Namn: Lösen:

Kom ihåg mig

Bokrecension: "SUBMERGED"

(Läst 5 482 gånger.)

Fullständig titel: “Submerged – Adventures of America's Most Elite Underwater Archeology Team”

Författare: Av Daniel Lenihan, första utgåvan 2002.

Bild på omslaget:

https://www.dykarna.nu/photoAlbum/showPhoto.asp?albumId=1471&photoId=74691

Fakta: 289 sidor, 159x235x25 mm, ISBN 1-55704-505-4 (hardcover), annan version ISBN 1-55704-589-5 (paper back).

Författaren började sin dykarkarriär i barndomen med drömmar om att hitta och bärga historiska skatter, vilket ledde in honom på en karriär inom dykningen – och då han bodde i Florida förde det honom till grottdykningen, där han umgicks med grottdykarlegender så som exempelvis Sheck Exley och Paul DeLoach. 1972 blev han både dykinstruktör och en av dem som hämtade ut omkomna dykare från grottor, innan han senare kommer in i National Park Service, där han var med vid bildandet av det som kom att förkortas SCRU (Submerged Cultural Rescorces Unit) och som han senare blev chef för.
Hela denna väg återger han genom att berätta om de mest intressanta delarna – läsaren får bland annat följa honom till grottan ”Hole in the wall” (Florida), vattnen kring Fort Jefferson (The Dry Tortugas, Florida), vraken kring Isle Royale (Lake Superior, Michigan), det amerikanska slagskeppet USS Arizona (Pearl Harbor, Hawaii), meteoritkratern Kauhao (Molokai, Hawaii), den tyska kryssaren Prinz Eugen (Kwajalein, Marshallöarna), det japanska hangarfartyget Saratoga (Bikini, Marshallöarna), den japanska ubåten RO 65 (Aleuterna, Alaska), antika tempelresterna vid Nan Madol (Phonpei, Mikronesien), och sydstatsrädfartyget CSS Alabama (engelska kanalen, Frankrike) och många fler dykmål. SRCU's huvudsakliga uppgift var arbete i nationalparkerna, men boken behandlar även dykning på andra platser då även en del annat uppdragsarbete utfördes, exempelvis inom tidigare amerikanska protektorat i Stilla Havet. Flera av deras projekt har hamnat i TV genom många samarbeten med TV-bolag i form av dokumentärfilmer och att bildmaterial från undersökningarna förmedlas till nyhetsprogram, varvid SCRU vid flera tillfällen varit med i program från PBS, BBC och Discovery.
Hela vägen genom boken så berättar författaren om alla händelser i sitt eget perspektiv, och delger läsaren sina egna reflektioner, misstag och erfarenheter. Allt från att ha fått sin första utskällning för att ha gjort åverkan på en arkeologisk plats, glädjen över att ha gjort skattfynd, känslan när en grott rasar, olika båttillbud i tjänsten, dykning i smyg på privat mark, många och udda möten, samt även reaktioner när människor han känt och uppskattat har dött. Under vägen kan man även se hur säkerhetstänkandet ökar genom åren, hela vägen från hans ungdom då hans grottdykarpolare hade nummerlappar på sig då de skämtade om vem i statistiken de skulle bli, och sedan hur utrustningen och förfarandet förändrats genom tiden till att bli vad den är idag.

Boken är genomgående underhållande med både spänning och humor, och läsaren kastas rakt in i handlingen redan på första sidan där man efter endast ett par meningar kan läsa:
”No flicker of movement, no slick undulating circle disturbs the verdant glass – nothing that would indicate the presence of diver's bubbles boiling to the surface. They are late…very late, and unspoken fear is tangible. The rising tension has become a sixth member of the team gathered on the deck.”

Som mer smakprov på boken innehåll så man följande ges:
”Tex moved carefully above him so as not to disturb the silt and checked his air-pressure gauge. He held his light up to illuminate his own face and lightly slashed at his throat with his fingertips. He was signaling to us that the man had totally drained his tank. Sheck pointed at the pony bottle, and Tex pressed the purge valve of the regulator – nothing. This fellow had used everything in his double tanks and his spare bottle and was almost a thousand feet from the entrance…and not lost. This was getting stranger all the time. I looked down at my own gauge and saw plenty of air remaining to continue our search. What had happened? Cave divers typically enter on a third of their supply, exit on a third and save a third for emergencies. This would have been the air-consumption of all time.”

”Finally, Tex turned and placed his hands underneath the man's arms from behind, and I lifted his legs. This worked better. For most of the swim out, Tex back-pedaled facing me, and I nodded my head one direction or the other to signal him to turn so he wouldn't have to look behind himself. It's a swim that will always be with me. The man's name was embossed on black tape in his Scubapro decompression meter. On every kick it popped up into my field of vision as if reminding me that he had been a person with a history – a name other than 'victim.' Regardless, my mood had improved – probably because we were doing, rather than anticipating, and it would soon be over. Then we got to the constriction.”

”Four of us had entered and penetrated the farthest reaches of Ginnie Springs before finding the first victim. These young men had obviously overbreathed their equipment. Extreme demands to breathe by panicked diver made the air suck through the restricting airways of the regulator like a thick milkshake through a thin straw. They had madly torn the offending gear from their bodies and strewn it around the cave. Air tanks still filled with air that was inaccessible to gasping lungs, hands showing signs of having clawed the ceiling, lips frozen in some final protest – it was time to shut down our emotions and switch to automatic pilot.”

”Larry, however, had a religious experience. I thought he might have been stressed at the decompression stop, where I had arranged for us to turn off our lights and sit under the crystal-clear water ten feet deep until our eyes adjusted. It's a soulful experience on a moonless night, to see the stars through a water column. What I took for a bit of restlessness or unease was in fact Larry bursting out of his skin with enthusiasm.
The quiet, introspective person I had met at Sonny's party had transformed into a raving lunatic. 'Goddamn, man,' he bellowed on hitting the surface. 'What the hell? Are you kidding me?' Barry and I just blinked, not sure if we had done something wrong.
Larry then turned to me, pointed a big blunt fingertip in my face, and said, 'You are going to teach me how to cave dive if it's the last thing you ever do.'”

Dessa citat är bara hämtade från den första sjundedelen av boken, så det återtår många, många godsaker för läsaren, även om grottdykningen successivt övergår mer till vrak och arkeologi så upphör inte de intressanta och spännande avsnitten. För tvivlare så kommer här ytterligare några lösrykta meningar som smakprov för att fresta nyfikenheten.
”West Texas scenery just doesn't look the same when you're sinking into a lake in a '72 Chevy.”
”Before I could form an opinion as to how threatened we were by the animal, a female cave diver, sitting in the side door of her van donning double tanks, produced a .38 revolver from nowhere and shot the snake twice.”
”For whatever reasons, the about five hundred feet into the penetration I started to react adversely to the depth: I felt slightly nauseated and increasingly apprehensive as the nitrogen 'high' started turning into a low.”
”As the team members turned to check on why I had flashed them, two events occurred almost simultaneously.”
”The whoosh-whoosh of the fire extinguisher assures me Corky is tending the blaze.”
”I learned on that brief stopover that sharks can make you think it's a long, long way back to the boat.”
”I dearly hoped I would not find an agonized face pressed up to mine on the other side of a quarter-inch glass panel.”
”I told Stu that we were indeed at a loss, and hadn't expected to lose a boat so early in a project.”
”I could see the relief in his face as precious air began entering his lungs.”
”Luckily, the hooves of a swimming moose don't quite reach ten feet below the surface.”
”The cavernous muzzles of three fourteen-inch-diameter guns began to take shape in the murk ahead of me.”
”It was sixteen years later, but I eventually told him.”
”The human form was like something out of a grade-B horror film: a feathery white-looking corpse with soft tissues the consistency of a soap where the overalls kept the shape normal.”
”They took there orders while green in the face, made for the rail, and came back – time after time, without protest.”
”It was smaller but the same species as the individual that a couple years later would give one of our divers something to reflect upon for the rest of his life.”
”My eyes and camera lens simultaneously recorded an important fact: I was not straddling a ramp – it was a torpedo, warhead in place.”
”Keeping his torso motionless, Joe craned his neck to watch the large swimming pincushion pass with maddening slowness, its jagged, venomous spikes mere centimeters from the vital area where Joe's legs joined.”
”Suddenly, while its little mechanical claw full of sensors, the ROV has stopped dead, the operator seemingly paralyzed by the image clearly displayed on the monitor.”

Språket i boken är enkelt, och även om författaren har en viss förkärlek för att stoppa in små franska uttryck emellanåt, så bör nog de flesta som tidigare läst böcker på engelska klara av boken utan större problem.
Till bokens fördel så innehåller den ett register där man kan söka på personer, plaster, vrak och en del annat i boken. Bra för den som söker vissa uppgifter, eller vill återfinna ett visst avsnitt.
Till bokens nackdel så använder den sig av fot och grader Fahrenheit istället för meter och grader Celsius, vilket kan göra det lite svårare att förstå vilka förutsättningar som beskrivs.

Jag kan inte göra annat är att varmt rekommendera boken till andra dykare. Den bjuder på mycket intressant och spännande läsning, väl varvat med humor och bakgrundsfakta.

Betyg: 5 av 5, för intressant, underhållande och spännande läsning.

Relaterade länkar:
Sidor om författaren Daniel Lenihan:
http://www.lukeman.com/BiosF/lenihan.htm
http://www.newmarketpress.com/author.asp?id=422
Internetbokhandeln Amazon.com om boken
http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/1557045054/104-0278277-4299959?v=glance&ref=ed_oe_h&st=*
National Park Service, som SCRU låg under
http://www.nps.gov/
Submerged Resource Center (SRC), det som tidigare var SCRU
http://data2.itc.nps.gov/submerged/

Några av de olika SCRU-projekten som beskrivs i boken:
Alabama, Frankrike
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=CSSA
Amistad dammen, Texas
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=AMIS
Arizona, Hawaii
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=USAR
Bikini atollen, Mikronesien
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=BIKI
Biscayne, Florida
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=BISC
Dry Tortugas, Florida
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=DRTO
H.L. Hunley, South Carolina
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=HUNL
Ilse Royale i Lake Superior, Michigan
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=ISRO
Isabella, Oregon
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=ISCO
Kauhao-kratern, Hawai
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?alphacode=KALA
Kiska, Alaska
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=ALEU
Kosrae, Mikronesien
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=KOSR
Phonpei, Mikronesien
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=POHN
Prinz Eugen, Mikronesien
http://data2.itc.nps.gov/submerged/dispproj.cfm?projcode=KWAJ

INFORMATION OM DYKARNA.NU
Om dykarna.nu
Vanliga frågor och svar
Medlemsvillkor & Cookies
Kontakta oss

ANNONSERING | SAMARBETE
Annonsera
Länka till oss

---

Copyright © 1999-2024 dykarna punkt nu AB | Sajten om dykning, av dykare, för dykare.