Dyk nr: 98, Jackson reef Tiransundet

Detta är en del av min berättelse om dykresa nr 2 till Röda havet 2024-11-21--28. Liksom förra året arrangerades resan av Dykning.net och Diving Travel Network. Vi åkte med Blue planets live-aboard-båt MY Blue Pearl från Hurghada med turen ”North & Tiran”. Dykmålen är omväxlande korallrev och vrak. Konceptet kan sammanfattas som ”Mycket dyk för pengarna”. Det erbjöds maximala 4 dyk per dag och det klarade alla inblandade i besättningen och dykguiderna att hålla på ett professionellt och bra sätt. Jag är sammantaget mycket nöjd med arrangemanget och rekommenderar resan till er som inte provat ännu. Från Ludvika sportdykarklubb åkte undertecknad, Peter Johannesson och Armas Parkkonen. Vi reste från snökaoset på Arlanda till ett soligt och varmt Egypten, där väderutsikterna för Röda havet var stormbyar under dag 3-4. Redan från början blev beskedet från kaptenen att färdplanerna var ändrade. Vi skulle besöka samtliga dykmål, men i en annan ordning än det var tänkt från början. Allt för att söka lä så mycket det gick under de blåsiga 2 dygnen. I efterhand kan jag konstatera att detta var ett mycket klokt och erfaret beslut. En annan dykbåt från Hurghada gick en av stormnätterna ut i grov sjö och välte med katastrof som följd. Mina tankar går fortfarande till alla drabbade dykarkollegor och deras anhöriga.

Dag 3, resans dyk nr 8.

Jackson reef.
”Ett av världens högst rankade korallrev för dykning” skröt Ashraf. Sedan visade han en Powerpointpresentation med listade djur- och växtarter som finns att se på platsen. Jaharu Subaru, jag känner ju inte ens igen hälften! Strömmarna låg på hårt söderifrån rakt mot revet, och vid kollisionen så delade den upp sig åt väster och öster. Dykbåten låg inte ankrad precis vid delningspunkten så vi fick ta zodiak en liten bit åt väster för att inte driva iväg åt fel håll. Strömmarna är starkast uppe vid ytan så vi skulle snabbt gå ner till ca 30 meter för att hamna i lugnvattnet. Vi välte ur zodiaken och sjönk rakt ner i Edens lustgård. Ett osannolikt myller av liv. Jag filmade och tidvis var fiskstimmen så täta att dykkamraterna inte gick att se på lite längre avstånd. Strömmarna måste bära med sig stora mängder näring för att kunna föda den här befolkningen. Guiden gjorde tecknet för puffer fish. En felkonstruerad firre som ser ut som en formbakad zeppelinare med pussmun och med för små fenor. 3 gigantiska Puffisar låg och vilade sig på botten efter nattens och gårdagens vila. De är inte skapta för att simma motströms så de låg sannolikt där med öppen mun för att bli matade med vad strömmarna kunde bjuda. De skulle vara lätta byten för rovfiskar om de inte hade inbyggt gift i kostymen. Övriga revinnevånare såg också tämligen övergödda ut, så fetman verkade vara utbredd här. Vi tuffade på, mestadels i djupare medström. Mötte och kom ikapp andra dykgrupper. Drev genom plymer av luftbubblorna från kollegorna nedanför. Gled nedanför ytligare kollegor. Vinkade och kollade så vi höll ihop i gruppen för att slippa hamna i främmande ressällskap. Ashraf guidade, ryggsimmade, kontrollräknade och kontrollsignalerade allas lufttillgång. När tiden var inne dirigerade han obegripligt ut alla i det stora blå. Mitt i ingenstans hängde en flagga med texten Blue planet och på skrovet ovanför stod det Blue Pearl. Hemma! Båten var flyttad! Säkerhetsstopp och sedan rakt upp i dykbåten. Bästa dyket hittills på resan!
”Vill någon ha åksjuketabletter till efterrätt efter lunchen? Vi lättar ankar och åker tillbaka till Ras Mohammad nu. Vinden tilltar och i natt blir det nordliga stormbyar”.