Namn: Lösen:

Dyk nr: 70, Oleg Koshevoi, "Ryssen"


DYKARE :
PARKAMRAT :
Våtdräkts-Torbjörn, hjälte hela kvällen!!!  
DATUM :
2001-12-28
MAXDJUP :
25,1 meter
DYKTID :
28 minuter

I ett anfall av svår dykarlustsjuka så hittade jag på nätet en firma som har en val som symbol. Dom hade ett excellent utfärdsschema samt chansen att boka utfärden på nätet.

Som den moderna människa jag är så gjorde jag en nätbokning. Ett par dagar senare ringde en trevlig kvinna som hälsade mig välkommen på torsdagens dyk.

Vi var ca. 6 stycken som träffades på ”valbutiken”, några var redan på plats på Torö, Ankarudden tror jag att hamnen hette.

Efter en lååång resa kom jag och den DM som höll i det hela fram till Torö där alla pillade med sina utrustningar.
Vi gjorde likadant.

Jag körde därefter iväg min bil till den lokala p-platsen, och påbörjade min promenad tillbaka till kajen.
Döm om min förvåning när jag ser båten vi alla lagt vår utrustning på redan är på väg ut till Landsort!

Efter en del hoppande och skrikande på kajen ser någon på båten mig så jag blir upplockad till sist.
Bristande koll skulle man kunna säga…

Efter en skumpig tur anländer vi till Landsort där vraket ligger. Tech-dykarna med massor av syreberikad luft hoppade i först. Därefter hoppade jag och min buddy ”våtdräkts-Torbjörn” i vattnet, jag kände en begynnande sjösjuka så det var skönt att komma i vattnet.

Vi startade vår nedstigning till vraket. Sikten var kalas tycker jag, jag var nog den enda med den åsikten.
Det blev mörkare och mörkare, lite Ingrid Horn känsla på ngt sätt.

Till sist kom vi ner på vraket, bojen satt fast på något sorts spel. Precis då lade min buddys dyklampa av, han berättade senare att det var hans pappas gamla lampa. Det är nog den ballaste lampa jag sett, den var gjord i gjutjärn, en enormt läcker pjäs.

Då han inte hade en back-up lampa fick han låna min skylight, det måste vara världens starkaste back-up lampa, den är otrolig om jag får säga det själv och det får jag.

Vraket var så satans stort så jag fick aldrig någon blick för hur det ser ut, det är också ganska trasigt så man vet inte riktigt var man är. Ena sekunden ligger man och tittar på fören men samtidigt ligger det en massa vrakspillror framför fören, märkligt värre.

Jag hade en till råge fylld 10/300 och min buddy hade en 8/200 så hans luft började sina efter ett tag men det var precis när vi måste upp ändå så det gjorde inget.

Tyvärr så var det en person som fick fel på sina prylar så hon fick aldrig dyka, tråkigt.

Jag passade på att plocka ihop grejorna innan Tech-människorna kom upp. Det gungade så pass att jag verkligen höll på att bli sjuk, det var skönt att komma in till Torö igen.

Båten var en lokal dykbåt, den var perfekt för 10 dykare, den bästa dykbåt jag varit på.

Efter det så åkte vi hem. Jag orkade aldrig plocka med min utrustning så det får jag göra nu ikväll istället.

Kort sagt en underbar kväll!

Fan, måste sluta skriva så mycket text men det är sååååå kuuul tycker jag.