Dyk nr: 96, Gordon reef Tiransundet

Detta är en del av min berättelse om dykresa nr 2 till Röda havet 2024-11-21--28. Liksom förra året arrangerades resan av Dykning.net och Diving Travel Network. Vi åkte med Blue planets live-aboard-båt MY Blue Pearl från Hurghada med turen ”North & Tiran”. Dykmålen är omväxlande korallrev och vrak. Konceptet kan sammanfattas som ”Mycket dyk för pengarna”. Det erbjöds maximala 4 dyk per dag och det klarade alla inblandade i besättningen och dykguiderna att hålla på ett professionellt och bra sätt. Jag är sammantaget mycket nöjd med arrangemanget och rekommenderar resan till er som inte provat ännu. Från Ludvika sportdykarklubb åkte undertecknad, Peter Johannesson och Armas Parkkonen. Vi reste från snökaoset på Arlanda till ett soligt och varmt Egypten, där väderutsikterna för Röda havet var stormbyar under dag 3-4. Redan från början blev beskedet från kaptenen att färdplanerna var ändrade. Vi skulle besöka samtliga dykmål, men i en annan ordning än det var tänkt från början. Allt för att söka lä så mycket det gick under de blåsiga 2 dygnen. I efterhand kan jag konstatera att detta var ett mycket klokt och erfaret beslut. En annan dykbåt från Hurghada gick en av stormnätterna ut i grov sjö och välte med katastrof som följd. Mina tankar går fortfarande till alla drabbade dykarkollegor och deras anhöriga.

Dag 2, resans dyk nr 6.

Nattdyk på gång. Båten ankrade intill södra kanten av Gordon reef. Dykbriefing där den redovisade planen och anvisningarna var att hoppa i från dykbåten, dyka 20 minuter åt öster och sedan 20 minuter tillbaka åt väster. Om vi håller oss till dessa enkla instruktioner så går allt vägen. You can't miss it! Vi plumsade i med ett värdigt giant stide entry. På lagom djup under oss bredde en klarvit sedimentbotten ut sig. Lampskenet fångade upp revkanten och korallpinnacles i olika storlekar ur mörkret. Vi tittade på drakfiskar och rockor. Omgivningen dominerades av moln av stimfisk. Däremellan nattjägare i grupp, mest bestående av makrill och kornettfiskar. Vi simmade left hand shoulder österut i svag motström. Passerade under två andra dykbåtar vars lanternor lyste upp närområdet och skapade en illusion av milt månsken. Armas fotade och filmade ivrigt. Jag hängde tålmodigt med och höll mig i det absoluta närområdet. Allt gick enligt planen. Efter 20 minuter gjorde vi helt om och gled tillbaka i bekväm medström. Allt var ro och harmoni, tills Armas plötsligt fotade mig rakt i ansiktet. Inte med kameran utan med ena fenan. Det har aldrig hänt tidigare, han rör sig alltid försiktigt och utan stora gester. Jag blev förvånad men fann mig snabbt, spelade omskakad och lagom skadad. Det funkade perfekt. Han kompenserade och bjöd på öl under kvällens grillfest. Sekundär sjukdomsvinst när den är som bäst!