Dyk nr: 49, Hölödroppen, Stavsnäs

Jag ville pröva hur det kändes att dyka djupt igen och Janne var inte sen att haka på. Så vi stack till Hölödroppen med Jannes pappas bil, trevlig och snäll karl som lånar ut sin bil till sonens kompisar. Efter lite tankning, korvätning och felkörning kom vi till slut fram till Hölödroppen. Såg en rådjursbock 15 m från bilen när vi kom fram, han var inte skygg för fem öre!

Vi bar ner flaskorna, gick upp igen och krånglade på oss större delen av utrustningen vid bilen, gick sedan ner och gjorde klart det sista. 11.48 kom vi i och vi bestämde oss för att gå ner och ut vinkelrätt från vänstra sidan av stranden, sett från skogen. Kollade innan vi gick ner var stranden var på kompassen, så att jag skulle kunna orientera mig på den under vattnet. För första gången har jag känt mig helt trygg med min kompass! Vi gick ner och ut i sydöstlig riktning till 30 m djup. Allt var ok med Janne och mig, så då bytte vi kurs och simmade längs stranden mot sydväst och försökte hålla oss på 30 m djup.

När datorn sa 5 min kvar till deko började vi vår uppstigning, den gick lugnt och sansat till. Nuddade inte bottnen en enda gång under det här dyket! Säkerhetsstoppet gick ok, men jag var alldeles för lätt. Det kände jag i början på dyket också, jag kom nästan inte ner. Så när säkerhetsstoppet var avklarat och jag kom upp till 3 m djup kunde jag inte stoppa uppflytningen utan flöt upp sista biten till ytan.

Sen när vi gick uppför den branta backen direkt efter dyket kände jag mig väldigt trött och lite yr, så jag satte mig och vilade på en sten. Klantskalle. Janne fick hjälpa mig att bära upp prylarna för jag ville inte riskera att svettas fram bends... Som tur var stannade symptomen vid trötthet och lättare yrsel. Jag gick långsamt upp utan mitt paket och lade mig i bilen med fötterna högt och drack en liter jos. Sen drack jag en massa hemma hos Janne också och nu, tre timmar efter dyket, mår jag ganska bra. Jag borde nog ha vilat en timme eller så efter dyket innan jag började kånka uppför den långa branta backen med utrustningen. Bra lärdom. Det enda som stör mig är att Janne inte fick minsta antydan till tryckis, medans jag fick det. Å andra sidan hade jag inte druckit speciellt mkt innan dyket. Min blåsa är tyvärr inte känd för att vara rymlig...:( Ny torris med pinkvalve får det bli, när jag har sålt min själ till djävulen för lite Svenska Kronor.

15 liter 200 bar, 11 kg vb var för lite, 1-2 kg till hade varit lagom. 0-4 grader i vattnet, ytvattnet var varmast.
170 bar => 100 bar.