Luftstopp på 15 meter - min upplevelse
(Läst 3 587 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Jag tänkte dela med mig incident under en dykning på Sipadan dels för att jag tror på att ökad medvetenhet för alla ger ökad säkerhet men också att jag kanske kan få hjälp med att själv bedöma vad som hände och hur jag agerade. Dyket var som alltid tillsammans med min fru och buddy Helena. Problemen började direkt då vi skulle stiga ner då min partner fått sitt viktbälte bortblandat i båten och därigenom fick hon problem att komma ner genom den ganska hårda strömmen som rådde. Även andra i dykgruppen fick problem och vi tvingades bli bogserade med båten tillbaka till revkanten. Eftersom strömmande vatten sköljde över oss så tvingades jag använda reggen. Inget större problem med detta iofs annat än att jag säkert gjorde av med onödigt mycket luft. Hursomhelst ner kom vi och så även puls och andning. Efter att varit nere på 25 meter gick vi sakta uppåt och njöt av stora stim barracudor, bump headed parrot´s osv. Men efter bara 30 minuter så har min manometer sjunkit till 60 bar och jag signalerar till min buddy att jag måste tänka på finalen. Vid 15 meter och kanske 50 bar tar det tvärstop! Jag signalerar till min partner, och tar hennes octopus men får nästan ingen luft alls. Och det är väl så här det kan gå tokigt på riktigt. Jag har nog tidigare tänkt mig att eftersom jag kan hålla andan i 1-2 minuter så borde man ju ha lite tid att spela med om det händer nått. Men när luften tar direkt slut efter en utandning så handlar det om sekunder. Det jag sen minns är att jag gör tecknet för att stiga upp vilket vi gör tillsammans. Väl på ytan konstaterar vi båda att allt gick bra. Jag vill inte säga att chocken kom senare för någon chock blev det aldrig men väl obehagliga tankar och funderingar. Jag minns heller inte själva direktuppstigningen, om jag fick lite luft, hur det kändes eller så och det känns konstigt.
Mina egna slutsatser (som jag inte alls vill pracka på någon eller debattera) av det här är,
1. Hyr inte grejer om det inte är ett mycket välrenommerat ställe! Vi hade själv flera andra problem med hyrda prylar och såg även andra dykare med samma upplevelse. VI hyr aldrig igen i vart fall inte i Borneo!
2. Var ALLTID nära din partner. Jag var det och jag är glad för det för även om jag inte fick luft så fanns hon där!
3. Jag klarade av det och fick aldrig panik (den här gången) men det stärker mig samtidigt som jag blev mer riskmedveten.
4. Håll benhård koll på dina grejor i dykbåten. På sådana här ställen sätter båtkillarna en ära i att man bara skall ställa sig och bli påklädd och att dom håller reda på allt. Det är förrädiskt och farligt. Om några misstag skall begås med mina grejor så vill jag göra dom själv!
5. Hur mycket man än tränar så är det oerhört mycket svårare när det väl händer. När luften tvärt tagit slut, jag får ingen luft genom min partners octopus då testare borde vi kanske ha växelandat men men ... då rörde det sig om någon sekund eller så.
Mina kvarstående frågor är,
Varför fick jag tvärstopp? Väl uppe visade det sig att jag hade luft i flaskan så min gissning är att första steget klappade ihop.
Varför fick jag ingen luft av min partners octopus. Hon hade förvisso också lite luft kvar runt 50 bar. Någon sa att med tomma lungor som jag hade så kan andningsmotståndet kännas jättestort!??!
Varför förbrukade vi luft så enormt fort? Svaret är väl säkert att vi gjorde av med massor när vi kämpade efter båten men .... halva luftvolymen? Känns i alla fall lite konstigt.
Hur som helst, efter att hoppa över dyk två för dagen, vilat lite extra så dyk vi igen med ny regg samma dag. Mycket för att komma över eventuell rädsla.
Resten av dykresan blev fantastik med massor av härliga upplevelse och utan incidenter. Nja i vart fall nästan men det skall jag inte trötta ut er med nu.
//Bosse - en erfarenhet rikare och klokare kanske
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
