Dyk nr: 80, Storacksen Rättvik

Lunch i solen med lite småprat om första dyket. Alla var överens om att Storacksen är bästa dykstället i Dalarna, i alla fall om man frågar oss med begränsad erfarenhet.
Som ålderman i sällskapet kände jag mig manad att dra några dykarskrönor för att ytterligare förhöja stämningen. Ungdomarna visste uppenbarligen redan att en helt sann historia inte är värd att berättas. De ryckte in och hjälpte till med misstänkt skarvade beskrivningar av egna och andras misstag och egenheter. Kul och trevligt. Dykning är en sport där disciplin alltid måste gå hand i hand med självkritik och ödmjukhet. Ingen är perfekt, det är bara att inse. Jag kände mig trygg i gruppen.

Dyk nr 2 behövde planeras. Thomas och jag var överens om att prova att dyka utmed ryggen som sträcker sig från södra delen av sjön och snett uppåt nordost. OK och tummen ner! Vi simmade planenligt västerut. Vattnet var extremt grumligt och vi fick gå på enbart kompass, helt utan bottenreferenser eller strukturer på avstånd. Plötsligt kom vegetationen tillbaka. Vi hade hittat ryggformationen ändå. Vi gick norrut och kom successivt ner mot djupet. Växterna försvann och temperaturen sjönk 12 grader. Men sikten återkom aldrig. Det fanns alltså inget språngskikt som dolde ett klarare undre vatten. Det här var vad Storacksen bjöd på idag om man envisades med att gå för långt ut mot de flacka bottnarna. Fast vi hängde inte läpp för det. Vi är ju från Västerbergslagen där nästan alla sjöar och tjärnar är mörka, humusgrumliga och slambottnade. Vi är luttrade och vana. Vältränade för motgång och jävelskap. Att lampan slocknar är sällan en katastrof för oss. Det gör ingen större skillnad och märks ju knappt ändå!
Vi tecknade att vända tillbaka mot grundryggen igen. Det blev en lång färd med simning efter kompass igen. Vi växlade riktning några gånger för att försöka kryssa oss fram till grundare partier. Snart stod det klart att vi missat målet och kommit in mot den grönskande sydöstra stranden igen. Safarikänslan med ljus, värme och djurliv återkom för en stund. Vi mötte upp Peter och Isac och slog följe tillbaka mot uppgångsstället.
Thomas och jag var eniga om att det blev ett bra och lärorikt dyk ändå. Några hjältemodiga misstag som ger erfarenhet och en chans att få öva för att kunna bli bättre.
Tack för en bra dykdag grabbar!