INFÖR DEL 3. LÄS NU INNAN DET TAS BORT!
Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Kära vänner, kollegor, dykpartners, åhörare, samt övriga medlemmar av censurakademin.
Det var nu ett tag sedan jag skulle ha publicerat den tredje och sista delen av min tragiska historia men av olika anledningar har det inte blivit så. Under tiden har jag inte kunnat undgå att detta har legat till grund för frågeställningar kring dess syfte, sanningsfaktor och frågor kring forumet som helhet. Låt mig därför ta några minuter av Er dyrbara fritid eller betalda arbetstid till att kommentera ovanstående.
Främsta anledningen till att jag valde att publicera min historia var att jag kände och fortfarande känner, att jag hade erfarenheter jag ville dela med mig. Endast genom att ledas genom hela historien, kan dessa erfarenheter slutligen bedömas på de varierande och ibland flexibelt avvägda vågskålarna, som detta forum stundtals verkar vila sin självutnämnda demokratiska grund på. Utifrån en del av de kommentarer som kommit upp på forumet berörande historien, ligger min förhoppning i att jag lyckades nå vissa av de mål jag hade genom att dela historien med Er. Dessa mål grundas på följande:
Inse allvaret först, skratta sedan.
Dykning är en rolig sport, det är vi alla överens om. Trots det är det, enligt min uppfattning och bestämda åsikt, av yttersta vikt att man inser allvaret i det man ger sig in på, innan man tryggt kan luta sig tillbaka och njuta av vad dykningen har att ge. Det råder ingen tvekan om att den empati, som många av er har visat, är genuin och det stärker min vision om en bättre värld, att se att människor fortfarande bryr sig om varandra. Tyvärr finns det andra element (läs medlemmar) som är av mera skiftande kaliber. Det finns allt ifrån de som tar väldigt lättsamt på det mesta och hellre provocerar än skapar konstruktiv debatt, till andra, som bara verkar svara hövligt och ibland patetiskt inställande till dykare av viss certifiering och uppåt, och samtidigt bemöter de andra med respektlöshet eller med självutnämnd överlägsenhet. Främst av allt förkastar jag attityden av att vänta in en lagom mängd svar för att sedan hålla med majoriteten, kalla sin åsikt för ”ens egen” och samtidigt slå sig på bröstet som en billig liten plast-Tarzan. Vänder man kappan efter vinden kommer det väldigt snart att uppdagas hur blåst man är. Jag ska inte nämna några namn, ni vet säkert själva vilka ni är.
Min förhoppning vara att kunna nå alla dessa kategorier med min historia och att alla skulle kunna berikas på ett eller annat sätt.
Tyvärr har inte bara historien censurerats och tagits bort utan given anledning vare sig till mig som författare eller till Er som läsare, trots att den inte bryter mot någon av de regler och krav, som – åtminstone på pappret – råder som grund för vad som är tillåtet eller inte, utan även dess innehåll har ifrågasatts. Om historiens grund vilar på sanningens höga barrikader eller i lögnens djupa avgrund är något som endast jag vet och ni bara kan spekulera i.
Mattias Ala skriver följande i Linda Holms inlägg; Frånvaron av bestämmelser om radering av inlägg:
”Om det är en fiktiv historia anser jag det förkastligt att han lurar läsaren till att tro att det är en verklig händelse.”
Jag ställer mig ödmjukt undrande om Herr Ala har samma tankeställning efter att ha sett Saving Privat Ryan, Le grand Bleu eller Titanic, eller om han genom underhållningsvärdet tar åt sig och drar lärdom av en eller flera erfarenheter som förs fram och offras på dramaturgins fiktiva men effektiva altare.
Slutligen anser jag att då detta verkar ha blivit en fråga om yttrandefrihet och demokrati, utlyser jag härmed en omröstning angående Del 3.
Vill ni ha Del 3 eller ska historien förbli i evig tystnad? Mitt enda krav, förutom Ert godkännande, är att Del 1 och 2 återskapas och publiceras på lämplig plats, där andra kan ta del av dem i väntan på den sista delen.
Högaktningsfullt
Allas Er egen
The Amazing T-Man
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
