Dyk nr: 34, Släggö, lysekil

Solen sken, vattnet var spegelblankt och nu var det dags att besegra min egen lilla demon och fobi, giantstepet från dykbryggan! Efter ha sett någon lika grön som mig själv vid tanken att ta steget klara det blev jag inspererad till att som henne inte låta obefogad rädsla hindra mig från ett dyk och nu skulle det simmas runt släggö!

På med utrustningen, buddycheck och kollade med Anders att det var ok att jag hoppade i direkt . Hasade mig drypandes av svett fram till kanten av den överfyllda bryggan vars vattnet som såg svalt och skönt nu och tog steget innan jag hann ångra mig. Kom upp med ett stort ok och ett leende x antal varv runt huvudet i triumf över att det nu inte varit en tiondel så skrämmande som jag mindes det, jippi!

Ytsim till röret snett över viken, uff, måste verkligen träna kondition insåg jag :) Gick ned på en skarp sluttning på ca 5 m där det fibblades lite med utrustning ett bra tag. och sedan nedför till den lodräta väggen med anemoner, död mans hand, sjöpung, sjöstjärnor och några fiskar. Inte det intressantaste jag sett men efter ett tag blev det betydligt mörkare än jag var van vid och gav mig chansen att få uppleva både det och känslan av att simma utan någon botten att se under mig under trygga förhållanden. Ljusnade upp och när vi gått runt öns spets började det bli grundare med betydligt mer småfisk, berggylta, att se på.

Hade lite problem med orienteringen och gick upp lite för tidigt mitt för kallbadhuset, tur att ingen badade just då, hade kunnat bli pinsamt :D Gick ner igen och kom såsmåningom till baksidan, bara ett kort ytsim till trappan upp och promenaden med utrustningen tillbaks till bilen vid dykbryggan och jag var fortfarande mycket nöjd och stolt över mig själv! Visserligen en baggis för de flesta men för mig, som en gång i tiden inte klarade av att hoppa i från badhuskanten, var det en personlig triumf att klara det och dessutom känna att det varit ok!