Namn: Lösen:

Dyk nr: 223, "Tyr"


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2003-05-01
MAXDJUP :
32,6 meter
DYKTID :
42 minuter

Vädergudarna var inte på vår sida denna 1:a maj Torsdag. Regnet hällde ner... men vad gör väl det? Vi mönstrade på Viola, jag iförd torrdräkt till allas förnöjelse.
Efter en och en halv timmes tuffande i det relativt lugna vattnet var vi framme vid "Tyr", en bogserbåt som endast vilat 2 år på botten. Ryktet säger att det var ett försäkringsbedrägeri och bärgning är planerad, därför är det lika bra att passa på att dyka på henne nu.

Vi bytte om och hoppa i. "Tyr" ligger bojad med två groteskt stora ytbojar samt en lite mindre fender som leder ner till fören, vi följde den ner i mörkret.

Väl nere på däck var det overkligt att se en så ny båt! Allt intakt. Jag tog täten och följde babordsidan akterut. Vid bygget tittade vi in i styrhytten. En mycket vacker maskintelegraf står och glänser, en betydligt mindre vacker ratt, stol, rattar knappar och allt annat som finns på en modern båt. Fortsatte efter bygget, tre stora järndörrar som vi givetvis var tvungna att kika in i. Den första ledde in i styrhytten, stor nog att ta sig in i men vi avstod från detta. Nästa dörr innehöll en trappa som gick ner i maskinrummet och den tredje en toalett. Det var föresten slut på papper.

Fortsatte runt till andra sidan där vi tittade på ventiler, fönster och en groteskt stor schackel som tydligen sitter där för bärgningsarbetets skull. Lite längre fram fanns en öppen dörr och där inne låg ett par dubbeltolvor!! Mitt dykarhjärta grät blod av att se dessa ligga där och rosta sönder.

Vidare upp mot styrhyttens fönster igen. Nu hade andra dykparet kommit ner och befann sig på samma plats, en lätt förvirring uppstod när jag tittade på min buddys ansikte och inte möttes av det hårbeklädda stora ansikte jag är van vid utan Anna Smiths förvånade uppsyn.
Förvirringen varade dock inte länge utan jag anslöt mig till Andreas igen som låg en meter åvanför och kollade in radarn.

Efter detta gjorde vi ett handgripligt försök att ta oss ner i maskinrummet. Flåsade slut på en hel del gas genom att öppna och säkra dörren ner till maskinrummet. Gjorde ett huvudstupa dyk ner efter trappan men vände halvvägs eftersom det inte kändes helt hundra. Fick dock se det mesta där nere ändå. Andreas var upprörd över att mina luftbubblor siltade, nått annat kan det inte ha varit ;-)

Andreas tittade också ner men såg betydligt mindre efter mitt tittande. En bizarr upptäckt var den kastrull som i trapphuset låg perfekt avvägd i vattnet utan att vidröra tak eller väggar.

Kämpade upp de andra dörrarna igen och tog en sista titt innan vi simmade mot fören och uppstigningslinan. Dekot funkade bra.