Dyk nr: 34, Björkvik

Andra utfärden med KTHDK.
Först när jag fyllde luft i min väst, frös västinflatorn i fylläge. Jag fick gå i vattnet med flaskkranen stängd och Martin skruvade på luften i vattnet. När vi skulle gå ner tömde jag västen och gick under och andades första andetaget...trodde jag. Jag tecknade "slut på luft" till Martin, och fick hans reg. Han kollade att han öppnat kranen, vilket han hade, manometern visade 300 bar men ingen av lågtrycksslangarna funkade. Skumt tyckte jag och Martin. (Notering, Martin är trimixdykare med hundratals dyk.)
Så jag gick upp och fick lite hjälp på land och helt plötsligt funkade reggen. Vi gjorde ett nytt försök. Vilket jäkla bök..:)

Väl i vattnet kändes allt jättefint, jag kände mig trygg med Martin. Vi simmade ut till klipporna och gled runt lite. Min avvägning var bäst någonsin, nuddade bara bottnen en gång när jag var tvungen att fippla med fenspännena...:)
Martin hade med sig en scooter, som han åkte på under dyket. Vid slutet på dyket fäste han mig i sin utrustning, och sen tog han tag i mig och scootern och körde full fart fram längs bottnen! Vilken jävla åktur!!! Riktigt kul dyk, fastän jag frös fint när det var dags att gå upp. Vilken jävla kul hobby det här är!!! :)