Dyk nr: 427, Stora lund Vättern

Såhär kan det gå när man inte är i form. En röst inombords viskade, "dyk inte!" men självklart skulle vi dyka- Annika hade en ny dräkt som jag ville att hon skulle få chansen att prova ordentligt. I mitt stressade tillstånd (den berömda väggen som senaste dagarna gjort sig påmind ända in i märgen) simmade vi vilse. I normala fall ser man det som ett tillfälle att upptäcka något nytt och skrattar åt det, tar ut en kompass riktning och ser det hela som något kul. Vi hade hamnat på fel ställe och jag visste sånär som på metern var vi var. Ändå. Ångest. När vi låg på 23 meter (ett djup vi inte skulle komma i närheten av) och Annika frågade om jag var ok så fanns det inget annat att göra än att säga som det var- att saker inte var ok och att vi måste vända. Med tårarna sprutandes bakom masken tog jag mig samman och ledde oss tillbaka till viken. Annika höll ögonkontakt hela tiden och vi hade koll. Det hände inget men detta visar att oavsett om du så har en satans massa dyk bakom dig så är du inte starkare än i ditt svagaste ögonblick och dyker man så finns det ingen marginal för missförstånd.

Nej vi skulle inte ha dykt och jag skulle ha lyssnat på mig själv men nu gick det bra ändå och vi lärde oss något. En stor eloge till buddyn- det visade på ett bra team arbete och den här tjejen har precis blivit klar med sitt cert. Jäkligt bra jobbat. Jag visste inte om jag ens skulle logga det här dyket men jag tror att det är precis såna dyk man ska logga.

Nu, ett antal dagar (känns som ljusår) senare är läxan ändå värdefull. Imorgon dyker vi!

Parkamraters loggar:
Annika Gripencreutz - Stora Lund, Vättern Ödeshög
Annika Gripencreutz - Stora Lund, Vättern Ödeshög