Namn: Lösen:

Dyk nr: 189, "Hispania"


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2004-07-17
MAXDJUP :
46 meter
DYKTID :
73 minuter

vt: 3 grader, m: 22,3, stage: 21/35, bakpaket: 18/45, deco: EAN50.

Då Viola var på väg på semester norrut fick vi mötas upp med herrar Palm och Gihl i Stavsnäs, pula in oss alla i Gihlens bil och dra till Karlslund för att där kliva ombord och hälsa Anders, Paula och Manne. Vitsen med denna habrivink var att kunna göra tvärt om efter att ha blivit avsläppta i Stavsnäs på vägen hem.

Det fanns gott om tid för planering under de fyra timmar Viola tar på sig för att hitta "Hispan" mitt ute i plurret och jag mediterade inför mitt första skarpa dyk med stage. Inte kunde det väl vara så svårt att byta till bakpaketet då stagen tar slut? Eller?

Det var kallt i vattnet och jag blev inte varmare av att se likvita sälar hängandes i trål över vraket. De nya momenten under dagens uppdrag gjorde mig lite ouppmärksam på dykmålets detaljer. Faktiskt kommer jag inte ihåg nånting förutom sälarna och trålen...

Vi simmade runt och spanade omkring lite i maklig takt och jag kollade stagemanometern vid ett par halveringstider, för att hålla mig beredd på bytet. Ett visslande ljud från okänd källa fick mig dock på helt andra tankar ända tills jag insåg att det var den tomma flaskans regulator som visslade strax innan den nöp. Ganska obehaglig upplevelse på 40-talet meters djup. Jag hade tänkt mig att göra enligt konstens alla regler och i god tid innan slutslurken signalera för gasbyte, byta till mitt primära andrasteg på bakpaketet och sedan pula in stagereggen på falskan men riktigt så blev det alltså inte.

Primären var noggrannt hakad på min högra D-ring och överraskad som jag blev av att suga på en tom flaska, kastade jag in backupen i munnen istället, för att sedan haka loss bakgasprimären för andning. Under visst krumbuktande ska tilläggas och Fille ritade frågande regelbundna O:n i Hispanias backdäck, som jag inte kunde svara på helt fort.

Jag blev visserligen inte rädd men ändå hyfsat arg på mig själv när jag stökat mig förbi hela gasbytet på ett synnerligen osnyggt sätt men så här i efterhand fokuserar jag på att jag faktiskt överlevde (och inte hade ihjäl någon annan heller).
Slutligen fick jag lite hjälp med att stoppa undan stagereggen innan det var dags för Filles gasbyte.

Uppstigningen gick aningens långsamt men annars enligt plan, fast jag kunde inte tänka på nåt annat än mitt ständiga misslyckande hela vägen upp och bannade besviket mig själv med hårda ord. Men masktömning är jag ju rätt bra på!

Väl på ytan bestämde vi oss för att inte göra något andradyk, då jag började känna Montesumas närvaro och efter att vi kastat loss var jag knappt kontaktbar över huvud taget, där jag låg och rullade i en koj, grön i nunan. Ändå kom jag lindrigt undan i jämförelse med stackars FP, som led alla helvetes kval efter besök av en anna ful gubbe vid namn Bend. Honom fick vi bärga till KS, innan vi vände den dykarstinna bilen söderut för att hämta FG:s bil i Karlslund.

Ingen vidare upptakt på semestern...