Till saken Henrik, lagremissen
(Läst 666 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Trots att det alltid är lika fascinerande och intressant att se vad du kan tolka om alla mina (eller andras) inlägg till något som passar dig, så är det alltid lika enfaldigt att försöka förklara för mig vad jag avsåg med mitt eget inlägg – jag tror faktiskt att jag vet det bäst själv.
Avseende dina två inlägg igår (den 28:e) så väljer jag faktiskt att citera dig:
”Det låter fint och viktigt men faller platt om man bara tänker efter lite.”
<B>TILL SAKEN:</B> Jag skapade INTE denna tråd för att öppna för en diskussion om vem som har sagt vad eller hur fantastisk Henrik Enckell anser att han själv är, utan för att diskutera det nu lagda lagförslaget, varför jag väljer att hålla mina svar till sakfrågan.
Slutlig eller temporär lösning
Remissen: ”…varför en mer begränsad regeländring är angelägen att få till stånd i avvaktan på mer genomgripande förändringar av vrakrätten.”
Alltså ser man inte detta från RAÄ som en slutgiltig lösning eller enda lösningen, utan läser man texten så anser RAÄ att varaktigt övergivet vrak borde bli fornlämning, men inser att det kräver mer omfattande förändringsarbete – DÄRFÖR föreslår man denna enklare tillfälliga ändring för att snabbt kunna få till en inledande förändring.
Funderar man vidare, så bör nog ”varaktigt övergiven” falla ganska väl samman med vad som ofta betecknas som ”ägarlöst” (och därmed att det skulle vara fritt fram för bärgning) – intressant, men inte relevant just med detta förslag.
Vad är värt att bevara?
Remissen: ”Studien ska analysera de kulturhistoriska värdena och klargöra vilka kategorier av vrak som är skydds värda.”
Man pratar alltså inte om att definiera kulturhistoria, utan vad som är värt extra möda och resurser för att skydda – något som även tydliggörs genom följande citat:
Remissen: ”…för att kunna förhindra att några bland de mest betydande av dessa föröds…”
Vidare så kan man läsa följande:
Remissen: ”… förutom att ge skydd för de berörda vraken…kunna belysa förekomsten, arten och utbredningen av de kulturvärden som även det yngre vrakbeståndet faktiskt också är bärare av.”
Remissen ”Den enkla 100-årsgränsen har…kommit att bli alltför schablonmässig för att fylla sitt syfte. Den ligger bakom den ganska spridda föreställningen att enbart äldre vrak har kulturvärden…”
Ingenstans nämns att fastställa vilka vrak som är kulturhistoriskt intressanta och inte, utan man påpekar att yngre vrak också har kulturhistoria.
Skyddsåtagandet
En sak man måste förstå när man läser förslaget, det är att beslut om skydd inte bara är en pappersprodukt, utan faktiskt ett åtagande. Då det är frågan om ett kulturarv som skall förvaltas.
Det innebär att man kommer att behöva följa upp det över tiden och ta hänsyn till det i olika evt projekt. Att det är ”skyddsvärt” är inte detsamma som ”kulturhistoriskt intressant” eller ”bevarande värt”. Är det skyddsvärt så är det så pass intressant att vi skall göra ansträngningar för att bevara det. Det är inte en helt rättvis jämförelse, men lite grann intressant för att förtydliga: det är som om att man vid projekteringen av en väg finner ett fornminne, så får man ta ställning till att man skall gräva ut den (i realiteten flytta föremålen till museum/motsv) eller dra om vägen för att bevara fornminnet intakt (bevara in situ).
Att besluta om att fornminnesklassa ett yngre vrak skall alltså inte bara ses som att det bara är det vraket som är intressant att bevara, utan som att det faktiskt är det vraket som är så speciellt i jämförelse med andra att det är värt särskilda åtgärder för att bevara det – därför skall man inte göra några extra tolkning av att vad som är skyddsvärt är någon definition av kulturhistoria.
Ägarintresset
Henrik Enckell: ”På vilket sätt är ’ägarfrågan’ över huvud taget intressant i detta lagförslag? Inte alls enligt mig.”
Läser man remissen, så ser man att rätt mycket kopplas till ägarfrågan, bla annat så är den nuvarande 100 års-gränsen satts med hänsyn till ägarfrågan och man kommenterar även lagförslagets möjliga konflikt med denna (något du ju dessutom uppenbart har läst själv).
(Tips: läs avsnittet ”Förändringsbehov” i remissen)
Henrik Enckell: ”"...den försumbara risken att ett ägarintresse skulle uppenbara sig."
För det första så har du förvanskat citatet, för det andra och mer vitala så handlar det INTE om utifall vraken har ägare eller inte, utan om risken för att ett beslut om att fornminnesskydda ett vrak enligt lagförslaget skulle vara i konflikt med en ägares intressen. Det säger ingenting om andelen vrak som har ägare eller inte. Att de använder ordet ”försumbar” kan ju enkel kopplas till att man pratar om kanske 5 vrak per år som får skydd och att varje enskilt fall skall föregås av en utredning och att man mindre sannolikt vill fornminnesskydda vraket om det finns ett uttalat ägarintresse att ex bärga (för då är ju vraket inte övergivet).
Fiske
Henrik Enckell: ”Fiske är en aktivitet och ångare är en typ av fartyg. Vad menar du?”
Jag menar att vissa verkar bara vilja diskutera stora last-/passagerarfartyg, helst av äldre modell, därav ”ångare”. I remissen tar man upp frågan om skydd av vrak och nämner fiske – så rimligtvis måste man avse fiskebåtar. Fiskebåtar måste inte vara stora fartyg, så jag tycker att det är intressant att notera skillnaderna, närmare bestämt bredden i remissen där man inte stirrar sig blind på att det måste vara ”stort och imponerande” för att för att vara intressant, utan även mer ”alldagliga” saker blir intressanta i ett bevarande perspektiv.
Ursäkta min otydlighet, jag försökte vara kortfattad.
Den tekniska utvecklingen
Jag har flera gånger hävdat att dagens lagutformning är föråldrad (framförallt lagen om sjöfynd) pga av att den är skriven mot en annan tids tekniska utveckling. En åsikt som framhävs även i remissen:
Remissen ”…dels att ’graden av övergivenhet’ kan variera över tiden, med hänsyn till variationer i värde hos det sjunkna godset och utvecklingen på bärgningsteknikens område.”
Remissen ”Den enkla 100-årsgränsen har, genom ett breddat dykningsintresse och utvecklade dyktekniker, kommit att bli alltför schablonmässig för att fylla sitt syfte. ”
100 års-gränsen
Vad jag åsyftade var att det förekommer bärgning från vrak som är exempelvis 98 år gamla, och att man hänvisar till lagens 100 års-gräns för att rättfärdiga detta och anser att det är svart på vitt på att det är OK – fast man egentligen då går emot lagens andemening att skydda gammal kulturhistoria.
En åsikt som tas upp även i remissen:
Remissen ”…viket har lett till att vrak som närmar sig 100-årsgränsen kommit att tilldra sig ett växande intresse som potentiella bärgningsobjekt…”
Remissen ”Den enkla 100-årsgränsen har…kommit att bli alltför schablonmässig för att fylla sitt syfte.”
Dyk Väl!
Pär Ahlgren
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
