Dyk nr: 111, Granviks hamn Vättern
Peter Johannesson Facebookade och bjöd in till årets första dyk. Det blir Vättern. Av en ren
händelse sammanfaller dykdagen med att Dykning.net nyöppnar i Granvik efter flytten från
Fjugesta. Är jag tillräckligt galen för att både dyka vecka 1 och att åka 21 mil enkel resa för att
frestas att shoppa ännu mera dykgrejer?? Nej, absolut inte, men jag anmälde mig ändå!
Gick upp kl 05, 21 minusgrader utanför fönstret. Frukost och packning av dykgrejerna. Lastade
bilen och åkte hem till Peter. Där stod redan Armas P, Isac J och Peter J och kurade som tre
frusna pingviner. Grannarna kikade ut bakom gardinerna och såg hur överpigga män pratade och
skrattade samtidigt som stora moln av vattenånga kondenserades från utandningsluften. Det blir
sol och ljummet i Granvik var alla rörande överens om. Hoppet lämnar aldrig en dåre. Vi stuvade
in sibirienpackningen i bilarna och lämnade de icke-dykande grannarna åt sitt öde. Losers!
Milen gick och vi kom in över Närkeslätten. Susade från odlingszon 5 ner mot zon 3 vilket
definitionsmässigt innebär ljummare trakter. Fortfarande minus 18 på biltermometern. Kanske
nåt kajko med givaren på Caddyn, eller?! Och sedan in i västra Götaland och den första glimten
av Vättern där det såg väldigt mycket ut som att isläggningen redan var avklarad. Vi pratade om
annat en stund. Armas bromsade in vid Dykning.nets nya lokaler i Granvik. Per-Anders
Andersson hälsade välkomna och visade stolt runt bland de välfyllda hyllorna och extrapriserna.
Bara kända ansikten på plats. Dykarkollegor från olika event och resor. Vi tog ett ultrakort möte
inom Ludvikagruppen och bestämde oss för att prioritera dykning som första aktivitet. En halv minuts biltur senare
var vi nere vid Granviks hamn. Utsikten var magnifik. Strålande sol, ett tunt persikofärgat molndis
och öppen sjö med glittrande krusning på ytan. Allt annat var täckt med 5 cm kall snö och
termometern visade 12 minusgrader. Vi lastade av och bytte om. Efter en stund i torrdräkten
återkom värmen. Det här blir bra. Vi delade upp oss i dykpar och gick ner i vattnet via båtrampen.
Armas signalerade undervattensläge och jag svarade med att härmas. Först ordentligt under
vattenytan vågade jag ta det första andetaget i reggen. Den funkade bra och det uppstod inga
tecken på frysning. Peter och Isac stod kvar på rampen när vi simmade iväg. I efterhand förstod
jag att de försenades av stopp i en inflator som inte ville fungera trots upprepade
upptiningsförsök. Vi följde bryggan utåt djupare vatten. Det är en grundkonstruktion bestående
av en lång timrad pir med en stenkista innanför. Lodräta höga väggar där vi kunde lysa in i
skrymslen och vrår. Perfekt för småfisk att gömma sig i. På botten låg det sedvanliga
hamnskräpet med tappade handdukar, badkläder, burkar, flaskor, bestick och annan småbråte.
Kräftorna fanns överallt och på några meters behörigt avstånd glittrade stora blanka stim med
småfisk. Troligtvis spigg om nån frågar mig. Några enstaka trötta abborrar hovrade över botten
och Armas såg en liten lake. Vi gled sakta utåt från bryggan. Där var botten belamrad med
sjunktimmer efter tidigare sågverksaktiviteter. En del konstruktionstimmer med oklara funktioner
låg här och var. Ett gammalt vattenrör slutade i en stenkista som skvallrade om tidigare
färskvattenutvinning. Vi vände och tog samma väg tillbaka hem mot rampen. Jag var helnöjd.
Långt och bra dyk, fin sikt, mycket att se, inga läckage och ingen påtaglig kyla. Vi bytte om på
bryggan. Allt frös ihop och blev bändigt stelt. Klubbkompisarna hjälpte till och lastade in i
varmkörda bilar.
Uppe vid Dykning.net var det nu ännu mera knökfullt med folk. Glasögonen immade igen av
värmen och fikaångorna. Per-Anders var i bästa stämning och reade ut prylar så tonern i
kvittoskrivaren tog slut. – ”Tjenare Bjarne, har du anmält dig till höstresan Egypten södra och ska
du inte passa på att beställa en värmeväst”!!?? Jag får svindel och vacklar till av brutaliteten då
han plötsligt erbjuder två helt nödvändiga komponenter till mitt missbruk. Njaähae, säger jag
medan dykarkollegorna tyst stirrar på mig och väntar på återfallet. Njaähae, kanske senare.
Sorlet återkommer och jag svettas ymnigt av abstinensen. Går planlöst runt och hittar några
smågrejer som behövs och provar ut ett premiumunderställ med 65% rabatt. PA tar betalt. Vi ses
och hörs, säger han och ler. Jag vet redan nu att han har rätt!