Dyk nr: 74, Muskö (samma strand)
Ett litet dyk med Carolin, det var länge sen. Nu e jag lite mindre bakis, men inte mkt. Carolin var en jävel på att simma, det märkte jag ganska snabbt. Hennes flutterkicks var inte å leka med. Vi skulle simma bort till en ö några hundra bort, och Carolin fick leka navigatör. Det gick rätt bra, fast efter typ en kvart tappade vi bort varann hux flux bara. Sikten var inte överdrivet bra, och en gång när vi stannade och Carolin tog ut ny kursriktning så började jag fippla med avvägningen eller nåt och sen var hon borta. Hon hade en jävulusisk takt på sina fenor, och försvann nog på några sekunder medans jag tittade ner i bottnen. Sen letade jag en stund men ingen Carolin, så jag gick upp till ytan och såg hennes bubblor ganska snart. När bubblorna nästan nått mig (för hon simmade mot mig), gick jag ner och mötte mkt riktigt en Carolin där nere. Dräkten blev väldigt squeezad men det märkte inte jag för jag var så glad över att inte va själv längre.
Nu tog vi ut en ny kurs, och jag fick gå över till flutter-kicks, för det var nästan omöjligt att frogga i Carolins takt. Det var nära att vi upprepade samma borttappningsscenario en gång till, men vi hade bättre koll på varann nu efter missödet så det kunde undvikas den här gången.
Carolin hittade en plattfisk som låg och lurade och lyste på den. Jag fattade aldrig att den var ett djur, tyckte den såg ut som lite sand i Björkvik ungefär. Så jag kom ångande rakt över huvudet på den stackars fisken och den sköt iväg som ett spjut!! Coolt, den såg ut som en liten rocka.
Vi simmade hem och tog ett säkstopp, och Carolin visade mig sina utomordentliga backkunskaper. Jag försökte också backa, det gick ju, jag kom ju bakåt, men det är långt kvar till Carolins klass kände jag. Jag backar bakåt och uppåt tyvärr, så jag stiger vid varje fentag. Det gör att jag måste bajsa ner min trim och lägga fötterna nära bottnen, så jag inte stiger, men då har jag ju inte vunnit nåt för då siltar jag och kan lika gärna göra en backning a la OW (med händerna :)).
På hemvägen drog Martin C lite backningsteori, ska försöka implementera den nästa dyk. Han backade ju som en gud, såg extremt enkelt ut och fort gick det också. Enligt honom skulle man inte göra nåt vanligt fentag, alltså inte aktivt gräva vatten med fenbladet som man gör i tex en flutter, utan snarare gräva vatten med sidan på fenan. Jag tyckte det verkade konstigt, då kan man väl inte komma nånvart? Men å andra sidan, Martin backade snyggt och fort, men inte till närmelsevis så fort som han kan frogga. Så det kanske ligger nåt bakom det han säger, och i teorin skulle det nog lösa mina backningsrelaterade stigningsproblem. Eller stigningsrelaterade backningsproblem. Blluuueuuääääh. Nåt sånt.
Summa summarum, använd sidan på fenan, även om den ser patetiskt liten ut. Nästa gång, då jeävlar.
2*12*232: 150 bar => 90 bar. Fortfarande med förkastligt mkt bly (2,4 kg platta + 8 kg vb), men jag överlevde min första dag med dubbelpaketet iaf. Det ska inte stickas under nån stol! :) Poseidonreggen funkade tillfredsställande, förutom att den drack vatten efter ett tag. Men Peter på Aquasport hade visat mig förut hur man skulle fixa det, ska pröva det på nästa dyk när jag känner mig lite mer van. Och en clip till manometern behöver jag. Det går åt rätt håll nu. Och snart e det Gotland, om två veckor. Härligt, hoppas det är sol när vi e där. Man blir ju inte mindre sugen av att se stora reklamaffischer i tunnelbanan om att Gotland e som finast på hösten... Så det finns hopp i min lilla värld! :) Hej hopp nu ska jag gå till min farfar.
