Namn: Lösen:

Dyk nr: 138, Ingrid Horn


DYKARE :
PARKAMRAT :
Terese Lundqvist  
DATUM :
2004-02-14
MAXDJUP :
33,8 meter
DYKTID :
33 minuter

Janne Rönnlund och Lennart Brusell som jag och Richard Åhnberg på sistone har lärt känna frågade om vi ville med på en tur på Emily. Vi tackade ja och dessutom skulle Terese med, det var trevligt för det är ett tag sedan jag träffade kvinnan.

Hur som helst, RÅ avbokade sig själv ca 5 minuter efter det att jag tackat ja. Dessutom så hade han frågat Charlotta Carlén, Per Lundström, Stefan Karlsson samt Jeric Branko som alla tackade ja.

Jag träffade dessa techisar på O-tech på fredagen. Dom nämnde då Ingrid Horn som ett tänkbart alternativ. Det pirrade lite då eftersom jag fortfarande har en massa ruggiga dykhistorier i huvudet.

Nåväl, jag hämtade TL och drog sedan mot Dalarö.
Vi kom i extremt god tid vilket var bra för jag var tvungen att rensa tarmsystemet innan avfärden. Det arbetet tog sin tid men var välbehövligt.

Jag tittade lystet på de andras deco-pavor med en stark känsla av avund. Tänk näör jag har råd att köpa deco-reggen, då jävlars…
Jag var samtidigt i all hemlighet en smula nöjd över att den onde-hunden-Emil inte var med, jag tror att Emil inte tycker om mig.

Vi plockade på oss all utrustning i solskenet, allt var jättejobbigt. Man saknar dykvanan och alla handgrepp som sitter så bra när man dyker mer aktivt än ett dyk per varannan månad vilket tycks vara min frekvens på dykningen. Nåväl, techisarna plumsade i och gick ner vid pricken. Jag och TL några minuter senare tätt följda av JR och LB. Dom skulle ta rygg på mig och TL men tappade dock kontakten med oss då jag gjorde en taktisk manöver och sparade några meter nedstigning. Sikten var riktigt hygglig.
TL gick senare först och gled längs babordssidan. Vi gled förbi brottet på båten och mötte strax ”de fyras gäng”. En lampa lös med ett blått sken, det var tydligen CC medans en var lite mer orange, det var nog Branko.

Vi vände där och hamnade huller om buller med de andra. Det var ett par jetfins som envist sparkade mig i ansiktet så jag gled över relingen och tittade på kaoset istället. Nu skulle jag hitta min parkamrat, jättelätt när alla har jetfins och 10w-HIDDAR…
Märkligt nog var sikten nu helt plötsligt dålig och det berodde nog inte på oss!
Jag tog sikte på ett jetfenor och till min glädje stog det TL på dom så vi fortsatte mot aktern där vi stötte på LB och JR. TL dammsög aktern och lekte med ratten.

Det var lite festligt när min kväveberusning helt plötsligt försvann när vi kom över 28 meters gränsen. Allt kändes plötsligt mycket bättre. Jag måste ta TECH 1-an snarast möjligt!
Jag vill puffa helium!

Jag låg mest och mös över min avvägning som var god trots att jag inte ens gjort niotusen dyk än. LB och JR var plötsligt borta då jag och TL sakta gled efter linan mot prickens kätting. I ett STORT dymoln syntes ett antal dykare som plockade med sina deco-pavor. Vi påbörjade nog uppstigningen ungefär samtidigt men dom höll sig ifrån kättingen. Det var lite strömt så jag ville ha närkontakt med den. Vi kom upp i ett enormt solsken. Ännu ett dyk jag överlevt.

Vi simmade i iskrosset mot Emily som låg och väntade. Min torris hade läckt och jag tyckte väldigt synd om mig själv.

Denna känsla förbyttes dock till en skamkänsla när Per klädde av sig, han var HELT dyngsur.
T o m hans kallingar var dyngsura och han klagade minsann inte.

Vi åt mat och njöt framför kaminen, det luktade lumpen, ”sura underkläder droppandes mot en varm kamin-känslan” ni vet.

Jag, TL, LB samt JR lyssnade lystet på mestadels Pers historier och skrönor om svunna tider.
Sen var vi strax framme på nästa dykmål, jag var bara tvungen att bajsa först så jag bajsade, bajsade och bajsade…

Parkamraters loggar:
Terese Kalinski - Smedskär: "Tyr"
Terese Kalinski - "Ingrid Horn"