"Blow and go" från 30 meter.
(Läst 3 241 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Dykberättelse 2024-01-13
Detta är berättelsen från ett dyk som slutade lyckligt men där utgången kunde blivit mycket värre.
I dykteamet denna dag var vi fyra dykare J, U och K och jag. Alla fyra är välbekanta med dykplatsen Stora lund, lika så vid dykning i de aktuella förhållanden med minusgrader på ytan och vattentemperatur kring 3 grader. Jag och J dyker rebreather och U och K dyker dubbelpaket.
Dykplaneringen gjordes upp på land innan vi svidade om till dykutrustningen. Dykplanen var vad som skulle kunna beskrivas med ett standard dyk i Stora lund. Igång inne i viken, för att sedan följa vänsterkanten ut förbi brandsläckaren, vidare till där förbjudet att parkera skylten fanns, för att via spegeln gå ner mot styrhytten som ligger runt 33 meter, för att sedan ta av söder ut ner mot maxdjupet som vi hade bestämt till lite dryga 40 meter.
Väl i vattnet gick vi igenom dykplanen en sista gång vilket följdes av tummen ner och dyket påbörjades. Efter några minuter signaler U och frågar om det kommer bubblor från förstastegen, vilket det gör på båda. U ger tecken att vi andra tre skall fortsätta dyket medan U vänder tillbaka själv. Dyket fortsätter enligt planen, jag filmar och tar några kort på alla spigg. Sikten är inte lika bra som den brukar vara i Vättern men inte dålig. Nere på 40 meter ser vi elefanten och jag försöker ta några bilder på den tillsammans med K. Kameran krånglar och vill inte ta några bilder, det var här jag börjar känna en viss djupberusning och blir fokuserad på kameran och irriterad över att den inte fungerar. Vi ligger på 40–43 meters djup i 7–8 minuter och den totala dyktiden är 26 minuter. J leder dyket med K som tvåa och jag som trea. Fram tills nu har allt flutit på bra förutom djupberusningen som är att vänta på det djupet vi har dykt på. Kring 27 minuter in i dyket börjar jag känna att magen blir varm och jag tror att det är något fel med mitt elunderställ så jag stänger av det. Strax efter det börjar mitt synfält smalna av och jag får känslan att snart förlorar jag medvetandet. Jag signalerar till K som är ett par meter framför mig. K vänder sig om och jag sträcker fram kameran så han kan ta den, jag tycker det tar en evighet för K att förstå, därför skriker jag till honom att ta kameran. Tillslut tar K kameran och vid denna tidpunkt har jag påtaglig panik. Jag sliter upp bailout reggen för att gå över från loopen till den.
Nu går det från dåligt till ännu värre. Och paniken ökar.
Jag sätter bailout reggen i munnen andas ut för att tömma den på vatten. I första andetaget jag tar får jag munnen full med vatten och det gurglar om reggen, jag tar ytterligare några andetag som alla för med sig massor med vatten. Nu har det gått någon minut utan att jag har andats och jag försöker gå tillbaka på loopen igen. Men även där får jag massa vatten i munnen, vilket senare visar sig bero på att jag aldrig stängde loopen. Under hela förloppet har jag gått grundare och befinner mig lite djupare än 30 meter. Det har gått vad som upplevs väldigt lång tid utan något att andas ur. Paniken och stressen är påtaglig och jag väljer att fylla min vinge för att komma upp till ytan, hela vägen upp från 30 meter. Upplevelsen är att det tar lång tid och jag tittar mot ytan och håller inflatorn intryckt hela vägen upp till ytan. Ytan blir ljusare och ljusare, men jag har också en känsla av att jag aldrig kommer att nå dit.
Väl på ytan skriker jag efter hjälp och några fiskare säger till de andra dykarna som är där. Det är en person som håller mig under uppsikt och skriker att hjälp är på väg och jag ska ta det lugnt. En dykare kommer ut mot mig, det är U som kommer för att hjälpa mig. Han hjälper mig in till land där ytterligare en dykare kommer och hjälper mig upp från vattnet. Jag får syrgas efter de har hjälpt mig av med rebreathern. När jag berättar vad som har hänt tar de andra beslutet att ringa 112, under tiden tills ambulansen anländer andas jag syrgas och får hjälp med att byta om.
På akuten genomfördes olika tester där enbart ett förhöjt C02 i blodet var vad som hittades. Efter fem timmar på akuten fick jag åka hem. Klarade mig från tryckfallssjuka eller andra komplikationer efter den extremt snabba uppstigning från 30 meter.
Under debrief med dykteamet klarnar bilden och vi skapar en gemensam bild av händelseförloppet och vad som gjorde att det blev som det blev. Förmodligen har jag fått genomslag eller var scrubbern förbrukad, även om jag precis hade en sammanlagd dyktid på 3 timmar när det började gå åt skogen. Anledningen till att första livlinan i att bailout reggen inte fungerade berodde på att plasthöljet var spräckt, förmodligen till följd av att flaskan har vält omkull.
Efter genomgång av dyket och reflektioner kring hanteringen av situationen har jag dragit flera lärdomar. Det första är att vara mer restriktiv med förväntad tid av scrubbern, speciellt under djupare och kallare dyk. Den andra lärdomen är att göra som jag blev lärd under kursen, att i början på varje dyk göra en bailout övning så den sitter i ryggmärgen och jag vet att bailout reggen eller reggarna när jag dyker mer flera bailout flaskor verkligen fungerar. Samt att när paniken blandas med en C02 smäll då tänker jag inte klart. K fanns precis bakom mig med sin longhose redo för mig att andas ur, något som K kände efteråt var att han skulle varit tydligare med sin longhose och försökt kommit framför mig och visat den tydligare, J hade en bailout flaska jag kunde fått av honom.
//Tomas
Dyk snyggt och säkert
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
