Namn: Lösen:

Dyk nr: 100, Släggö, Lysekil


DYKARE :
PARKAMRAT :
Fredrik  
DATUM :
2004-01-29
MAXDJUP :
22,5 meter
DYKTID :
33 minuter

Så har man blivit en RIKTIG vinterdykare och skaffat torrhandskar. Eller så är det tvärtom. Hursomhelst så är vi inne i båtaffären i Lysekil och handlar blåa gummihandskar till ringarna. Billigt och funktionellt. Hittar Thinsulatevantar som passar bra i, 100 spänn inklusive Thinsulatemössa. Lysande.

Vi åker ner till Släggö, där det råder full vinter - snö och måttlig frånlandsvind, snön driver på ganska bra. Vi ser till att inte vela för mycket när vi väl är ur bilen, här gäller att konservera värme. Snabbt i torrdräkterna med andra ord. En säl kollar nyfiket in oss från vattnet just utanför hamnen. Fredrik hjälper mig lite med handskarna, som inte känns speciellt otympliga när de väl är på. Jag hade räknat med betydligt värre. På med paketen och i från bryggan.

Sikten är ok, några meter så där. Som vanligt typ. Ett par maskeringskrabbor kryper över botten vid hamninloppet. Vi följer Släggö runt en bit på dryga 20 meter. En stor torsk står djupt inne i en skreva och gömmer sig. Pungarna hänger där dom ska. Allt är fint. Känns bra med varsin HID i såhär skumma dyk, man ser alltid parisens ljuskägla i ögonvrån - helt överlägset när det gäller kommunikation.

Trollhumrarna är aktiva, rätt som det är ser man någon kila till bakom en sten och tittar man undertill sitter det ofta något ludet och blått och plirar tillbaka. Vi ser även en ganska stor eremitkräfta som sitter och käkar på något snigelartat.

På säkerhetsstoppet iakttar jag havskrusbär nära i lampans sken. Dom är skirt vackra med alla trådar och sidotrådar som hänger under dom. Jag konstaterar att det är grymt bra med torra händer, trots 1-3 grader i vattnet under hela dyket orkar jag bry om att botanisera och njuta av dykningen hela tiden.

Vi bryter ytan, och så är det vinter igen. Man får väl sända en tacksamhetens tanke till Johan på Oxygene som hade den goda smaken att övertala mig att shoppa lite. Jävla försäljare.