Dyk nr: 41, Julian Rocks, Byron Bay, Australien

Första dyket i det soliga landet på andra sidan jorden. Vi åkte från "Surfers Paradise", (ja så heter faktiskt stadsdelen där vi bodde) med hyrd bil kl 8 på morgonen och kom fram till hippie-staden Byron Bay kl 10. Vi var sena, så ut fort med grejerna från bilen och in på Byron Bay Dive Centre och fippla ihop utrustning. Det visade sig att mina fenor och regg inte skulle funka här, så jag fick låna deras. Stressa stressa till briefingen och sen hoppa in i dykcentrets egna jeepar som dom använde för att frakta all dykpersonal, dykbåtarna och all dykutrustning med. Tyvärr hade jag hunnit bli förkyld för första gången på hela året, just dagen innan vi skulle dyka!! Men nässprayen som var den starkaste jag kunde få tag på, gjorde sitt jobb än så länge.

Efter en något skumpig färd kom vi fram till stranden, och Gud vilken vacker strand!! Perfekta vågor som såg helt mumma ut att surfa på bröt in mot vår launch point. Divemastrarna och båtförarna hjälptes åt att få gummibåtarna i vattnet och vi semesterfirare fick hjälpa till att putta ut båtarna förbi alla brytande vågor. Allas humör var på topp, och vi satte oss i gummibåtarna som var och en hade 2*100 hästars motorer. Vilket jävla drag det var i dom!!!
"Fingers in your ears guys!!", ropade båtföraren innan han använde den hemska sirenen på båten. Varje gång båtarna ska ut från eller in till stranden måste surfarna, som var oerhört många, flytta på sig. Det vill dom ju förstås inte, eftersom vi launchar båtarna på det absolut bästa stället på hela Byron Bays strand. Till detta ska tilläggas att surfarna måste flytta på sig minst 40 ggr per dag pga dykbåtarna, så till slut bryr dom sig inte.
Till slut hittar båtförarn en lucka, och bränner iväg med vrålande motorer och skickar stora svall över surfarna som ligger som närmast 1 m bort från båten. Vi rammar några brytande vågor på utvägen och det känns som en riktig berg och dal-bana!!!
Nu bär det iväg ut i den stora bukten Byron Bay. OERHÖRT VACKERT är det, när man tittar på landskapet runt omkring, samt mot Stilla havet i öster. Mitt i bukten står det två stora stenbumlingar och bryter vattenytan. Dessa är Julian Rocks, två släckta vulkaner som attraherar runt 600 olika vattenlevande arter.

Vi kommer efter en snabb färd ut i bukten fram till Julian Rocks. Föraren förtöjer båten i en permanent förtöjningsboj och sen är det på med alla grejer och plums i vattnet. Dykparen organiserar sig och sen går vi ner längs nedstigningslinan. Det är väldigt strömt, så man får passa sig.
Väl nere simmar hela ligan (jag, brorsan, min kompis Magnus och hans två rumskompisar Christian och Andreas, samt en trevlig britt som jag glömt namnet på) tillsammans med dykledaren iväg. Vi får se allehanda akvariefiskar, samt några större fiskar, sen lite sköldpaddor, tjohoo!!! Efter ett tag visar dykledaren oss sovande Wobbegonghajar på bottnen, vilka visade sig vara en oerhört vanlig syn där på Julian Rocks...:)

Vi hittade en ensam Blue Groper som vi överraskade, han verkade vilja leka! Så han simmade med oss en bit och kollade in oss, vilket vi var väldigt glada för.

Allting kändes finemang, förutom min hyrda mask som läckte som ett såll. Jag tror jag tömde den runt 30 ggr under dyket, så nu kan jag det där med att tömma mask.

Säkerhetsstoppet gjorde vi också, men som vanligt tycker min dator att jag går upp för snabbt från 10 till 5 m. Det får jag jobba på!

Ruskigt fint dyk, fast jag har i skrivande stund nästan glömt bort att jag frös något helt otroligt under och efter dyket, pga min blöta shorty som jag satte på mig alldeles för tidigt. Det verkar som den vanliga uppfattningen att man bara kommer ihåg de bra upplevelserna samt sorterar bort de dåliga är ganska nära sanningen...:)

Båtresan tillbaka var fartfylld och kul, speciellt i de stora dyningarna som hade uppstått pga den starka vinden. Tillbaks till dykcentret och ladda om för nästa dyk!!

12 liter 200 bar, 5 kg vb, samt shorty i 24-gradigt vatten. Lite väl kallt...
200 bar => 70 bar.