Dyk nr: 76, Uskavi kalkbrott

Inför dyk nr 2 var det vila och lunch. Solen gassade på och det blev somrigt skönt. Peter och dottern fixade riktig vedeld lekande lätt. Den förmågan är härmed överförd till nästa generation. Isac hade ordnat med fullvärdig korvbuffé och bjöd generöst. Inga tillbehör fattades. Vi smaskade och trivdes. Det här är livet!
Armas bläddrade i sina inplastade PADI-kort och läste högt vad Isac skulle göra kommande kursdyk. Isac lät sig inte stressas. Han verkar redan förstå att han kommer att klara det, bara han får öva. Jag skiftade till nya flaskor och bytte ut svettiga underplagg. Peter föreslog att vi skulle cruisa rakt över till östra sidan, vika av söderut, följa repet till övningsplattformen, öva SMB-skjutning och sedan improvisera resten beroende på hur mycket luft vi hade kvar. Så fick det bli. Det var mitt på dagen och solen lyste upp vattnet ända ner till botten så pass att man inte längre såg om dyklamporna var tända. Vi hittade enkelt dykplattformen och skickade vingligt upp våra signalbojar. Tänk att det ska vara så svårt. Bra att vi övar! Vi lindade in linorna och rullade ihop bojarna. Det fick bli en vända ned till den djupare delen av brottet också. Efter lite trixande kom vi fram. Jag tryckte ner dykdatorn i slammet och nådde precis 10,0 meter. Vi vände och simmade hemåt. Plötsligt siktades en välbekant solstol på botten. Fan också, jag hade följt fel stenås och desorienterat över till östra sidan igen. Man får i alla fall se mycket med mig som vägvisare. Väl uppe på stranden var vi överens om att detta var en riktig höjdardag. Vi började plocka ihop så smått. Armas och Isac bubblade runt i närområdet. De var väl inne på typ punkt nr 47 i kursschemat. Jag började så smått bli imponerad av hur god luftekonomi eleven har. De har varit nere en timme nu. Till slut kom de upp. -"Kramp"!! gapade Armas och stackars Isac fick hjälpa honom med töjning och bogsering. Och så öva på att dumpa vikter mitt i alltihop.
Det blev en heldag. En pärskans bra dykdag!