Dyk nr: 81, "Ingrid Horn"

Under nedstigningen kändes allt jättebra, jag hade stenkoll på det mesta. När vi kom ner på vraket hade jag lite svårt att orientera mig, och hålla avvägningen någorlunda schysst. Djupberusningen gjorde säkert sitt till, och jag hade lite vatten i masken hela tiden, så jag kunde inte bedöma avstånd korrekt... Sen fick jag också problem med att clippa loss manometern, så jag var tvungen att fråga Olle om hjälp men sen var det lugnt. Hade jättedålig koll på vart vi var, hade fullt sjå att rätta till avvägningen och tömma masken. Det mesta gick helt enkelt jävligt dåligt när vi var som djupast.

Efter en sisådär 10-15 min höll Olle som bäst på att inspektera några brädor i godan ro, medan min dator närmade sig deco. Vi hade bestämt oss för att gå upp när det var 5 min kvar till deco på datorn. När det var 3 min kvar till deco enligt min Sporasub Zenix, blev jag lite orolig och pockade jag på Olles uppmärksamhet och visade datorn. Han visade sin och den visade 11 min kvar till deco!! Jag blev skitpaff, för vi hade hållit ihop bra, så vi borde ha fått ungefär samma inregistrerad dykprofil. Min dator är säkert mycket mer konservativ än hans, ska se om jag kan trixa lite med den för att få trevligare bottentider...
När Olle såg mina tre minuter kvar till deco vände han som dykledare dyket och vi simmade upp mot aktern igen. Det kändes mycket bättre sen när vi kom lite grundare, jag fick kontroll på allting igen. Vi stötte på två andra dykare som simmade under en bom med sina lampor samtidigt som vi simmade över den åt andra hållet. Såg coolt ut.
När vi kom upp på aktern ville Olle troligen kolla in propellern, för han signalerade att vi skulle simma utanför skrovet. Så det gjorde vi och gick ner för att titta lite. Nu blev jag rätt störd för min dator visade nu 2 min kvar till deco! Det tyckte jag inte om och ville inte drabbas av något decokrav så jag tummade dyket till Olle. Han gick med på det och vi simmade upp mot akterdäck igen.
Uppstigningen tog vi lugnt och fint, den gick helt enligt skolboken och jag nuddade inte ens linan!. Kunde till och med backa lite i strömmen.. Säkstoppet gick finemang, låg stilla och stabilt. Dock när jag skulle gå upp dom sista metrarna märkte jag att jag inte kunde stoppa uppflytningen, jag hade visst lite luft kvar i min vinge... Bajs. Jaja, det var ju bara fyra meter.

2*12: 200 bar => 140 bar. 7 grader i vattnet, molnigt, lugnt och fint väder.