baklänges. Nu har det ju gått ett antal år så jag har svårt att minnas hur det gick till på detaljnivå men jag rullade i baklänges och sjönk som en sten utan reggen i munnen. Det är obra.

Jag måste ha tappat reggen eller missat att stoppa i den. Jag hade också missat att fylla västen/BCD:n. Jag sjönk.

Brist på kunskap och förståelse kan uppenbarligen kompenseras med självbevarelsedrift och benkraft. Jag simmade och sparkade som en vettvilling för att komma upp till ytan. Väl där kunde jag snabbt andas men eftersom jag inte hade reggen i munnen eller visste hur jag skulle fylla västen sjönk jag snabbt igen och fick på nytt toksparka mig upp. En klok medmänniska hjälpte mig till sist att fylla BCD:n och jag överlevde detta lilla trauma.

Dyket gick hyggligt och jag var bekväm i vattnet och DM:n var en fena (!) på att lotsa mig runt. Sen pekar han att vi ska upp och jag börjar toksimma rakt upp (van att ta order) vilket inte heller är riktigt rätt. Jag fick givetvis en hygglig fart uppåt och den gode DM:n lyckades komma ikapp, greppa mitt ben och dra ner mig. Efter teckenspråk förstod jag att jag borde gå långsammare upp.

Ja, så kan det gå. Utbildning är bra. Och jag dyker fortfarande (2016). Ibland har man tur. Tack.