Namn: Lösen:

Dyk nr: 6, Brygga D (Lysekil)


DYKARE :
PARKAMRAT :
Pappa  
DATUM :
2001-12-01
MAXDJUP :
15 meter
DYKTID :
20 minuter

Efter att vi varit i klassrummet och fått diplom, tygmärke och klistermärke (som jag för övrigt smackade på farsans bil med en gång) bestämde vi oss för att dyka på ett vrak som ligger rakt nedanför en brygga i hamnen. Det är en c:a 20m lång fiskebåt som man tror är ett försäkringsbedrägeri. Vi släpade ut all utrustning på bryggan (det är inte roligt att gå på land iförd full mundering) och plumsade i vattnet. Tanken var att vi skulle följa en kätting ner till vraket men när vi skulle gå ner fick farsan problem med att komma ner under ytan. Jag låg c:a 2m ner och väntade på honom. Han låg som en boj och guppade på ytan men så helt plötsligt började han sjunka som en 500 kilos sjunkbomb. Han for rakt ner på botten som ligger på c:a 15m. När han hade släpat sig upp ur dyn var alla borta (sikten var minst sagt dålig) utom Fabbe som väntade på oss och kollade så att vi var ok. Efter lite kommunikationsproblem började vi vår färd mot vraket. Helt plötsligt så dök det upp framför snoken på oss. Helt fantastiskt! Det kändes som en äventyrsfilm när hjälten hittar en försvunnen skatt. Fabbe ledde oss runt vraket och lyste med sin lampa. På utsidan av vraket fullkomligen kryllade det av växter/djur och det var otroligt vackert! När vi kom tillbaka till fören på vraket blev det kaos, Fabbe simmade efter Gordon och Jason som verkade ha problem och jag och farsan hade problem med att hålla ihop. Sikten var INTE bra. Farsan som har noll koll på sitt luftförråd märkte inte att hans luft började ta slut men jag upplyste honom om att det började närma sig rött så vi bestämde oss för att gå upp. På vägen upp mötte vi Fabbe som signalerade åt farsan att vi skulle gå direkt upp, jag såg inte det så jag trodde att farsan hade glömt bort att vi skulle göra säkerhetsstopp när han rusade upp mot ytan. Efter en stund fattade även jag att Fabbe ville att vi skulle gå upp och vi gick upp tillsammans. När vi kom upp fick vi höra att Jason hade haft problem med att komma ner, han var för lätt (senare fick jag veta att hans ventil på dräkten inte hade funkat riktigt) och att han och Gordon hade tappat bort varandra. Jason hade 13 bar kvar när han kom upp och såg en smula skärrad ut så jag fick hjälpa honom av med fenor och viktbälte när vi skulle gå upp. Ett minst sagt kaotiskt dyk men för mig funkade det kanonbra, avvägningen gick riktigt bra och det var nu som jag kände den där känslan av viktlöshet ordentligt. Särskilt på vägen ner, på c:a 7m när det var lika långt till botten som till ytan, helt underbart! Golfbollarna ligger kvar.