Namn: Lösen:

Dyk nr: 117, Ljusterövraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
Tomi  
DATUM :
2003-06-29
MAXDJUP :
35,4 meter
DYKTID :
34 minuter

Calle har nu anammat principen ”syreberikad-luft-är-bra-för-dykare”.
Han skulle idag göra sin praktiska examen inför instruktör Taraldsson. Jag har sedan min examen 2002-05-20 velat återkomma till Ljusterövraket så jag vet inte om det är min förtjänst att vi hamnade på denna plats.

Med denna gråmulna dag var:
Kn Taraldsson
PTE Johnsson
Tomi
Jag
Tilja
Wallner
Linda Haglund
Mats Edenfeldt

Då Kentha har dragit ner på kaffekokandet så har Tomi börjat sniffa på denna ädla dryckeshantering, han har sedan länge varit mogen att ta över Kenthas uppgift och dessutom visat en god vilja.
Han är både duktig, intresserad och hängiven så han har nu bevisat att vi inte behöver Kenthas hjälp framöver, därav, Kentha var inte med.
Kentha har idag antagligen legat instängd i en varm, kvalmig lägenhet hela dagen och luktat fyllgubbe.

Det började för min del mindre bra då jag tidigare i veckan arbetat på egen hand med min manometer. Den läckte och betedde sig illa. Tomi löste dock uppgiften galant med sitt reservdelslager, kunnande samt en tandläkar mojäng.

Calle visade här att inte lärt sig så mycket på nitrox-kursen, han erbjöd mig sitt silikonfett till sviveln (eller vad fan det nu heter…)

Vi drog oss mot Ljusterö, Tilja framförde farkosten via sjökort, wreck-finder, diverse goda råd, gissningar samt med en hel del tur. Han slickade vid ett tillfälle en grön prick, det var riktigt riktigt roligt att se båtägarens min (Tarald) när han sittandes i ruffen ser en grön prick flyga förbi i 10 knop en meter från båten.

Vid framkomsten så låg redan en båt förtöjd vid bojen, vi lade till bredvid och helt plötsligt bara så gled den båten iväg med besättning och allt, jättemärkligt.
Calle och Tarald hoppade i först. Lasse formligen flög upp ur vattnet och landade på badbryggan, handsken tog in lite lite vatten.

Till sist så var det vår tur, jag hoppade i men kom raskt upp igen ty även min handske läckte men jättemycket.
Tilja hjälpte mig med det och jag simmade mot bojen. Sedan var det Tomis tur att studsa upp ur vattnet, han hade glömt att dra igen torrisen ordentligt…

Vi gled till sist ner och det blev mörkare, och det blev mörkare, och det blev till sist jättemörkt.
Vi gled längs styrbordssidan på utsidan. Jag såg en simpa som var jätteful men liten. Tydligen så ska det finnas massor med såna där.

Efter dyket berättade Calle att sikten varit god och att han velat gå in i hytten. När vi var där så fanns ingen sikt alls, kom ihåg att Calle var där före oss.

Vi irrade omkring ett slag och jag började frysa om babords pekfinger. Jag tänkte då på Tompa som var helblöt så jag avbröt dyket. Jag hade verkligen ingen bra avvägning, kändes som sirap. Jag börjar skönja en linje i detta. Varken under TYR, Harburg eller idag så har det känts riktigt bra och alla dyken är hyfsat djupa, +35 meter tror jag. Jag är nog kväveberusad helt enkelt.
Skulle vilja ha en TRIOX eller Recreational trimix minst, det skulle nog underlätta.
Får vänta med det tills TECH 1:an nästa år.

Nåja vi gick uppåt i långsam takt, jag hade väl ingen strategi med en minuts stopp utan vi gled extremt sakta upp mot min väntande viktväktarpasta.
Vi blev omkörda av Mats och Linda som tycktes ha mycket bättre avvägning än jag.

Helt plötsligt kom dårarna, Tilja och Wallner störtande. Någon av dom knuffade och buffade på oss. Omoget värre, ska anmäla dom för NAUI tror jag.

Vi kom upp, åt och snackade skit tills vi tog ut kursen mot Harm, dagens andra mål.

Jo, Tompa gav mig en reprimand över att jag gick ända ner till 35,4 då vi sagt max 35 meter. Jag hävdar att vi inte sagt ngt om maxdjup men okej då, FÖRLÅT TOMPA!


...jävla fegis-Tompa...