Namn: Lösen:

Min historia om PFO eller ASD

(Läst 3 713 gånger.)


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

Kul att det blev så mycket funderingar.

Jag upplever att det är förknippat med skam att ha haft dykarsjuka eller att ha PFO. En sådan dykare kan inte dyka eller så vill man inte dyka med en PFOare. Därför vill jag berätta min historia. Jag vill också delge den rent medicinska sidan av det. I samband med detta har jag även beslutat att låsa upp loggarna till de dyk där det inträffat.


PFO är det engelska eller dykaruttrycket man använder. Det medicinska uttrycket är ASD. Det är ett hål mellan förmaken som normalt växer ihop efter man föds. Dock så gör den inte det på alla och den kan då vara öppen i mer eller mindre olika grad. Hur mycket PFO bidrar till dykarsjuka vet jag inte. Jag vet däremot att man har en förhållandevis ökad risk att bilda proppar om man har en PFO. Det gör också att högerkammare får jobba onormalt mycket vilket leder till förtjockning av hjärtats högra kammare. När man kommit så långt, får man problem med andningen, man flåsar vid minsta ansträngning. Det börjar vid 50 typ, alltså påverkas dom flesta inte av en PFO i unga år om hålet inte är "jättestor".

Mina problem började när jag var ca 45 år. Två kandidater hör ett blåsljud i mitt hjärta när dom övar undersökning. Tidigare läkare som lyssnat på mig har aldrig hört det. Mitt ljud var otroligt svagt och inget att bry sig om.


När jag dök mitt 66e dyk ute vid Brothers hade jag första incidenten. https://www.dykarna.nu/dyklogg/275185.html

När jag kom hem pratade jag med en överläkare på KS. Han var helt övertygad om att det var en liten propp och ingen dykarsjuka. Det har också Kardiologerna sagt, att det var en typisk propp. Överläkaren på KS har läst mina dykprofiler och konstaterat att jag dykt inom gränserna. Inget fel där alltså, vilket innebär att tryckkammarbehandlingen den gången var helt onödigt. Hade det trots allt varit dykarsjuka skulle en tryckkammarbehandling ha varit onödig, eftersom, när jag andades in syrgas, så gick symtomen över på 20 minuter.


Efter första incidenten har jag gjort en hjärtutredning med EKG, blodtrycksmätning i ett dygn, arbetsprov och externt ultraljud. Dessa undersökningar gjordes inte pga. incidenten vid Brothers. Allt visade att jag var frisk, när jag gjorde arbetsprovet var jag 10 år "yngre" än normalt, alltså förhållandevis vältränad. Allt bra så långt och jag hade fortfarande inga symtom. Jag fortsatte att dyka som vanligt men givetvis hade jag Brothersgrejen i bakhuvudet. Jag tog också djupcert 40 m + ett 20m dyk efter det, inget problem.


Min andra incident kom på Malta Oktober 2012 efter 2 dyk på Um El Faroud https://www.dykarna.nu/dyklogg/313431.html

Det var dykarsjuka. Migrän, marmoreringar på magen och känselbortfall. Solklart. Kontakt med KS och jag hade tur att det var samma överläkare, som jag kontaktat tidigare, som hade jour. Han konstaterade fakta, dykarsjuka, ingen kammarbehandling behövdes. Det hela gick över av sig själv även om det tog ett tag. Lärde mig något nytt.


När jag kom hem beslöt jag att kontakta min husläkare för en bedömning av mitt blåsljud (indirekt dykarsjuka), eftersom husläkare antagligen inte utreder dykincidenter men väl blåsljud. Hon skickade en remiss till kardiologerna på Akademiska sjukhuset. Där konstaterade man att jag hade ett blåsljud som borde utredas. Förslaget var hjärtultraljud genom svalget, det är pga. att det är enda sättet att se en PFO. Ultraljudet gjorde dom i narkos eftersom jag inte hade klarat det vaken. Undersökningen tar bara 10 minuter men jag fixar inte det i vaket läge. Undersökningen visade att jag hade en PFO. Utredningen gick vidare och man gör en kontraströntgen av hjärta och kranskärl. Efter det fick jag beskedet: Friska kranskärl men en PFO som mäter 1,9 cm i diameter. Jaha, vad säger man.


Kardiologerna vill stänga hålet pga. storleken och att jag hade en förtjockad högerkammare vilket medför tyngre jobb för lungorna än nödvändigt.

Jaha, vem vill få hjärtat uppskuret? Men så är det inte längre. Dom går in via ljumsken (man är sövd hela tiden) mäter storleken på PFOn och sätter ett "dubbelt paraply". Jag blev inskriven måndag, opererad tisdag och i dag lördag sitter jag hemma i köket och skriver det här. Kom hem i onsdags efter ett nytt hjärtultraljud och en lungröntgen. Inga läckage i hjärtat eller i PFOn. Allt stängt och klart. Nu väntar jag bara på att mina celler ska växa över det antagligen "skitdyra" dubbla nätet jag har i mitt hjärta.

Min högerkammare kommer att gå tillbaka till "vanlig" storlek eftersom den inte behöver jobba så hårt längre. Mina lungor kommer också att filtrera mer blod. Jag kommer att ha avsevärd mindre risk för proppar och definitivt orka mer.


Men kommer jag att slippa dykarsjuka? Vet inte. Jag kommer alltid dyka, jag kommer alltid dyka försiktigt.


Till slut: Tack alla som engagerat sig i den här frågan. Vill man veta något mer om min PFO så hör av er. Nu är den borta så ni behöver inte vara rädda att dyka med en gammal PFOare längre.

God jul på er alla dykare och var rädda om varandra där nere.





Anne-Marie Seidegård

mail 


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Min historia om PFO eller ASD Anne-Marie Seidegård 2013-12-21 22:11
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDWilliam Hemberg2013-12-21 22:37
svara Sv: Sv: Min historia om PFO eller ASDChristian Svärd2013-12-21 22:54
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDErik Rådström2013-12-21 23:18
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDAndreas Kron2013-12-22 00:50
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDJohan Isaksson2013-12-22 10:23
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDJohan Frisk2013-12-22 10:33
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDAnders Ståhl2013-12-22 11:51
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDFredrik Christiansson2013-12-22 21:56
svara Sv: Min historia om PFO eller ASDMikael Rönnkvist2013-12-22 22:14

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: