Namn: Lösen:

Dyk nr: 141, Björns vrak, Villinge


DYKARE :
PARKAMRAT :
RÅ å CGJ  
DATUM :
2004-03-20
MAXDJUP :
7,1 meter
DYKTID :
25 minuter

Jag tog med min HID in i värmen då jag funderade på om det varit för kallt för den ute, det hjälpte dock inte men det konstaterades istället att bulben lossnat. Jag tryckte i den och då var det inga problem längre.

Då det var blåsigt så var det ont om dykbara vrak så vi hamnade på ett vrak som benämndes Björns vrak. Dom andra tror att namnet kommer från länge sedan men jag tror snarare att den som hittade vraket heter Björn. Vraket är från 1742 så det var ju lite spännande att få dyka på.

Tydligen skulle MAS eller några andra ha en presentation om vraket samma dag, lite skoj.
Pojkarna hoppade i först och sen KH och Terese. A-team kom i sist. Vi skulle följa luftbubblorna efter de andra. Vi hamnade på dybotten och sen var vi plötsligt på vraket, vete fan hur. Vraket är illa åtgånget pga. ålder och tidens tand men mest pga. djupet tror jag.

Jag tror att de som uppskattade vraket mest var jag och KH, det var bara vi som diskuterade efteråt i alla fall. Durken var borta insåg jag då jag såg en massa knän (tror jag att det heter).
Man har ju sett Vrakdetektiverna på TV så man vet ju det mesta om skeppskonstruktioner numera. Det fanns inget att penetrera och vi iddes inte karva in våra namn i vraket.
Jag såg en kastrull som låg vid sidan av men den måsta vara nytillkommen.

Jag tyckte även att jag såg en gevärskolv men det var det nog inte.

Vi gled iväg från vraket och gled runt i dyn, det var skoj att silta rejält och leka grottdykare….

RÅ drog plötsligt iväg mot Emily och Calle följde efter. Jag njöt i fulla drag av allting så jag hade ingen brådska och mina buddysar verkade inte bry sig om att jag var borta så jag strosade sakta tillbaka i maklig takt. Jag stötte på Calle vid stegen och han påstod att han ”just var på väg att leta efter mig”.

Visst serrö, tjena!

RÅ var avklädd in på torrisen när jag och Calle kom upp…

Det första som hände var att det kom fram en kopp med varm glögg, UNDERBART gott!
Jag stog helt plötsligt med mina 55-60 kilo på ryggen och med snor i ansiktet och drack denna underbara dryck och bara njöt.

För att göra en lång historia kort så bestod hemfärden av en massa öl och trevligt sällskap uppe i hytten. Tony och Anders drog skrönor om sitt och RÅ om sitt.
Lelle bokade förresten upp Emily igen i april.

När jag kom hem så kom min hona hem från en kryssning. Gissa vad hon hade med sig hem?







ÖL!