Dyk nr: 37, "Harm"
Jag var ruggigt sugen på att dyka en till gång på Harm, upplevelsen i höstas var mäktig för en nybakad dykare. Efter några dagar med plusgrader och sol tänkte jag att kanske fler platser än Björkvik kunde vara isfria.. Så jag lånade min gamle fars bil och tog en tur ut till Lillsved på lördagkvällen. Och mycket riktigt, hela Lillsved var isfritt!!! YAHOOO!!!! Så nu var Harm/Galeasen spikat för morgondagen.
Janne ville hänga på och han tog med sig en vän som hette Kalle, plus Kalles flickvän Maria som fick vara ytsupport. Vi åkte ut i två bilar, rekade Lillsved och såg att på många fläckar hade isen hade börjat bildas igen. Men det var ingenting man inte kunde simma sönder, så vi bestämde oss för ett härligt ytsim genom krossbar is och motvind ut till Harm. Det var jobbigt, och jag hade ingen koll på hur länge vi höll på, men Kalles flickvän tog tid på oss och upplyste oss senare att vi hade YTSIMMAT I EN HALVTIMME. Sådärja, då var motionen för hela veckan klar.
När vi väl kom ut till den guppande saftdunken så tog vi oss en välförtjänt paus och tittade upp i den molniga skyn. Mjölksyran i fötterna tog ett bra tag att försvinna... När vi hade vilat klart och fått normal andning bestämde vi oss för att gå ner, men efter 2 m friflödade Jannes reg kraftigt och vi gick upp igen. Vi fipplade med flaskkranen och reggen men inget hjälpte. Totalt friflöde, så Janne fick inte vara med tyvärr. Surt sa räven..
Janne fick simma tillbaka in, det var förmodligen mkt lättare för nu simmade han med strömmen istället för rakt mot denna.
Kalle hade bara 115 bar när vi kom ut till Harm, så vi fick göra ett kort dyk den här gången. Vi gick ner, tände lamporna och såg vraket komma fram. Jävlar, idag var det säkert 8 m sikt igen, precis som förra gången! Stackars alla ni som får nöja er med 2 m...:)
Vi simmade längs sidan på Harm och kollade sen upp på däck. Sen gick vi till andra sidan och kom ner på max 17 m. Man vill ju kunna logga så djupt dyk som möjligt..:) Den här gången hittade vi lastutrymmet, det var mörkt och vi ville inte simma ner där. Så vi fortsatte längs däck och hittade trappan/stegen som ledde upp till styrhytten. Jag försökte mig på lite låtsaspenetrering på landgången, men det gick mindre bra. Jag slog emot med axlarna och fenorna hela tiden..:) Jaja. Men vi hittade styrhytten iaf och tittade in, men då signalerade Kalle att han ville gå tillbaka och vände. Jag hängde på, nu hade han förmodligen lite luft kvar.
När vi kom till uppstigningslinan sänkte sig två andra KTH-dykare ner till Harm. Dom hette Axel och Dan och hade mkt bättre trim och avvägning än mig och Kalle. Jag och Kalle började vår uppstigning och allt gick bra, säkerhetsstoppet likaså. Fast jag blir lite irriterad på datorn när den börjar om säkerhetsstoppet från början så fort jag kommer ner på 5.1 meter. Grrrrrr...... Efter ett extra långt tags väntande tyckte vi att det räckte och gick upp. Datorn visade grönt, så vi hade säk-stoppat i över 3 min.
Nöjda kom vi upp till ytan och gjorde OK-tecken till land och påbörjade vårt ytsim in. Det gick mkt fortare den här gången, skönt.
Ännu en lyckad dykdag för Otte!! :)
0 grader i vattnet, -1 i luften. 240 bar => 130 bar
