Dyk nr: 33, Flatholmen

En riktig ok dag med växlande molnighet avbruten av lite sol över ett spegelblankt hav med ca 10 m sikt. Även ett båtdyk jag sent kommer att glömma då det var intressant, smärtsamt och gav en skarp påminnelse om vikten att hålla koll på klockan..

Intressant pga en underbar dykplatsorientering och av en, för mig, udda vägg i platåer på olika djup med stigliknande stråk i sandbottnen nedanför och massa små raviner som ledde uppåt. Förutom de vanliga sjöstjärnorna, anemonerna, död mans hand, sjöpung och bergsgyltorna såg jag för första gången en blågylta! Otroligt vacker och förde tankarna till tropisk fisk. När vi sneddade över sanden efter ha kikat lite på ravinerna fick jag även syn på flera randiga sjökockar, tror det var både hanar och honor och på väggen en stor solstjöstjärna.

Påminnelsen kom när vi kom upp exakt på maxtid till en orolig skeppare vars klocka visade 1 minut mer.. Han lugnade sig när vi bett om ursäkt djupt oroliga över hur nära det varit och han insåg att vi inte gått över utan bara balanserat skrämmande nära men det hindrade mig inte från att skämmas som en hund och bestämma mig för att efter turen be om ursäkt igen och, eftersom han varit instruktör och sålt märket av min dator, fråga om han kände till någon inställning som kunde få datorn att visa dykt tid istället för tiden eftersom jag aldrig mer ville vara så nära.. Hade konstigt nog inte frusit det minsta, något jag i den temperaturen, brukar börja efter ca 35 minuter, kanske pga trollbunden av dyket och lite för mycket koncentration i kombination med vanan att min 10 l 232 inte brukade räcka så länge och tänkte inte på den enorma skillnaden med nya paketet.

Smärtsamt pga att skepparen tyckte att vi kunde ha paketen på eftersom det var en så kort tur men hade oturen att möta oväntat svall varvid jag kastades runt, foll och studsade på knäna tills jag lyckades sätta mig på rumpan. Lagomt öm tog jag mig av båten med lärdomen att aldrig ha paketet på, hur säkert det än verkar.