Bokrecension: ”SILVERGRUVANS HEMLIGHET”
(Läst 6 744 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: ”Silvergruvans Hemlighet”
Författare: Björn Hagberg, första upplagan 2003
Fakta: 71 sidor, 210x210x5 mm, ISBN 91-974736-0-X
Bild på omslaget: https://www.dykarna.nu/photoAlbum/showPhoto.asp?albumId=1471&photoId=87242
Boken är en liten anspråkslös bok om de dykningar som Carl Douglas, Johan Candert med flera i Deep Sea Productions-gänget genomfört i Sala Silvergruva. Även om boken innehåller lite uppgifter om själva gruvan, så är den desto mer en beskrivning om dykupplevelserna under arbetet med att utforska och dokumentera än om gruvan och själva arbetet. Textmässigt är boken ganska fattig, och inget kapitel är mer än åtta sidor text, men den är desto rikare illustrerad med bilder från arbetet, däribland många läckra undervattensbilder.
Genom boken låter författaren oss följa med på deltagarna upplevelser från det att Robert Westerberg av en slump deltog i en guidad tur i gruvan och blev besatt av idéen att dyka i de vattenfyllda delarna, och hur sedan de övriga i gänget blev bergtagna och fixerade vid projektet som kom att involvera Sverige Television, tidningen DYK, föreningen Rikets Clenodium, Sala kommun och många fler.
Tyvärr så ger inte boken något slut på projektet, utan boken slutar som det verkar mitt i med en uppenbar öppning för en ny bok.
Ingående kapitel:
”Två ytterligheter möts” – hur det hela började, och mötet mellan geologer och dykare.
”Första dykningarna” – upplevelserna under de första dykningarna.
”Djupdyket” – man gör ett djupt rekognoseringsdyk till 80 meter.
”Gruvan rasar” – om skräcken när man hör ur berget rasar.
”Legenden om det lilla loket” – man ger sig långt in i gruvan på jakt efter en legend.
”Baslägret” – om omvandlingen från elände till komfort.
”En vägg i vägen” – en dörr i gruvan väcker frågor.
”Att aldrig ge upp” – vad man gör när man kört fast och inte kommer längre.
”Tunnrummet” – man hittar ett rum som förbryllar.
”Jakten på sigillet” – någonstans hägrar guldet.
”Deltagare och tack till” – en sammanställning över deltagare och andra.
Smakprov ur boken:
”Men att simma i gångar, där ingen eller få någonsin har varit, skänker aktiviteten ett målmedvetet allvar som ofta saknas i livet i övrigt. Nya perspektiv öppnar sig och jag känner mig vid varje tillfälle så totalt närvarande och levande.”
”Vi följer Calles och Bobbies lina. I början är det dålig sikt och när vi kommer in under bergets tak börjar stenflagor regna ner över oss.”
”Ljudet var öronbedövande. Det var omöjligt att avgöra varifrån mullret kom eftersom ljudet fortplantar sig genom vattnet drygt fyra gånger fortare än i luft. Det spelade i och för sig ingen roll eftersom båda dykarna var övertygade om att deras sista stund var kommen.”
”Ibland undrar jag uppriktigt vad fan jag håller på med. Mer eller mindre instängd i en trång tunnel, på 53meters djup, försöker jag ta mig loss från några plankor som ligger i vägen.”
”Vid ett tillfälle simmade Jürgen och jag upp i en vansinnigt trång lodrät tunnel, som vi snabbt döpte till skorstenen. Vi mer eller mindre knökade oss upp i skorstenen och kom ut på en plats i luft. Vi tog av oss utrustningen och gick upp på land för att utforska en liten bit.”
”Efter bara några meter tog gången slut och vi kom ut i en stor sal med fantastisk sikt. Vi såg från vägg till vägg trots att det säkert var 20 meter brett.”
”Plötsligt hörs ett knakande. Vi tittar uppåt och ser en trästock börja röra på sig.”
Sammantaget så handlar boken väldigt mycket om upplevelserna för de dykare som deltagit i projektet – vilket också verkar vara drivkraften bakom deras arbete, jakten på nya upplevelser. Något som beskrivs ganska bra av Carl Douglas i förordet till boken:
”När jag första gången kom ner längst ner i Sala Silvergruva – 153 m ner under jorden – tänkte jag att det här måste bara alla se. Jag ställde mig frågan: har människor skapat detta? Smala släta gångar och katedralliknande salar, med stora bottenlösa sjöar. Jag blev bergstagen. Känslan blev ännu starkare när jag kom ihåg att jag inte var längst ner. Gruvan fortsatte lika mycket till och att vi var de första på nästan 90 år att besöka de platser som nu är vattenfyllda.”
En klar brist i boken är avsaknaden av resultatet av arbetet, det vill säga skisser på kartläggningen av gruvan, och den bristfälliga gruvhistorian. Till bokens klara fördelar hör alla de vackra bilder som förekommer i boken.
Betyg: Tre av fem, då den är underhållande ströläsning och innehåller många godbitar och många läckra bilder, men har ett allt för magert innehåll för någon som verkligen är intresserad av dykning eller av själva gruvan.
Relaterade länkar:
Turistmålet Sala Silvergruva:
http://www.sala.se/salasilvergruva
http://www.salasilvergruva.se
Deep Sea Productions:
http://www.deepsea.se
Visa alla svar
 Bokrecension: ”SILVERGRUVANS HEMLIGHET”
|
Pär Ahlgren | 2005-09-16 08:28 |
  Sv: Bokrecension: ”SILVERGRUVANS HEMLIGHET” | Andrej Hoffmann | 2005-09-18 09:13 |
| Sv: Bokrecension: ”SILVERGRUVANS HEMLIGHET” | Andreas Fries | 2005-09-18 20:38 |
| Vart man får tag på boken? | Pär Ahlgren | 2005-09-19 14:27 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
