Namn: Lösen:

Dyk nr: 140, TYR


DYKARE :
PARKAMRAT :
RÅ å CGJ  
DATUM :
2004-03-20
MAXDJUP :
31,4 meter
DYKTID :
32 minuter

Lelle och Janne bokade direkt upp Emily efter senaste dyket. Jag tvingade dom att ta med Calle och Kentha. Calle har inte dykt sedan Narvik eller om det var några veckor efter det. Kentha dök senast i november så det var hög tid. Dessutom har dom gnällt över att jag dyker utan dom.

Det är dessutom hög tid att jag och Calle börjar dyka lite mer frekvent inför DIR-F:en vi ska gå i maj. TECH 1:an tycks dröja. Calle saknar pengar och jag har en jävla båtjävel som kostar pengar. Det lustiga är att jag är mycket måttligt intresserad av den. Dessutom hatar jag mitt jobb. Så kan det gå ibland om man lever mitt liv. En annan lustig episod i mitt liv är att min bils centrallås och fjärrmanövrering pajat både mekaniskt och elektriskt. Riktigt lustigt nu när jag bestämt mig för att sälja eländet. Det passar så väl in i bilden. Jag och Murphy är nog en och samma person.

Kort sagt, allt är anus som vanligt, bara lite mer intensivt just nu.

KH hade också en underbar dag vilket skulle bringa åskmoln även över mitt liv.
KH skulle hämta mig och när jag väntat ett tag så ringde jag honom. Jag hörde att han var i sitt trapphus när han egentligen skulle ha varit hos mig redan. Förklaringen kom när KH berättade att det skett en mindre kollision mellan hans bil och en stillastående, parkerad bil. Sånt skänker ju gärna lite solsken över resten av dagen.

Vi hämtade Terese och drog oss mot Karlslunds marina efter ett depåstopp á 100:- på OKQ8.
KH var vänlig och hjälpte mig med mina prylar. Han ställde min back på Emilys reling och tro det eller ej, backen välte med mina reggar, HID:en och annat trams såsom dykdator kompass mm…
Bra jobbat. Jag provade lampan och den funkade faktiskt, Murphy var hemma tänkte jag glatt, sällan va?!

Nåja, jag tog med min 7:a och RÅ sin så att vi kunde provdyka med dom men då det blåste lite så avstod jag och då även RÅ. Det var jättejobbigt att ta på sig dykprylarna, det är det alltid när man haft uppehåll tycker jag.
Vi hoppade i och påbörjade nedstigningen. Calle fick slå på lampan då jag inte nådde knappen. Ingenting hände, kolsvart!

JÄVLA HELVETES JÄVLA FITTLIV; SKJUT MIG NU FÖR HELVETE SÅ JAG SLIPPER DETTA HELVETESJÄVLALIV, KUK OCH ANUS tänkte jag aningens bittert.

Jag ska lönnmörda Kentha på TYR var min nästa plan.
En annan plan var/är att köpa en simpel halogen som man kan få liv i utan att vara professor i kvantfysik.
Nåja, fram med ena backup:en som konstigt nog funkade hela dyket.

Jag tog täten och funderade lite, vad göra? Vraket är för litet för att bara glida omkring utanför. Jag gled in genom en dörr och simmade genom vraket. Det hängde en telefonlur i sladden vid den andra dörren och visste då instinktivt att den kommer både Calle och RÅ hålla fram till mig som om det var till mig. Mycket riktigt blev det så.

Vi gled nedåt vraket och jag funderade lite över hur djupt ner i gyttjan hon ligger med aktern. Tydligen så hade Calle och RÅ siltat (ha ha ha, här tyckte stavningskontrollen att jag skulle välja ”silat” istället för ”siltat”!!!) lite. Calle erkände glatt efteråt medan RÅ hårdnackat nekar.

Jag stötte på pojkarna Brusell och Rönnlund, Rönnlund med bandage då han lyckats skära upp handen på ett avklippt buntband eller som det även heter, straps (se på fan, här tyckte stavningskontrollen att jag skulle välja ordet ”strass” istället för ”straps”).

Vi gled omkring hyfsat nöjda, det funkade ok med tanke på att det är ett tag sedan vi dök tillsammans. Jag blev lite sugen på att gå upp i styrhytten men vi var 17 minuter in i dyket och skulle enligt planen börja gå upp vid 20 minuter. Jag vill minnas att jag gick igenom en gång till. Jag såg dessutom en passage till genom vraket som såg hyfsat trångt ut, det ska jag prova nästa gång tillsammans med styrhytten. Calle låg oftast ovanför mig så jag såg honom inte förutom hans lampsken vilket räckte för mig.

Vi påbörjade vår uppstigning som RÅ vann, hann såg mycket harmonisk ut till skillnad mot min och Calles miner som båda sa:
_-NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS, NU FÅR JAG BENDS.

Det fick vi inte!

Det hela blev lite oordnat då alla dykparen gled upp samtidigt och vi som låg först tog rejält med tid på oss.
Tydligen fick Lelle en frysning men han var kall och stängde den kranen, det hade varit lite svårare med singelpaket…
Janne fick tydligen näsblod vilket åtminstone stressade mig efteråt, kändes inte så bra.

Jag tog av min läckande torris och vred i vanlig ordning ur vattnet ur mitt underställ (jodå, Murphy fick tydligen inte heller bends) och tryckte i mig en sallad, jättegott med kall sallad efter att ha dykt i engradigt vatten…

Sen ljög vi för varandra och häcklade Janne för att hann inte ska med till Ubåtsmassakern.