Namn: Lösen:

Lita inte på dina tabeller



Du måste vara inloggad för att skicka mail!

För att få en bakgrund till mitt påstående i rubriken kan det vara bra att först klara ut begreppet M-values. Termen M-values introducerades av Robert D. Workman i mitten på 1960-talet under tiden han gjorde forskningsarbeten för US Navy Experimental diving unit. M:et i M-values står för ”maximum”. Vid ett givet tryck är M-value definierat som ett maximala trycket en inert gas kan utöva på en hypotetisk vävnad (compartment) utan att åstadkomma symptom på DCS. Lite enklare uttryckt kan man säga att M-values är gränsvärden för tolererat övertryck i vävnaderna.

Redan 1908 konstaterade John S. Haldane att en dykare kunde gå direkt upp till ytan efter att ha andats luft på 10 m djup utan att få symptom på DCS. Eftersom trycket på 10 m djup är dubbelt så stort som vid ytan konstaterade han därför att kvoten 2:1 var tolerabelt övertryck och ett bra gränsvärde. Denna aproximativa kvot användes för att utveckla de första dyktabellerna. Senare har man använt olika kvoter för olika vävnader men fortfarande med samma logik. Tekniken användes fram till 1960-talet och rubriceras vanligen supersaturation method eller på svenska övermättnadsmetoden.

Efter hand insåg man att tabellerna inte var helt invändningsfria, dvs. dykare blev sjuka lite för ofta trots att man följde tabellerna noga. Det var nu som Robert Workman la fram nya rön. Han konstaterade att Haldanes usrpungliga kvot 2:1 egentligen var 1,58:1 om man bara tog hänsyn till kväve i luft (dvs. inte tog hänsyn till syret i andningsgasen). Workman kom också på att vävnadernas kvoter kunde variera beroende på halveringstiden i respektive vävnad och dessutom med djupet. De vävnader som hade snabbare halveringstid kunde tolerera större övertryck än de med långsammare halveringstid. Dessutom gällde för alla vävnader att toleransen ifråga om övertryck sjönk i takt med djupet (= omgivande trycket). Workman lämnade därför kvotbegreppet och övergick i stället till att resonera om maximalt tolerabelt partiellt tryck för kväve eller annan inert gas i respektive vävnad för varje djup. Med detta som basteori formulerade han linjära samband mellan M-values som en funktion av djup. Detta antagande kunde han med tester konstatera stämde riktigt bra. Haldanes problem (att anmärkningsvärt många dykare ändå blev sjuka) var i stort sett undanröjt. Dessutom konstaterade Workman att antagandet om linjärt samband gjorde det lätt att programmera lösningar rent matematiskt.

Professor Albert A. Buhlman påbörjade sin forskning kring dekompression 1959 och arbetade i 30 år med detta ämne. Hans egentliga bidrag var att överföra Workmans ”tryck på djupet” till ett absolut tryck, dvs. beroende på altitud (höjd över havet). Han lanserade sina modeller ZH-L 12 år 1983 och senare ZH-L 16 1990 där ZH står för Zurich (hans hemstad) och L står för limit. 12 respektive 16 står för antal teoretiska vävnader (=compartments). Modellerna har sen lanserats i tre versioner A, B och C. Modellen från 1983 med 12 compartments är empiriskt testad och verifierad. Modellen med 16 compartments är en matematisk utveckling av tidigare modell med 12 compartments och förfinad med rön kring inerta gasers förmåga att lösa sig i vävnad. Version A är grundversionen, version B är en modifierad version som är något mer konservativ för de ”mittersta compartments” (vilket räddade lite fler dykare från DCS) och version C är ytterligare lite mer konservativ.

På senare tid har ytterligare utveckling skett av Dr. Bill Hamilton från Svenska marinen. En del tekniska dykare använder Hamilton Researcher´s Decompression Computation and Analysis program (DCAP) 11F6 uppsättning av M-values. Den versionen fungerar bra för trimixdyk. För rekreationsdyk som inte inbegriper flergasmixer, dvs. vanliga rekreationsdyk har vi en modern version av Buhlmans koncept i The Recreational Dive Planner (RDP) som tagits fram av Diving Science and Technology Corporation (DSAT) vilka är nära knutna till PADI. DSAT:s RDP är empiriskt verifierad med omfattande empiriska tester med doppler mätning.

Den här tekniken med att anta ett linjärt samband mellan M-values och djup har matematiskt utvecklats och förfinats i en rik flora av variationer, avpassade för olika ändamål. Men det kan kännas tryggt att veta att överensstämmelsen mellan de olika modellerna är generellt sätt mycket god. Detta kan tas som ett tecken på att gränsvärdena för vad som är tolerabelt ur dykningssynvinkel är tämligen väl definierade.

Något som under hela denna utvecklingstid varierat är den rekommenderade uppstigningshastigheten, som varierat från år 1878 då rekommenderad uppstigningshastighet var 1 m / minut till Haldane som 1907 rekommenderade 1,5 m per minut upp till 9 m per minut. 1920 fram till 1957 var rekommendationen 7,5 m per minut. 1958 reviderades teorierna kraftigt och kompromissen (mellan vissa som hävdade 30 m per minut ner till andra som hävdade 3 m per minut) blev 18 m per minut. Detta gällde fram till 1993. I dag är rekommendationen ungefär 10 m per minut.

Men statistiken över DCS är under hela denna tid tämligen konstant med avseende på kön, ålder och fysisk kondition. Detta konstaterar organisationen Divers Alert Network (DAN). Någonting stämmer således inte med de teoretiska modeller som presenteras. Antalet DCS uppgår relativt konstant till ca 1 eller 2 fall på 10 000 dyk. Gör man en fördjupning och delar upp antalet fall i sådana som är ”väntade” (därför att dykaren inte följt en dykprofil som är beräknad efter ovanstånede teorier) å enda sidan och ”oväntade” fall (där dykaren följt rekommendationerna) så är ändå ca 50% av alla DCS ”oväntade” DCS. Det finns således två frågor att ställa sig:

1) Varför minskar inte antalet DCS trots att teorierna kring M-values utvecklats och raffinerats?
2) Varför uppstår inte fler fall av DCS när man inte följer dessa teorier jämfört med de som följer dem?

Man får lätt intrycket av att teorierna är rent humbug eftersom det verkar vara slumpen som avgör om man drabbas av DCS eller ej.

Jag har en egen hypotes. Att antalet fall av DCS är så pass litet som 1-2 fall på 10 000 dyk beror på att det utvecklats teorier som mer eller mindre effektivt tar hänsyn till den effekt som omgivande tryck har på dykaren när denne andas gaser. Instinktivt kan man acceptera att tryckförändringen bör ske långsamt för att kroppen skall ”hinna med” i förändringen av det omgivande trycket. Men teorierna är långt – mycket långt – från perfekta. De är så pass imperfekta att det verkar slumpmässigt om du drabbas av DCS om du vid enstaka tillfällen inte följer rekommendationerna. Likaså kan det visa sig att även om du följer rekommendationerna så drabbas du ändå av DCS. Något avgörande saknas i de teorier som är etablerade. Jag tror det är avsaknaden av de djupa stoppen och den bristande kunskapen om vad som är optimal uppstigningshastighet som är bovarna i dramat.

De djupa stoppens betydelse går till och med att verifiera inom ramen för befintliga teorier. Erik C. Baker har rent matematiskt bevisat – inom ramen för befintliga teorier – att djupa stopp har en välgörande betydelse för utvädringen av kväve. Men ämnet är komplext och frågan hur djupa stoppen skall vara och hur länge mans skall stanna vid dessa stop är beroende av maxdjup för dyket och den eller de gaser du andas. En tumregel har dock bitit sig fast, första stoppet skall vara vid 80% av maxdjupet. Richard L. Pyle har sedan rekommenderat att fortsatta stop bör ske så att man lägger nästa stopp runt 2 ata från föregående stopp osv till dess att man når sitt första traditionella dekostopp (vid dekodykning) el




Janne Fritsch
Janne Fritsch 2002-11-15 12:08:00
630 postningar

mail 


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Lita inte på dina tabeller Janne Fritsch 2002-11-15 12:08
svara Sv: Lita inte på dina tabellerFredrik Isakson2002-11-15 12:36
svara Lite off topic, men ..........John Gulliver2002-11-15 13:37
svara Sv: Lite off topic, men ..........Janne Fritsch2002-11-15 13:41
svara Sv: Sv: Lite off topic, men ..........John Gulliver2002-11-15 18:34
svara Sv: Sv: Sv: Lite off topic, men ..........Janne Fritsch2002-11-18 11:19
svara Vad skall en tabell räkna in? Framtiden?Per Stenebo2002-11-18 13:46
svara Sv: Lite off topic, men ..........Janne Fritsch2002-11-15 13:51
svara Sv: Sv: Väldigt off topic, men ..........Fredrik Jonsson2002-11-15 16:31
svara OT: Är det samma professor som...Daniel Wennerberg2002-11-15 17:09
svara Sv: OT: Är det samma professor som...Andreas Hagberg2002-11-15 17:42
svara Sv: Sv: OT: Är det samma professor som...Daniel Wennerberg2002-11-15 17:52
svara Sv: Sv: OT: Är det samma professor som...Fredrik Jonsson2002-11-15 19:06
svara Sv: OT: Är det samma professor som...Fredrik Jonsson2002-11-15 19:10
svara Sv: Sv: Sv: Väldigt off topic, men ..........Fredrik Carlsson2002-11-15 19:54
svara Fler orsaker till DCSBert Ytterhag2002-11-15 14:07
svara Sv: Fler orsaker till DCSLena Svensson2002-11-15 15:14
svara Sv: Sv: Fler orsaker till DCSBert Ytterhag2002-11-15 15:39
svara Sv: Fler orsaker till DCSNalle Johansson2002-11-15 17:04
svara Sv: Sv: Fler orsaker till DCSBert Ytterhag2002-11-15 22:15
svara Sv: Sv: Sv: Fler orsaker till DCSJohn Gulliver2002-11-15 23:52
svara Sv: Sv: Sv: Sv: Fler orsaker till DCSBert Ytterhag2002-11-16 15:58
svara Sv: Sv: Sv: Sv: Sv: Fler orsaker till DCSNalle Johansson2002-11-18 22:30
svara Sv: Sv: Sv: Fler orsaker till DCSNalle Johansson2002-11-18 22:40
svara Sv: DCS dykningens idrottsskada?Sten Meyer2002-11-16 16:01
svara Sv: ...men se som ett minimum till att följa dem!Anita Hansbo2002-11-17 20:07
svara Sv: Sv: ...men se som ett minimum till att följa dem!Janne Fritsch2002-11-18 12:17
svara Sv: var finns statistiken?Anita Hansbo2002-11-18 14:55
svara Sv: Sv: var finns statistiken?Janne Fritsch2002-11-18 15:22
svara Sv: Sv: Sv: var finns statistiken?Janne Fritsch2002-11-18 22:31

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: