Namn: Lösen:

Dyk nr: 29, Sappemer


DYKARE :
PARKAMRAT :
Martin Otteskog  
DATUM :
2004-05-15
MAXDJUP :
22 meter
DYKTID :
36 minuter

Efter ett lyckat första dyk gick vi vidare mot nästa mål. På vägen åt vi matsäck och alla var imponerade av min hemagjorda sushi.
Efter som jag och Martin varit så långsamma på första dyket bestämde vi oss för att snabba på och började byta om innan vi ens kommit fram. Detta lede till att när vi kom fram var vi i stort sätt klara men lite slut meck blev det och vi kom i som par nr 2. Även här var det lite strömt i ytvattnet.

Eftersom Martin haft lite problem att komma ner på första dyket så lade jag mig över honom och såg till att han kom ner ordenligt. Vi sjönk men inte ner i mörker som på Ingrid utan ner i blått vatten lite som Medelhavet. Även här dök vraket upp ganska snabbt men inte att vi trillade på henne utan vi hade kanon sikt 10m (nåja för Sverige bra sikt). Vi kom ner på fören och simmade ner till nedre relingen för att simma akterut. Vi såg att lastrummet var öppet nog att simma i så vi gjorde det. Min avvägning var jätte bra slog inte i någonstans. Vi kom fram till mitten och simmade ur lastrummet för att titta på mast med lite visar och så. Fortsatte till aktern och huset som fanns där. Tittade runt i den över sönderslagna delen. Fortsatte med att ta oss ner till botten och simma under huset, häftig känsla att titta upp på ett lutande hus. Vidare över akterdek och tittade in i dörren. Mycket spännade att se och när jag tagit werk ska jag simma in också. Vidare till barbords reling (den som ligger grundare). Simmade i gången och tittade in i gluggar och dörrar. När Martin också simmat igen tog vi ett var till, då såg vi två techare som simmade omkring kul att se all den utrustningen sväva (jag vet vad den väger på land...). Vi tog samma varv runt igen men när jag kom till lastrummen var Martin borta! Lite några panik sekunders letande med massa grundkurs tankar om att inte leta förhänge och vad DM skulle säga om jag kom upp utan pararkamrat såg jag Martins gula fenor lite under mig. Tydligen letade vi åt var sitt håll. Vi vände mot fören och precis när vi skulle påbörja uppstigningen kom jag på att det borde stå "Seppmeer" på fören så jag bad Martin vänta och tittade efter utan att hitta något. Vår uppstigning och deco var igen mycket rutinerade med bra avvägning och balans utan att stiga för snabbt.

Ett mycket trevligt vrak med kanon sikt. Ska helt klart tillbaks. Ingrid var också trevlig men på sitt eget sätt. Det är något nästan perverst med att sjunka ned i absolut mörker och kyla...

Sikt 10m
Temp: Luft 14C Vatten 7-3C
Luft: 12l 190-30bar