Namn: Lösen:

Dyk nr: 146, Karlskrona, Prins Fredrik Wilhem


DYKARE :
PARKAMRAT :
Carl Järsberg, Pär Olsson  
DATUM :
2019-04-13
MAXDJUP :
6 meter
DYKTID :
40 minuter
VATTENTEMP :
6 grader
SIKT :
1 meter
VISAD :
370 ggr

Grunt dyk och jag får låna en dubbel 6:or med vinge och fryssäkrade regulatorer. Har aldrig dykt med vinge innan och jag tar även på mig ett viktbälte med extra vikter.
Sikten är fruktansvärt dålig. Så dålig att man inte ser botten innan man planterar näsan i den. Innan dess har man redan tagit med magen, och innan dess har man redan rört upp med fenorna. Efter att lekt med lampan så kan jag konstatera att kyla från igår har laddat ur batterierna helt. Pär försvinner ur sikte nästan direkt. Carl hugger tag i min hand och vi håller handen hela dyket. Det är en mild ström vilket naturligtvis underlättar sikt frågan. Om man bara väntar ett tag och inte rör sig så klarnar sikten. Sikten är som bäst 1-2 m. Det är svårt att väga av då jag upplever att paketet är för högt upp och tvingar ner huvudet. Det skapar luft i fötterna på dräkten. Vi simmar runt och hittar inte riktigt vraket. Ser några spant och sedan större sten. Vi går upp efter 2 min eftersom Pär är borta och får då veta att Pär redan kommit upp och att han kör själv. Gott vi går ner igen och använder kompass för att simma längs med vraket. Går sådär. Vi kommer runt i en cirkel och går upp igen. Nu är det första dykparet uppe och dom rapporterar att det är gigantiska spant och bordläggning längre ut. Även en obriserad grant. Jag övertalar Carl att gå ner igen och nu går det mycket bättre. Vi hittar Pär samtidigt som vi hittar teglet runt kabyssen. Spanten som finns är gigantiska. Efter ett tag hittar vi även den obriserade granaten. Den är av nyare karaktär och saknar "nosen" som ska styra briseringen. Carl försöker förmedla att vi ska gå djupare. Jag förstår inte riktigt hans tecken och han plockar fram wetnoten. När han förmedlat vad han vill meddelar jag att jag fryser. Han blir lite förvånad då jag typ aldrig fryser. (har läckt in vatten via halstätningen) men vi går uppåt. En del av timmret vi passerar känns som lika breda som mig. Antagligen det som ska hålla kanondäcket uppe. Hon måste varit gigantisk.

Parkamraters loggar:
Carl Järsberg - Karlskrona - Prins Fredrik Wilhelm