Bokrecension: "DARK DESCENT" (Kevin F Murray)
(Läst 5 292 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: ”Dark Descent – Diving and the Deadly Allure of the Empress of Ireland”
Författare: Kevin F Murray, 2004
Fakta: 270 sidor, 236x158x26 mm, ISBN 0-07-141634-X (hardcover), annan version: ISBN 0-07-145630-9 (paperback)
Bild på omslaget:
https://www.dykarna.nu/photoAlbum/showPhoto.asp?albumId=1471&photoId=83280
Den 29:e maj 1914 sjönk passagerarfartyget Empress of Ireland och tog med sig över 1.000 människor i djupet. Boken handlar om förlisningen och dykningarna som skett på vraket efteråt.
Författaren, Kevin F Murray, har tidigare blivit publicera i bland annat New York Times och Sunday Times, men sannolikt mest känd bland oss dykare för sin tidigare bok ”Deep Descent” som handlar om vraket Andrea Doria som sjönk utanför New York. ”Dark Descent” är uppenbart ett försök att göra om framgången med förra boken, och boken är i precis samma stil som den tidigare.
Empress of Ireland var en atlantångare som transporterade emigranter och rika resenärer över mellan England och Kanada. Hon var 168 m lång, 20 m bred, hade ett deplacement på 26.000 ton och tog 1.550 passagerare, samt 420 besättningsmän. Hon trafikerade linjen Quebec-Liverpool på sexdagar, och turerna var lagda för att passa med järnvägsanslutningarna i Kanada (detta eftersom hon byggdes och ägdes av Canadian Pacific Railway). Hon lämnade Quebec den 28:e maj 1914 för att senare under natten kolliderade med det norska fraktfartyget Storstad utanför Rimouski vid St Lawrence-flodens utlopp. Hon vilar idag på 42 m djup, med babordsidan uppstickandes till dryga 20 m.
Trots att katastrofen vid förlisningen var jämförbar med exempelvis Titanic – så är inte Empress of Ireland alls lika välkänd, detta för att hon sjönk precis innan utbrottet av första världskriget, varför nyheten om förlisningen snabbt försvann i uppsjön av mer spektakulära nyheter och vraket under ett halvt sekel var mer eller mindre bortglömt.
Boken ger om ganska omfattande beskrivning av händelseförloppet, både inför, under och efter förlisningen, samt rättsprocesserna som följde. Läsaren får bland annat ta del av överlevandes berättelser och andra redovisningar från katastrofen, bland annat om människor som räddar andra, människor som dör och enastående individuella insatser – exempelvis som berättelsen om när Gordon Davidsson simmar över 6 km i iskallt vatten endast iförd pyjamas innan han når land, eller som skildringarna från de första bärgningsdyken med tungdykare som genomfördes direkt efter förlisningen för att återbörda det som var möjligt från vraket:
"Some of the dead had to be dislodged from portholes. Apparently many of the passengers in the lower steerage decks had been trapped trying to squeeze through the narrow openings. The divers told of underwater scenes they could never have imagined in their worst nightmares. Despite their efforts, the divers recovered fewer than two hundred bodies from inside the Empress."
För den som vill ha bakgrundshistoria så finns det gott om detaljer i denna bok, men boken handlar efter de inledande kapitlen mest om de dykningar som har gjorts på vraket efter förlisningen – samt även en hel del dykpolitik, då olika intressen slåss för sina viljor kring vraket.
Precis som de flesta andra böcker om vrakdykning i nordöstra Nordamerika, så får omkomna dykare en central roll i boken, och boken är faktiskt även tillägnad dem som omkommit på vraket:
Edward Cossaboom (undertryck i tungdykarutrustning under bärgningarbete, 1914)
Hector Moissan (drunknar, sannolikt till följd av O2- eller CO2-förgiftning, 1981).
Xavier Roblain (flyter upp livlös på ytan efter oklara omständigheter, 1996).
Lise Parent (återfinns på vraket, sannolikt efter att ha försökt rädda Xavier, 1996).
Pierre Lepage (flyter upp till ytan och ropar på hjälp, återfinns på botten, 2001).
Serge Cournoyer (vilse i vraket, maktlöst ser man på ytan att bubblorna upphör, 2002).
Precis som i böckerna "The Last Dive", "Deep Descent", "Fathal Depth" och "Shadow Divers" - så är solodykning, bärgning och dekompressionsdyk självklarheter på in princip varje dyk. Men man vill i denna bok framställa förhållandena som värre än aldrig förr. Som svensk så kan läsaren nog uppfatta de förhållanden som författaren vill hävda vara extrema och livsfarliga, som vanliga Östersjö-förhållanden. Det beskrivs upprepade gånger om hur dåligt sikten är, hur kallt vattnet är och hur strömt det är för att visa hur besvärlig och livsfarlig dykningen på vraket är.
En brist i berättelsen verkar vara författarens insikt och erfarenhet av den typ av dykning som han själv beskriver och bedriver – dels så förstår man av de dyk han själv gör i boken, dels på de fakta han lägger fram – att han kanske inte alltid är en så stor kunskapsbank själv. Bland annat så planerar han dykning till 42 m på nitrox och kallar nitrox "…the latest tech-dive gas…" – något som kanske kan väcka frågan om han vet vad han skriver om? I en bok skriven 2004 som delvis beskriver teknisk dykning, så kunde man kanske förvänta sig lite mer teknisk kunnande.
För den som gillar spännande "nära ögat" händelser så finns bra sådana i boken. Här några smakprov:
Philippe Beaudry gör sitt första dyk på vraket och skall bestämt ha med sig en souvenir:
"Beaudry's heart raced as he cut at the wires securing the phone, hacking away with his knife. The exhausting work of ripping the phone out, Beaudry knew, was rapidly depleting his air supply. He thought he would surely exhaust it and drown."
Philippe Beaudry gör sitt andra dyk på vraket och vill ha mer souvenirer:
"Trying to squeeze through, Beaudry got stuck between the two window ribs, unable to move. Dangerously wedged between the steel ribs, Beaudry desperately tried pushing and pulling himself free. The effort increased his air consumption. He glanced at his pressure gauge. He was almost out of air. With over a hundred feet of swirling river water above him, he felt panic slowly consume him."
Philippe Beaudry gör det igen:
"Beaudry emerged to find himself snarled in an errant anchor line. The ensuing struggle to free himself cost him all of his air. When his buddy came to his aid, Beaudry was unable to use Roy's octopus regulator because it was jammed under the other man's back pack."
John Reekie är långt in i vraket och letar föremål begravda i sedimenten:
"He stuck his pressure gauge in front of his silty mask and was shocked to see that he was almost out of air. He couldn't think of any reason why his air supply was almost exhausted. If he had lost that much air through the leak, he surely would have heard the bubbling of the gas escaping behind him.
He stopped digging and backed up out of the silt cloud. Dozens of skeletal remains surrounded him. He later remembers saying to the assembled bones. 'Well, guys I'll be joining you.'"
John Reekie skjuter en lyftsäck från vraket när han fastnar i linan:
"Now with his arm extended over and behind his head because his snagged finger was being pulled toward the surface, he found himself pinned to the hull. He thought the lift of the bag would yank his finger off. The pain was incredible. Stuck there, he remembers thinking, 'Fuck, how am I going to get out of this?'"
Ingående kapitel:
1 – Fourteen Minutes
2 – Brave Pioneers: From Initial Salvage to Jacques Cousteau
3 – Extreme Diving
4 – More Fatalities
5 – Planning the 2002 Expedition
6 – Adventure
7 – Return to the Empress of Ireland
Ett plus för boken är att den är bra illustrerad med både fotografier och förklarande skisser, som dessutom är inbakade i texten, till skillnad från många andra liknande böcker som har bilderna samlade på några sidor i mitten. Det jag egentligen saknar är en skiss över hur vraket ser ut idag som vrak på botten.
Ett annat plus till bokens fördel är att författaren verkligen har bemödat sig att intervjua så många olika människor innan han skrev boken, varför man får ta del av väldigt många olika personers erfarenheter.
Ett minus för boken är att det ibland kan bli lite väl mycket runt omkring vraket som inte är direkt dykning, exempelvis dykpolitiken, bärgade föremål och bakgrundsbeskrivningar på olika personer i boken.
Betyg: Fyra av fem, för att den är välskriven och fullpackad med fakta om vraket, men inget fullt toppbetyg eftersom det ibland kan bli lite väl mycket av mindre intressant läsning i form av dykpolitik, författaren har lite bristande kunskaper om teknisk dykning och att dykning känns så uppchosad.
PS: Boken "Dark Descent" har inget att göra med lågbudgetfilmen från 2001 med samma namn – även om båda handlar om dykning , och den har inte heller något att göra med skräckfilmen "The Dark Descent: Evolution of Horror" från 1969 – bara förvillande lika namn.
Relaterade länkar:
Amazon's sida om boken:
http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/007141634X/102-7709362-7960108?v=glance
Scuba Diving Books sida om boken:
http://www.scubadivingbooks.com/scubadivingbooks/007141634x.htm
|
Pär Ahlgren | 2005-08-15 09:38 |
![]() | Martin Quensel | 2005-08-15 11:26 |
![]() | Johan Larsson | 2005-08-17 12:43 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar: