Dyk nr: 198, "Riksäpplet"

lt: 18, vt:12, medel: 11,3, gas: vanlig hederlig komprimerad luft.

Riksäpplet tillhör mina favoritplockepinn, även om samtliga dessa dykmål nästan kräver medhavda leksaker för att kunna logga ett dyk. (>5 minuter är väl minimitiden?)

Lelle (han med finger utan skinn på knogen) och Aspen hade för dagen valt varsin orange ballong att blåsa upp och jag tog med mig linrullen. Filip nöjde sig med att se mig spinna (och garva lite...).

T & L hoppade i först, varpå jag passade på att lätta på blåsan och tömma kisshinken bakom aktern på Svea direkt efter att dykpar ett gått ner. Det de inte vet mår de ju inte dåligt av. Strax därpå kommer en jeppe i en segelbåt mellan skäret och ön, precis mot oss där vi ligger med dykflaggan exemplariskt uppspänd i ställningen på Sveas tak. Jeppen börjar sedan gira in på ett varv kring oss och ropar frågande efter lite färskvatten till kaffe men vi bara viftar bort dåren, som tack och lov försvinner innan vi blir allt för ilskna över hans okunskap om signalflagga A.

Vi tyckte nog att de var nere oförklarligt länge och började undra om vi skulle fundera på att vara oroliga och när det kom TVÅ säckar till ytan undrade vi än mer. Visserligen hade Tomas varslat om "övningslarm" men vad betyder detta? Och tänk om det verkligen var problem?
Dock såg vi bubblorna hela tiden och då det knappast finns varken penetrerings- eller djupdykarmöjligheter, bestämde vi oss för att de var OK, och så var det natruligtvis också. Men vaffaasiken gjorde de på Riksäpplet i 40 minuter?

Vi gick ner och jag började lindragningen i närmsta stock, så att vi inte skulle simma vilse utan kompass. (Det var gott om hemvändande båttrafik i trakten, vill jag lova!) Förutom att jag misslyckades kapitalt med first tie-off och gjorde stora mullvadsmoln när jag försökte rätta till eländet, så gick lindragningen i sin helhet mycket bra. Kändes lite ovant i början men annars börjar jag nog få lite kläm på det hela. Fille tog över då och då och visade på olika typer av "placements" och sen avslutade jag med en "last tie-off" i ett stålrör innan jag vevade in mig igen. Fille tecknade och jag virade rullen två varv kring röret och två varv kring linan innan jag knipsade fast dubbelhaken på linan i riktning hemåt.

Det var ett märkligt tillstånd av termoklin där nere och temperaturen varierade kraftigt från ställe till ställe, trots minimala djupskillnader. Riksäpplets detaljer är av brontoklass och hade jag inte haft rullen att koncentrera mig på, hade det funnits gott om att spana in (förutom Fille). På uppstigningen invid klippan på skäret, gossade vi med havstulpanerna och en förskrämd kantnål som försökte spela död. Fille gjorde en ansats att blåsa upp den stackarn och tyckte den skulle passa i en midjebubbla á la poseidonslangen som beskrevs i forumet häromsistens.

Efter en behaglig återfärd till Gålö lastade vi av alla sickesaker och åkte hem och åt århundradets godaste köttfärssås (Filles special!) med spaghetti och inmundigade en utsökt rioja till. Typiskt lyckad söndag!