Dyk nr: 81, Dalälven Leksand, Leksandsbron

Årets upplaga av Undervattenstipspromenaden hos Leksands dykarklubb. Det är ett långt namn på en lång tradition. Magda Laurell och Janne Vidin styr in, styr om och styr upp som vanligt. Ludvika sportdykarklubb möter också upp som vanligt, denna gång med 8 aktiva dykare. Vädret är sol och älvvattnet är 18 grader. Patrik från W-dyk hade mässtälten uppe och visade delar av sitt sortiment. Jag handlade och swishade för glatta livet. Magda tar till orda. – Hej och välkomna allihopa! Det är mycket strömt i älven idag! Gör er tunga, ta med extra bly och håll i er i stenar och stockar på botten! Hon visar kartan och var alla tipsfrågorna är placerade. Sikten är god, allt sediment som ni river upp från botten sköljs med strömmarna neråt. Janne skarvar i att googling är förbjuden, facit är rätt även om det är fel och att domarens ord alltid gäller. Och förresten har jag gömt en flaska Prosecco någonstans efter dykrutten. Den som hittar den får den! Det där sista var onödigt kände jag direkt. Det kommer att förskjuta mitt fokus från frågorna till att känna på alla hundratals tompavor som ligger utspridda under Leksandsbron. Janne presenterade prisbordet som dignade av dyra presentkort och prylar som är bra att ha. Peter och jag körde dykgenomgång och parkontroll. Blir det för strömt och jävligt så vänder vi. Annars tuffar vi på lugnt och metodiskt. Vid lunchtid skulle en regatta av gamla antika motorbåtar passera området och Magda hade varit i hamnen och lärt ut hur en dykflagga ser ut. Eftersom vi tänkte korsa älven två gånger så kändes det som att vi fick samsas om vattnet och dela på ansvaret med båtfolket. De uppepå och vi under. OK och tummen ner. Skönt vatten och ganska bra sikt ändå. Och strömt som sagt. Vi höll oss i en gammal kabel och drog oss utåt i älvfåran. Strömmen tilltog. Vi ställde in kroppen strömlinjeformat med ansiktet mot strömmen och kröp i den positionen endera framåt eller i sidled. Tipsfrågorna avverkades sakta men säkert. Några enkla men också några omöjliga där vilda chansningar blev lösningen. Kräftorna höll sig i botten och abborrarna låg stilla intill och ville inte flytta på sig för att riskera tappa sitt lä i strömmen. Mellan bropelarna var det hysterisk vårflod. Peter gled följsamt intill med en meters lucka. Motorljudet från regattan hördes tydligt. Jag teckenfrågade om OK och han svarade OK. Framåt eller tillbaka? Framåt! kom det direkt. Vi nådde norra älvkanten som är hamnområdet. 6 meter upp ligger den lilla älvkryssaren Gustaf Wasa fullastad med mat och alkohol till matgästernas fromma. Vi fyllde på lite luft i dräkt och BCD. Lättade något från botten. Medströms var det bekväm och lätt drifting. Vi studsade fram som lätta astronauter över månytan. Det var fritt från tipsfrågor på fartsträckan eftersom tvära inbromsningar här hade varit omöjligt. Vi girade 90 grader höger in över den sjunkna stockbron. Samma galna ström med stockklättring i sidled. Peter fortsatte briljera med följsamhet som en dansör. Inga kollisioner och alltid inom synhåll. Då och då letade vi Prosecco som ingen lyckades hitta. Dyket närmade sig final. De sista frågorna, en utslagsfråga och sedan upp efter kabeln mot dykstugan igen. Jag var helnöjd. Detta var ett höjdardyk! Peter såg också glad ut. Vi high-five-ade och berättade hur vi hade haft det. Perfekt dag för att träna strömdyk!
Sedan blev det korv, kaffe och prisutdelning. Alexander Tengzelius segrade med alla rätt och valde välförtjänt ett av finpriserna. Inte direkt oväntat och även en ära för Ludvikaklubben! Min blygsamma insats renderade ett pris bestående av en flaska duschgel som hustrun jublade över. Den här sorten är jätteexklusiv, sånt som finns på skönhetssalonger, sa hon. Jag sa att hon är värd det bästa. Den har jag dykt ihop, bara till dig!
Tack Leksand, vi ses nästa år!