Sv: Dykinstruktör i Sverige 2.0
(Läst 703 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Ytterligare ett perspektiv på vad som är väsentligt för att skapa en god säkerhetskultur erbjöds av Vecchio-Sadus och Griffiths (2004). De framhåller vikten av att ledningen har ett genuint engagemang för arbetsmiljöfrågorna och för de anställda, att det finns ömsesidig tillit mellan ledning och anställda, och av empowerment (bemyndigande) av de anställda. Hopkins (2006) refererar till ett antal kriterier som brukar användas för att beteckna så kallade high reliability organisations (HRO). HRO är organisationer med en hög risk bild men med hög säkerhetsprestanda. Utmärkande för HRO är, anger Hopkins, engagemang för en stark säkerhetskultur; förmåga att situationsanpassat centralisera eller decentralisera beslutsfattande; insikt om kommunikationens betydelse; undvikande av överförenklingar; att inte förtjusas av framgång; samt tillförsäkrande av överlappande kapacitet (om något fallerar tar något annat vid). Hopkins menar också att genom att basera kulturanalyser på det rika material som insamlats i samband med stora olycksutredningar har man tydligt kunnat visa på ett orsakssamband mellan organisationskulturen och den aktuella olyckan. Zacharatos et al. (2005) identifierade 10 faktorer som de menade karaktäriserade vad de kallade högpresterande arbetssystem (High Performance Work systems, HPWS), och som sammantaget i en empirisk studie av 138 företag visade signifikant samband med lägre olycksfrekvens. De tio faktorerna var: anställningstrygghet, selektiv rekrytering, omfattande kompetensutveckling, självstyrande grupper och decentraliserat beslutsfattande, minskade statusskillnader, informationsutbyte (information sharing), resurstilldelning beroende på säkerhetsresultat, transformativt ledarskap, hög kvalitet samt registrering och mätning av ledningspraktik.
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:


