Dyk nr: 370, Golten, Sotra, Norge
8 kg, V-vikt, älskade ottern, green force, n31
Vilket jävla dyk. Lovise hämtar mig efter jobbet och vi diskuterar dykplats, hon ville dyka på Turöy men jag ville helst dyka på annat ställe efter, vill helst inte dyka på samma ställe tre dagar i rad. Vi diskuterar och Rongesundet Södra var för strömt enligt Bjarte som vi ringde, han tipsade oss däremot om Golten dit vi körde. Bjarte är som ett lexikon och pratade på och kunde tidvattentabellerna utantill.
Vi går en rekogniseringsrunda. Det var otroligt vackert, jag kan bara tänka mig hur det är på sommaren.
Vi diskuterar hur vi ska genomföra dyket, vi diskuterar lite olika planer och ärligt talat så kommer jag inte ihåg den initiala planen. När vi väl hoppar i så inser vi att vi måste ändra vår plan.
Det var svårt att gå i. Det var en väldigt avlång vik som gjorde att vågorna kom med stor kraft. När jag skulle i först så blir jag runtvispad av vågorna och flaskorna slår klingande i stenarna, jag förlorade helt kontrollen men jag höll mig ändå lugn. Jag såg bara till att skydda mitt huvud och att ha regulatorn i munnen. Lovise blev däremot mycket rädd när hon såg hur jag kastades omkring på stenarna och hon springer ned till mig. Eftersom jag upplevde att jag hade mycket mer kontroll än vad det såg ut som så sa jag till Lovise att se till att hennes fenor inte skulle bli utspolade i havet när hon sprang ned till mig.
Lovise hoppar i på ett annat ställe men fortfarande ned i viken.
När vi var i så inser vi att det det är en dum ide att försöka ta oss upp på samma ställe där vi gick i. Vi får istället ta den riktigt långa vägen.
Vi försöker så snabbt som möjligt ta oss ut eftersom vi bara kastas runt i viken av vågorna. Vi går ned och där är det massa tareskog. Vi går ned till stammarna och kryssar i skogen, det var skoj-skoj :D. Lovise filmade nog en del.
Vi går ned och djupare, det blir mindre tareskog med djupet. Följer väggen med den på höger sida. Går till ca 23-24 meter där vi sedan sneddar över viken.
Sikten var GRYM på det djupa. på 20 meter så kunde man se ytan, så den kunde helt klart vara upp till 25 meter. Gick ut från väggen en bit så var det lite svårt att hålla perfekt djup eftersom jag inte såg några partiklar i vattnet. Vi går utmed den väggen en kort stund, sedan vänder vi.
Vågorna var kraftiga. På 25 meter så kunde man känna vågorna. På 10 meter så blev man kastat framåt och bakåt rejält. Man fick ta tag i tareskogsbladen när man spolades utåt för att sedan ta simtag och släppa tareskogen när man spolades innåt.
Sandbotten, vägg och tareskog var det i stort sett hela vägen tillbaka.
Det var en LÅNG simning. Det tog ALDRIG slut. Jag klättrar upp på ett ställe så jag går inte upp akkurat längst in i viken.
När vi kommer upp så är vi båda utmattade. I bilen så diskuterar vi hur vi upplevde allt. Lovise upplevde flera faror, jag menade att enda faran som vi utsatte oss för var igången och att de faror som Lovise identifierade snarare var risikofaktorer. Min konklusion var att vi borde ha skippat dyket när vi såg hur kraftiga vågorna var vid igångsstället och än en gång att man aldrig ska tveka att ställa in ett dyk i sista stund.