Dyk nr: 60, Kungsvik, Nacka
Jag och Janne tog ett litet onsdagsdyk, för jag börjar jobba kl 14 och Janne börjar senare och vi var lite sugna. Jag ville dyka på ett förlist vrak på "snorklingsdjup" i viken nära Jannes hem, men Janne tyckte vi skulle leta vrak i Kungsvik med motiveringen att "det känns dumt att slösa luft på snorkling". Vi kunde inte enas, så vi bestämde oss för en sten-sax-och-påse: bäst av tre. 1-0 till mig, 1-1, sen oavgjort tre fyra ggr, sen 2-1 till mig. Weeeeeiiiiii! :) Men lät Janne mig veta att båten var så liten att bara en brax skulle kunna penetrera, så då sket vi i den och stack till Kungsvik istället.
Väl framme slängde vi ut alla prylar och tog på oss dom i vanlig ordning, med smärre stök och bök. Jag svettades huden av mig och ville hoppa i vattnet fortare än kvickt, medan Janne verkade ganska tillfreds i solen med full utrustning på. Inte behövde han pinka innan heller... Snabbt som fan gick jag ner för backen till vattnet och gick i utan dröjsmål. Aaaaaaahhhhh...... På med fenor och på med Jannes handskar och sen bar det iväg i den ruttnaste sikten sedan skiftet till sommartid. Kändes som om man simmade runt i mjölk nästan, inte så kul. Lampan ville jag använda, men den lyste bara upp bottnen om jag låg mindre än en halvmeter ifrån...:/
Jag och Janne höll ihop så gott vi kunde, och det kändes tillräckligt bra i den här riktiga runksikten. När vi hade simmat i 20 min, trodde vi att vi hade nått mynningen till Kungsvik och vi gick upp till ytan för att orientera oss lite. Vi hade legat på 5-6 m djup hela tiden så vi tyckte att ett ytintervall kan väl aldrig skada. Vi såg att vi inte hade simmat mer än 200 m, vilket vi tyckte var väldigt dåligt. Vi ytsimmade fram till Kungsviks mynnning och bestämde oss för att dyka till ön som låg 100-200 m mot nordväst. Precis innan vi gick ner såg vi en hyfsat stor fritidsbåt som vrålade förbi där vi tänkte dyka så vi bestämde oss för att inte gå upp till ytan mitt i farleden... Vi tog kompassriktning och gick sen ner längs en vägg ner till 12 m djup. Där var det nästan becksvart! Och kallt som bara den också! Vi höll ihop och började simma i kompassriktningen ungefär nordöst. Det blev bara mörkare, djupare och kallare ju längre vi simmade. Till slut var vi nere på 17 m och där var det nära på kolmörkt, och bara 2 grader i vattnet, att jämföra med 12 grader i ytvattnet! Jag och Janne hörde en stor båtmotor vråla förbi ovanför och jag kände mig väldigt olustig där vi var just då. Kollade på manometern, hade lite över 120 bar kvar i min 15*200 och Janne hade runt 100 i sin 12*200. Jag föreslog att vi skulle ge upp försöket att nå den andra ön, och simma tillbaks samma väg vi kom istället. Janne var inte sen att hålla med. Han kände sig också olustig där nere berättade han senare. Vi simmade tillbaks på kontrakurs och nådde snart väggen vi hade simmat nerför innan. Vi simmade in i Kungsvik och stötte snart på ett litet trävrak, svårt att inte göra det när man dyker här tror jag... Simmade upp i siltmjölken och hade Janne tryggt på vänster sida, nu verkade han sköta navigationen utmärkt. Jag kollade ofta på kompassen och fick varje gång korrigera min kurs, medan Janne körde spikrakt på kompasskursen. Vi simmade några minuter på säkstoppet och låg stilla en minut. Jag försökte backa och lyckades backa "nedåt", när jag hade taskig trim med fenorna pekande mot jordens centrum. Sen gick vi upp till ytan och jag "backade framåt" när jag ytsimmade på rygg. Kändes rätt bra, snart ska jag kunna det här!! :)
Upp och ha "panik" för att blåsan höll på att spricka och "the sanctity of my dry suit" höll på att "violate"-as. Jävla skit. Måste nog skaffa en liten kisseventil till min neoprentorris ändå. Speciellt nu på sommaren vill jag ju inte riskera att dricka för lite, eftersom man svettas huden innan varje dyk och dessutom kommer närmre tabellgränserna nu när man inte fryser häcken av sig.
15*200; 200 bar => 90 bar; trefingers våthandskar i 2-12 graders vatten, funkade sådär. Sikt: 1-4 m. 11 kg vb var för lite för den här flaskan mot slutet av dyket.
