Dyk nr: 345, Finland, Haveri guldgruva - North Sidogång

Den gode Daniel brukade säga att det är bra att hålla i gång med dykningen med en regelbunden nivå - annars tappar man rät fort finmotoriken så att säga och idag var ett bevis för detta.
Maken till rost och seghet i hela dykningen var det längesedan jag upplevde. Det var inte riktigt några stora saker som hände under dyket men många sammanverkande faktorer gjorde dyket till allt annat än en trevlgi upplevelse.

Vi fick göra isvak först innan vi kunde påbörja dykförberedelserna. Dock har det funnits en vak i förra veckan men ändå var isen några centimeter tjock.

Svärfars minimala tophandle makita fungerande ännu en gång men man borde ha en fetare såg med 20" svärd.

Förberedelserna är som alltid när det är minusgrader ute långsamma och besvärliga men solen sken och det var fint väder så vi tog tid på oss.

Själva dyket skulle vi göra tvärs över den öppna gruvan och ner på norrsidan som vi oftast brukar göra. Framme på andra sidan häktade vi av oss slingflaskorna på cirka 10 meter och gick sedan ner till 20 meter och sikten hit ner var fantastisk, bättre än någonsin men under 20 meter var sikten riktigt dålig, faktiskt hela vägen ner till 30 meter var sikten dålig.

Jag tappade Janne vid typ 20-22 meter, såg inte ett skit som vanligt på det djupet men när man kommer ner en bit klarnar det oftast upp och man kan snabbt lokalisera sig. Man befinner sig fortfarande med fri uppstigning till ...ja, inte fritt idag men fritt upp till istäcket iaf.

Alldeles vid ingången till mainline/north var sikten en aning bättre men det såg inte värst bra ut där inne.

Janne drog in linan och vi påbörjade själva "penetrationen" emot mainline men som vi hade planerat sedan innan gjorde vi inte fast linan i main utan fortsatte förbi och fram till vaakaluola. Dock finns det otroligt dåligt med fästpunkter för att göra en riktig tieoff i korsningen. Janne försökte använda en golvplanka men det blev till en präktig linetrap som inte kändes bra när det samtidigt också blev riktigt siltigt i korsningen.

Det var kanske vid denna händelse i kombination med att tidigare under dyket kände jag att detta inte var den bästa dagen att dyka på, eller kanske rättare sagt var jag lite för rostig att göra sådant här skarpa dyk i dubbel overhead miljö. Inget gick egentligen fel men en olustig känsla infann sig med alla små obekvämligheter såsom segt med hanteringen samt en mask som inte fungerade riktigt bra. Med detta i bagaget kände jag att jag inte ville fortsätta i starkt begränsad sikt och med en nyskapad linetrap. När vi kom fram till fästpunkten till vaakaluola tummade jag dyket.

När vi skulle ut ur gruvgången fick jag hålla i vår reel-lina med tanke på sikten och när jag gjorde loss tieoffen var sikten inte godis alltså. Jag fortsatte ut ochJanne kom efter. Jag stannade vid primary och väntade in Janne som vevade upp reelen.

Upp och iväg tillbaka. Kollade in 16 meters ingången till turisti men det kändes inte lockade alls. Upp och hämtade våra fifthies och sedan simma tillbaka på 6 meters linan rätt över och till vaken som tog oss till ovansida av isen.

Vi briefade ordentligt dyket och jag berättade hur jag kände mig och bestämmer mig att det "blir ett måste" att få upp frekvensen i dykningen, även om det är få dyk på ett år jämfört med förr men dyken måste komma mer regelbundet. Får blir Kaukkis igen till våren och sommaren för att fylla glappen när man inte kan åka till hit till Haveri.


D12 - EAN27
80cuf - EAN50