Dyk nr: 75, Vikvarvet
Ok, Anders hade lyckats bli förkyld men eftersom jag börjat bli desperat, och Ina verkat himla kul och trevlig och någon som vore kul att dyka med, hade jag redan skickat en fråga till henne, med tanken att vi kunde dyka 3 om miraklet inträffade och Anders skulle kunna dyka, backupplan ska man ju ha enligt alla "stora dykare" :-) Hm, det är kanske så de hinner med alla privata dyk..
Tidplanen höll vi nästan på att hålla, förutom det lilla problemet att vi först kollade på jordfall där vattnet var brunt och inga dykare fanns en lördag, dåligt tecken mao.. Hällebäck hade däremot dykare, vagt bekanta t.o.m och sådant är ju alltid trevligt, som gav siktinformation om ca 6-7 meter mellan nån meter ned till 20 där sikten försvann, problemet var att jag dykt där rätt mycket och då ett långt ytsim mot vågorna lockade inte särskilt.. Tja, hade ju fått rådet om vikvarvet i lysekil så dit bar det av med lite varma hälsningar och prat med Jonas som tog tid, men det var det värt! Vikvarvet blev det! Behöver jag säga att tidsplanen gått all världens väg vid detta laget.. Packa ur, kika på varandras utrustning och i och uppgångsplatser, kitta upp och.. "Vart är min grenrem förresten..?" Börja om från början och av med paketet, suck, stackar Ina! Skickade i henne så snart jag sett att jag skulle fixa allt så hon slapp stå och få ryggskott och värmeslag iaf.. Hon hittade visst en bra väg ut och missade lyckligvis det mesta när jag hittade en "kravlande på mage som en halvt sönderhackad mask med reumatism-väg"..
Inte ville fenorna vara med heller, tur att man har buddys och visst är det kul att känna sig kompetent.. Bristen på kompetens förföljde mig för övrigt resten av dyket, bara att inse att jag inte är multitasking. Fick (såsmåningom) plötsligt till avvägningen med bara lite komfortluft i dräkten och luft i vingen vilket var glädjande, och åter ett dropp där jag inser att det nog kan vara en tanke att minska bly igen, också kul. Annars var detta visst vad min hjärna klarade av idag, för låt oss säga att när Ina klagade att hon siltade var det bara för mig att utbrista "Jag har lärt henne allt jag kan!".. Var det det ett dåligt dyk, absolut inte! Hade det, trots min klantighet, helt underbart och har skrattat så magen klagar och haft en allmänt underbar dag, Ina är urtrevlig!
Inledde med några "Linda sjuker som en förvånad sten" och "upp och ned och så tar om det från början" försök för Ina att komma ned, gillade "ihopvikt som en fällkniv, med huvud och ben upp-varianten" bäst, tror till hennes försvar att ny flaska, med gissningar av vikt och dess placering, har något med saken att göra.. Flinade och fick träna masktömning, synden straffar sig själv.. Gav oss och insåg att mer bly behövdes. Antar att lite luft gick åt med dessa tömningar och fyllningar av vingen så sac:en på 22,99 kanske inte var så farlig iaf, undanflykter är bra! :-) Denna gången hade hon vänligheten att hitta en "packad ettåring som just lärt sig gå alt krypa-väg", skrattade så tårarna nästan kom! Sedan skulle hon upp på bryggan, det var också skojigt..:-) Kom, tyvärr/lyckligtvis ned i vattnet med vikterna utan större problem men stod där sedan framåtlutad på knä, funderades med hela kroppen vart hon skulle lägga vikterna, skrattade gott! Fick till slut krypa upp (note: Skaffa extra knäskydd!), säkert också en kul syn, och hjälpa henne så hon slapp av med paketet. Låt oss hoppas att ingen såg och hörde oss då en person framåtböjd med någon annan bakom som muttrar "jag får nog kanske in den om jag trycker lite till" kan ha verkat lite fel..får nog lära mig att tänka tyst hädanefter..
Lyckades hitta en "åla/flyt på mage-väg" ut där jag (nästan) fick behålla värdigheten (hoppas ingen såg mig) och guppade sedan omkring och såg på ett antal "sköldpadda på rygg", skrattade så jag grät, och "huvudet ned och benen i luften" varianter på att komma ut som fick mig att nästan drunkna där jag vred mig av skrattkramp, klamrades fast vid stenar för att överleva! Nåja, ut kom vi och ned också och nu blev det min tur att stå för underhållningen där hon gled omkring på lämpligt avstånd medan jag verkade ha beslutat mig för att "studsa som en studsboll fram och tillbaka mot väggen" var en bra variant.. Även dunka ned så sanden/silten yr när jag skulle kika i skrevor vid botten var visst också kul, väldigt effektivt för att garanterat inte se något var det iaf.. Undra om man skulle börja om med ow igen för att ha något att skylla på..? Patetiskt.. Fick såsmåningom till flytet då Ina visst beslutat sig för att flyta upp, säkert bara för att trösta klanten, så jag snurrar runt och siltar upp igen när jag hämtar ned henne, säkert även det en kul syn (att se min "teknik" alltså) om jag minns rätt :-) Sedan hade jag ok kontroll så länge det bara gick framåt men snurrade jag runt många gånger för att kolla henne och visade varje gång en ny variant att silta max, stackar de som eventuellt dök där efter oss.. Förlåt!
Kom ned mot 17-18 meter där en dimmig soppa uppenbarade sig framför oss åt alla håll och vad än Ina trodde, så förstod jag hennes tecken om "vi vänder, sikten är kass", ville bara kolla så det verkligen var så och viket djup som kunde vara lämpligt att lägga oss på under hemvägen. Kom ihåg att hon kallat sig luftslukare så jag frågade hur mycket luft hon hade och fick ett oroväckande snabbt halv tank tillbaks, då hon trott att jag inte förstått och ville vända, med resultat att jag av någon anledning började bli tacksam att min luft lugnt räckte åt oss båda om det skulle krisa :-) Vände och fick nu äntligen någorlunda koll på mig själv, skönt! Nu kunde jag börja registrera vad jag sett, plattfisk, små smörbultar, död mans hand, mysko röda geleliknande klumpar (som jag numera vet är krusbärssjöpung), eremitkräfta, sovande krabbtaska, seg maskeringskrabba, småfisk, bägarkorall och antagligen någon form av räkor.
Fick samtidigt syn på mer krabbtaska, vaken denna gången, och antagligen var det även en liten hummer som jag skymtade när den gömde sig djupare i hålet. Seglade över lite sjöpungar, som jag registerade i förbifarten, när jag åter fått syn på fler röda klumpar och de grönblå små lätt luftfyllda? geleaktiga klupmarna som satt på och vid tången som jag såg i våras.. Undra om det är något som styrs av vattentemperaturen.. Skrämde samtidigt visst slag på em sandkrabba som rusade i skydd, inte mitt fel, hade faktiskt inte gjort något denna gången, knappt en lyst på den! Fortsatte uppåt/tillbaks och fick syn på min första utslagna havstulpan, läckert! Även en liten bergylta behagade visa sig och givetvis mängder av smörbultar över blåmusslornas skal och en några sandsnäckor i sanden.
Upptäckte att lite grundare delade väggen upp sig i flera mindre raviner men kände mig nöjd över att åtminståne kunna veta vilken vi skulle välja (ok, lite osäkerhet). Hittade världens tråkigaste plats för säkerhetsstopp men då någon hade lite problem med flytkraften och det fanns visuell referens så.. Låg sedan och koncentrerade mig på min trim, då Ina plötsligt fått perfekt trim, och funderade av urtråkning ut vad som trots massa vikt får henne att plötsligt flyta upp med resultatet att nu vet hon (förhoppningsvis) det och fått lite tips att ändra på det. Skönt att inte totalt klanta till allt iaf och sedan komma upp nästan exakt där vi gick ned :-) Upp och av med utrustningen fixade vi båda mirakulöst nog utan problem eller löjliga ställningar! En underbar dag trots allt, fylld med skratt och varma minnen och henne dyker jag gärna med igen! Hoppas nu våra luciaplaner går att genomföra..:-)
Sikt : 8-11 meter
Vattentemp : 9 på botten och kanske 6-7 grader vid ytan.
Väder : soligt och fint!
SAC : 22,99
Djup max/medel : 17,7 / 10,3
Tid : 33 minuter (32+1)
Luft i/upp : 265 / 155 = 110 bar
Paket, vikt : 327, 6 kg (lite tung)
Stopp : 9-10 m = ca 4 min, 5 meter = 3 min, 3 meter = 1 minut
