Sammanfattning på diskussionerna
(Läst 784 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Det blev en bra tråd till slut och massor med matnyttiga informationer om risker med sportdykning. Här kommer mina mycket sena kommentarer på tråden,
Håkan Karlsson
Förbundssäkerhetsombud
Svenska Sportdykarförbundet
SSDF har fått ut en del polisutredningar. De polisutredningar SSDF har tagit del av har jag respektive Hans Örnhagen läst, och ingen annan, eftersom de har lämnats ut på dessa premisser från polismyndigheterna. Vi har dock inte fått ta del av alla polisutredningar. För de flesta där vi har fått ta del av polisutredningarna, har vi också fått ta del av obduktionsrapporterna. Polisutredningarna har vi fått ta del av med förbehåll (begränsad spridning för att minimera möjligheten/risken för att andra skall kunna identifiera och få kunskap om de omkomnas medicinska status.
Dessvärre är de flesta obduktionerna utförda av personer som inte alltid kan så mycket om sportdykning. Dödsorsaker i min lista är okänd tills dess att jag ser vad den är från officiella källor. För majoriteten av de som omkommit känner vi inte till dödsorsaken. För dem vi har kännedom om dödsorsaken har majoriteten drunknat. Andra dödsorsaker är lungbristning, kvävning, hjärtinfarkt, hjärninfarkt.
Tack för informationen! Min tolkning på oförklarliga dykolyckor med dödsfall under lugna förhållanden och det hände på grunt vatten samt den omkomna dykarens hög ålder på minst 40 år eller äldre, så är det sannolikt att olyckan utlöste orsakat av dold medicinskt åkomma.
Skulle vara bra att navalläkare med sin kunskap kunde närvara obduktionen och kan hitta dödsorsaken i samband med dykning
Tycker att det är bra att det finns ”instruktionsverktyg” att ladda hem från SSDF hemsida,
Råd vid omhändertagande vid olyckor http://iof3.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_12978/cf_104/Råd%20vid%20omhändertagande%20vid%20olyckor%20v5.pdf , här finns det dessutom även instruktioner hur man ska hantera med media. Bra jobbat av SSDF!
Peter Steinhoff,
Varför folk dör eller råkar ut för dykolyckor är inte extremt komplicerat egentligen. Det är mycket sällan en enstaka orsak utan i de överlägset flesta fall flera bidragande orsaker.
Statistiskt sett visar rapporter att förutom icke dykrelaterade medicinska problem kunde uppemot 97% av alla dödsfall inom dykning ha undvikits. Typiska orsaker är dykarna inte har planerat för alla eventualiteter, inte har varit uppmärksamma och alerta under dyket, inte varit tillräckligt skickliga eller har dykt över sin förmåga. Typiska problem som förekommit är parseparation, slut på luft och att man inte lyckas ta sig till ytan av olika anledningar.
Min åsikt är att flertalet dykare är fullständigt oförbereda på att hantera de problem som kan uppstå under ett dyk.
Vad man ska göra åt det? Ja, det är där det verkliga problemet ligger.
Ett problem som jag ser är en ren montär grej. Organisationerna mörkar de verkliga farorna hela vägen från instruktörutbildning ner till ow dykare för att locka fler kunder och dra in mer pengar. Sen så tar organisationerna inte tag i de verkliga problemen utan antingen kör man på i samma spår eller fokuserar på saker som är oviktiga. Utveckling och förbättring av utbildning bör baseras på olycksstatistik och gör den inte det så lyckas man inte åstadkomma ett dugg. Detta gäller tyvärr även inom teknisk dykning. Det är mycket sorgligt tycker jag.
Mycket bra sammanfattat! Jag kan inte riktigt förstå hur dykskolor att de kan acceptera och godkänna OW-elever om instruktören inte klarar av avvägningsövningarna med eleverna? Dykskolorna hänvisar på grund av låga priser (av konkurrensskäl) på OW-kurser så finns det inga möjligheter att få ihop med ekonomi att bedriva mer dykträning på bassängen och även på utedyk. Konsekvensen blir allvarliga säkerhetsbrister för nyutbildade elever. Tycker också att det finns tendenser på vissa dykskolor att de dessutom har minskat på organiserade dykutfärder. Orsaken sägs vara att majoriteten av nyutbildade elever vill dyka på utomlands på tropiskt vatten än på nordiskt dyk.
Du har skrivit en bra artikel från 2003. Frågan är om nyutbildade dykare är redo, speciellt om de ska dyka själva?
Är du redo? https://www.dykarna.nu/lasning/ar-du-redo-26.html
Kjell Nylund,
Det är givetvis inte skäligt att förvänta sig att OW-elever ska ha något större ansvar för sin dykning alls. De måste kunna lita på instruktör, dykcenter eller klubb samt utbildningsorganisation. De är för nya för att veta vad som gäller, helt enkelt.
Men efter 40-50 dyk så tycker jag faktiskt att folk bör kunna ta ett stort ansvar för sin egen dykning. Saknar man rutin för djupdyk finns ett flertal djupdykarkurser. Saknar man praxis för vad som kan gå fel och hur man ska fixa det, så finns också ett flertal Rescue-kurser, de flesta mycket bra, och med flera organisationer att välja på. Det är heller inte så svårt att skaffa lämplig utrustning för den typ av dykning man håller på med osv. Att dyka riktiga dekodyk på singelflaska och utan någon form av dekompressiondyksutbildning är t ex oerhört vanligt på många håll i Medelhavet.
"Typiska orsaker är dykarna inte har planerat för alla eventualiteter, inte har varit uppmärksamma och alerta under dyket, inte varit tillräckligt skickliga eller har dykt över sin förmåga. ...
Min åsikt är att flertalet dykare är fullständigt oförbereda på att hantera de problem som kan uppstå under ett dyk."
Bra skrivet!
Om nu OW-elever förlitar sig på instruktörens kunskaper… Ändå så har det hänt många tragiska dykolyckor med dödligt utgång för elever i samband med kursdyk på senaste åren i Sverige. Tror att vi är snart uppe 10 fall på senaste 10 åren. Vad beror det på?
Risker med kallvattendyk och med begränsad sikt/mörkt vatten? Allt fler dykskolor som jag känner till har gått över till torrdräkt istället för våtdräkt i samband med OW-kurs och då ingår knappast inte torrdräktkurs på OW-kurs. Frågan är om instruktörer är redo och kan göra riskanalys med sina dykkurser i nordiskt vatten?
Peter Blomqvist
Om parlina,
Parlina har absolut ett existensberättigande, men löser inte alla problem:
*) I huvudsak säkerställer en lina mellan dykarna att dessa inte separeras.
*) Linan kan även användas för att skicka signaler mellan dykarna
Detta kan gör att en dykare som hamnar i svårigheter snabbt kan
få hjälp av dykaren i andra änden av linan.
Det är däremot 2 saker som jag tycker "glöms bort" i debatten:
För det första förutsätts att dykaren i andra änden av linan är kapabel
att assistera en nödställd dykare. Det kan vara ett nog så rimligt antagande i sig.
Men, om det nu är så att en dykare inte själv ens klarar av att ta sig
till ytan vid en ev. separation - är det då rimligt att anta att denne kan
assistera en annan dykare?
Bra skrivet!
Känner till 2 äldre fall då dykare dog under dyket trots med parlina. Orsaken till att de dog var troligen medicinskt åkomma och att parkamraten kanske inte var redo att assistera nödställd dykaren. Frågan är om parkamraten kan assistera mycket snabbt på nödställde dykaren kunde ha räddat dykarens liv om denne blev drabbad av medicinskt åkomma under dyket?
Mikael Andersson,
En aspekt som jag tycker tas upp allt för ytligt på grundläggande utbildningar är CO2 förgiftning
Se http://lmdyk.se/mediawiki/index.php?title=Koldioxidf%C3%B6rgiftning
Har frågat många nybakade dykare om detta och de första de pratar om är huvudvärk.
Bra inlägg!
Själv har jag blivit drabbad av CO2 på början av min dykkarriär p.g.a. ansträngande dyk, fick ångestkänslor, men min självdisciplin och kunskap så visste jag att man skulle stanna dyket och ta några djupa andetag. Under dyket så tar jag alltid djupa andetag och andas med mage.
Har själv hört att dykare klagade att de har huvudvärk efter dyket, då frågade jag dem om de fick ångestkänslor under dyket? Antingen kan de svara Ja på frågan eller NEJ på frågan, vid JA stor sannolikt att de har drabbat av CO2 hits vid NEJ sannolikt vätskebrist i kroppen och får därmed huvudvärk.
Vidare,
Jag menar att många gånger är den grundläggande orsaken inte parseparation utan CO2 förgiftning.
Resultatet av en förhöjd CO2 halt blir alltså en ond cirkel där CO2 hela tiden stiger och resultatet blir panik och dödsångest.
Dvs alla ingredienser för katastrof.
Finns några intressanta berättelser som med all sannolikhet är CO2 incidenter.
Tex
https://www.dykarna.nu/lasning/co2-dyket-31.html
https://www.dykarna.nu/forum/shallow-water-blackout-5246/5438.html
Så frågan är, hur utbildar man OW dykare så att de förstår riskerna med förhöjd CO2 halt?
Bra fråga!
Vi rutinerade dykare vet ju att man inte ska anstränga under dyket och att man helst skall dyka med nitrox istället för luft som andningsgas och helium vid djupt dyk på minst 30 meter djup, samt ha välservad andningsregulator, allt för att undvika CO hits. Dykledare kan ju på dykplats påminna utfärdsdykare med risker vid ansträngande dyk och därmed har fräschat upp kunskaperna för utfärdsdykare.
//Anders
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar: