Rec ARNE ZETTERSTRÖM & THE FIRST HYDROX DIVES
(Läst 5 676 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Arne Zetterström And The First Hydrox Dives"
Författare: Anders Lindén & Anders Muren, 1985
Fakta: 87 sidor, 215x302x10 mm, ISBN saknas
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/289909.html
Allmänt:
Syftet med boken är att hylla uppfinnaren och teknikerna Arne Zetterström och då framförallt hans arbete med att lyfta fram vätgas som substitut för helium vid djupare dykning för att motverka djupberusning. Det är dock Arne som står i fokus, och hans vätgasdykning kommer lite i andra hand. Bokens rubrik anger att den gas som beskrivs är hydrox, men de gaser som beskrivs är delvis blandningar av vätgas, syrgas och kvävgas och det är endast på sista dyket som en blandning av endast syrgas och vätgas används. Vanligtvis står beteckningen hydrox för en blandning utan kvävgas, men i boken verkar det avse alla blandningar med vätgas, och blandningen som bara består av syrgas och vätgas får minst uppmärksamhet.
Målgruppen för boken är en internationell publik med ett dykerihistoriskt intresse av Arne och hans dykningar, samt självklart i viss mån människor som är tekniskt intresserade av dykningar med vätgas. Boken är dock inte skriven för att kunna användas som en handbok i dykning med vätgas, och fördjupar sig inte heller i den senare utvecklingen inom vätgasdykning.
Anders Lindén (1907-?) och var mariningenjör i flottan och han blev senare chef för ubåtsbyrån med ansvar för driften av ubåtssystemen och dykeriet. Han ansvarig även för dykningarna ombord på HMS Belos under Zetterströms vätgasdykningar. Han gav inte ut andra böcker än denna.
Anders Muren (1923-2001) föddes i Norge och ingick under kriget i de fria norska styrkorna som tränade i England och Kanada. Efter kriget kom han till Sverige och utbildade sig till läkare. Efter några års arbete vid Göteborgs universitet, så blev han dykeriläkare i svenska flottan och ansvarade under många år för flottans forskning kring dykning och har varit inblandad i diverse olika projekt kring dykning, bland annat med att ta fram helioxtabeller, mättnadsdykning och framtagning av diverse räddningsutrustning som exempelvis URF:en. Hans intensiva arbete på 1960- och 1970-talen bidrog till stora framsteg inom svenskt dykeri. Han var medlem i Undersea and Hyperbaric Medical Society och European Underwater and Baromedical Society (EUBS), han blev även hedersmedlem i Svensk Dykerihistorisk Förening (SDHF).
Innehållet:
Boken inleds med flera kapitel som beskriver Arne Zetterström som person och hur hans väg såg ut fram till vätgasdykningarna som senare tog hans liv. Texten är ofta uppblandad med brev och PM från honom och personer i hans närhet. Därefter så övergår boken till appendix redan på sida 34, och de resterande 53 sidorna är en blandning av olika dokument som rör Arne och hans dykningar, bland annat så återfinns mer teknisk information här.
Självklart får den fatala olyckan då Arne omkommer gott om utrymme, dock inte helt dominerande, utan bara tillräckligt för att förklara omständigheterna.
Själva vätgasdykningen står inte i fokus och även om en del tekniska detaljer förklaras i boken, så står inte det tekniska i fokus och boken kan inte användas som någon manual för att komma igång med vätgasdykning, även om många tips finns på vägen som kan hjälpa seriöst intresserade forskare och tekniker att med en del grundläggande saker inom ämnet.
Avseende utvecklingen av vätgasdykning efter Arnes död, så finns endast kortare information om en del av det arbete som genomförts.
För den tekniskt intresserade läsaren skall det pekas att vätgasdykningen som beskrivs främst är baserad på två vätgasblandningar: Gas 1 bestående av 4% O2, 24% N2 och 72% H2 och Gas 2 bestående av 4% O2, 36% N2 och 60% H2, samt en skiftgas som bestod av 4% O2 och 96% N2 som användes för att vädra ur utrustningen på syre innan byte mellan luft och vätgasblandningarna. Det är först på Arnes sista dyk som en ren blandning mellan syrgas och vätgas används. Orsaken till de två första gasvalen (Gas I och Gas II) var framställningsmetoderna som gjorde att en enklare gas kunde skapas för mindre djupa dyk och en gas som var lite mer komplicerad att framställa och kunde användas till större djup, men både dock med godtagbar nivå för djupberusning utan att behöva bland ren syrgas och vätgas. På alla dyk användes luft som transportgas ner till 40 m. Det finns en dyktabell medtagen i boken, och det är en tabell för det fatala rekorddyket till 160 m djup. I övrigt finns tabeller för hur explosionsrisken för vätgasblandningar ser ut vid olika tryck och temperaturer, samt hur vätgas, syrgas och kvävgas kan blandas till användbara och oanvändbara blandningar.
Mycket av bokens tekniska information och flera av korrespondenserna som visar på Arnes arbete finns som bilagor i appendix. För den tekniskt intresserade så finns där även en beskrivning av Arne själv som förklarar hans dykmetod (appendix IV), en artikel skriven av Arne som i korthet beskriver hans metod (appendix VIII) och en text av doktor Hilding Bjurstedt om de fysiologiska effekterna av vätgasdykning (appendix X).
Ingående kapitel:
Content
(Innehållsförteckning och grov beskrivning av appendix)
The Contributors to This Book
(Kort listning över de som bidragit till boken)
An Introduction to Hydrox Diving
(Kort beskrivning av Arne Zetterström och hans liv och dykexperiment)
A New Start in the Sixties
(Kort beskrivning av återupptagna försök med vätgasdykning på 60-talet)
Current Hydrox Activity
(Fem personer från USA, Frankrike och Sverige skriver om Arnes betydelse för deras arbete)
Who Was Arne Zetterström?
(Beskrivning av Arne som person och tiden fram tills hans tjänstgöring i flottan)
Joining the Navy
(Arne kommer in i flottan och träffar Fälting, Fällman, Lindén, Severin och Bjurstedt)
Achievements In Diving Technology
(Om Arnes uppfinningar för dykning, som sprutmunstycke och nackventil i tungdykarhjälm)
Deeper Than 100 Meters
(Arnes inledande arbete inför dykningarna med vätgas, bland annat brev korrespondenser)
The Last Dive
(Om det ödesdigra dyket den 7:e augusti 1945 då Arne dök till 160 m och omkom)
Concluding Remarks
(Slutsatser om Arne och hans arbete, bland annat kommentarer från en nära vän)
Appendix I – A Letter To A Friend
(Återgivning av ett personligt brev från Arne till en vän för att illustrera Arne som person)
Appendix II – Zetterströms Opinion On Formal Education
(Återgivning av ett personligt brev från Arne till hans far för att illustrera Arne som person)
Appendix III – Constructions In Diving Technology By Arne Zetterström
(Listning av nio uppfinningar som Arne gjort inom dykningen, samt en artikel på svenska ’Dykeritekniska konstruktioner av ingenjör Arne Zetterström’ från Industritidningen Norden Nr 33-34 1947 om samma uppfinningar)
Appendix IV – Zetterström’s Description Of The New Diving Method
(Arnes PM till flottan i september 1943 som beskriver hans planerade dykningar tekniskt)
Appendix V:a – Physiological Considerations
(Flottans överläkares Yngve Zotterman utlåtande september 1943 om dykning med vätgas)
Appendix V:a – Physiological Considerations
(Utlåtande från Yngve Zotterman efter djurförsök med Arnes föreslagna gasblandningar)
Appendix V:a – Physiological Report On Hydrogen Dives According To Zetterström
(Text om hur dyktabellerna för Arnes vätgasbladningar togs fram, sannolikt skriven av Arne)
Appendix VI – First Test Dive With Hydrox
(Arnes rapport om test av vätgasblandning och vädringsgas på 40 m den 22:a september 1944)
Appendix VII – Dive To 110 Meters
(Arnes rapport om provdyket 14:e december 1944 till 110 m med fall av dykarsjuka)
Appendix VIII – Deep-Sea Diving With Sythetic Gas Mixtures
(En artikel av Arne själv som publicerades 1948 i USA om blandgasdykning)
Appendix IX:a – Dive To 160 M, August 7, 1945 – With The Fatal Outcome
(Handling av Lindén som beskriver och godkänner de planerade dyken till 160 m djup)
Appendix IX:b – Decompression Table For The 160 M Dive
(Tabell med den planerade dekompressionen för provdyket till 160 m)
Appendix IX:c – Protocol Of Dive August t, 1945
(Dykprotokoll från det fatala testdyket där Arne omkommer den 7:e augusti 1945)
Appendix IX:d
(Rapport av Anders Lindén om händelserna den 7:e augusti 1945 då Arne omkom)
Appendix X – The Prevention Of Decompression Sickness And Nitrogen Narcosis By The Use Of Hydrogen As A Substitute For Nitrogen (The Arne Zetterström Method For Deep-Sea Diving)
(Artikel av dr Hilding Bjurstedt som beskriver Arnes metod för dykning med vätgas)
Smakprov ur boken:
Utdrag från kapitlet "Who Was Arne Zetterström?" som beskriver honom som person, s 15:
"For obvious reasons, Arne’s parents were not always happy about the obscure activity in the Strömer workshop. When it became late, Arne’s father would go and fetch his son. The boys, for their part, were not amused at being disturbed or interrupted in the middle of an interesting experiment. So Arne installed an early-warning system. When the gate down at the road was opened during the night, all electricity to the workshop was cut out. The house was dark and silent. His father would believe that Arne was not there and decide to return home. But Arne’s father soon realized, of course, that he was being misled. One night, after his father had opened the gate, discovered the unlighted workshop and turned back towards home, Arne quickly left the workshop, mounted his bike and rode off, with no light on, with the intention of taking an alternative route and being home and in bed before his father had returned. But this time his guardian angel played him a trick. Half-way home he was stopped by a policeman who made it very clear to him that it was a serious offence to travel by bicycle in the dark without a light. In the meantime, Arne’s father had caught him up and he waited discreetly on the other side of the road until the policeman had finished. Then he took over."
Utdrag från kapitlet "Joining The Navy" som beskriver Arnes plattform för utveckling inom marinens dykeriverksamhet, s 21:
"The naval diving activities in the Royal Swedish Navy were at that time partly subordinated to the Inspectorate of the Submarines of the Naval Staff and partly to the Naval Board which was responsible for the provision and technical development of diving material. Furthermore, the Surgeon General of the Navy was responsible for medical problems in connection with diving. The person in charge of the technical department of the Naval Board before and during the war was engineer commodore Ture Zetterström. During the autumn of 1943 he informed the head of the Submarine Bureau, engineer commander Anders Linden, that he had a son, studying at the Royal Institute of Technology in Stockholm, who was interested in diving technology and who had certain ideas in this field. It was arranged so that Arne was formally called up for military service at the Submarine Bureau. This bureau became the platform for his future accomplishments.
A very productive cooperation started from then on. Arne not only created the ideas for new solutions — he also personally produced and tested equipment. By means of his position at the Submarine Bureau he could arrange field experiments with practical tests and trials without delay."
Utdrag från appendix IV "Zetterström’s Description Of The New Diving Method" där Arne själv beskriver sin dykmetod inför dyket i ett PM till flottan, s 45-46:
"The diver’s equipment consists of an ordinary diver’s suit with weights. On the outside of the helmet an electrical gasheater is mounted, with the cable attached to the air hose. Gas heating is necessary because too much heat otherwise would be drawn from the diver due to the weight of the synthetic gas, high specific heat and high heat conductivity. The gas inlet inside the helmet continues with a flexible tube forward to a small halfmask which does not necessarily have to fit tightly. The function of this equipment is to save gas so that during inspiration nearly 100 % fresh gas is delivered. The 'dead space' of the human airways is about 0.2 liters. The fundamental importance for the wellbeing of the diver. A necessary condition is that the fresh gas delivered never is less than what is inhaled. The gas consumption under the circumstances is 50 liters/min and atm instead of about 150 1/min and atm without the mask. A laryngophone and an earphone of magnetic type are included in the equipment.
The diver descends to 40 m with ordinary compressed air. Then shiftgas is supplied during some minutes. This has no harmful effect since the degree of saturation is insignificant during that short period. When the shiftgas has lowered the O2 to 4 % a switch is made to, for instance synthetic gas I. The change should not be made too quickly according to the experiences from helium dives. The diver is then ready to go deeper.
Assume that he is going to work at 80 m. The pressure is then 9 ata, and the partial pressures of the different gases in the inspired gas of the different gases will then be:
PO2 = 0.04.9 = 0.36 ata
PN2 = 0.24.9 = 2.16 ata
PH2 = 0.72.9 = 6.48 ata
This means that PN2 is the same as at 17 m depth with ordinary air.
According to the example the amount of gas delivered is 50.8 l/min = 400 l/min free gas. Since the O2 % = 4 the diver receives 16 1 O2/min which is satisfactory. The inert gases N2 and H2 will dissolve in the tissues whereby the amounts taken up at complete saturation will be proportional to the product of the solubility coefficient and the partial pressure. The solubility of hydrogen in blood plasma is according to G. Fahr approximately 95% of the solubility in water at the same temperature. At 37° C and 760 mm Hg the solubility is thus about 15 ml per liter of blood, or nearly the same as for nitrogen. However, the body is saturated much quicker with H2 than with N2 because hydrogen has a higher diffusion rate than nitrogen. This must be taken into consideration during the ascent, with the use of more frequent stops, as is also the case when diving with helium. The tables calculated for helium can probably, with minor modifications, be used also for this gas. The narcotic effect exerted by the heavy gases such as argon and nitrogen should to a great extent be excluded with the synthetic gas since its weight per liter is 0.42 g or about one third of that of air. The breathing resistance of gases compared with air at increased pressure is approximately proportional to the square root of the ratio between the specific weights, if air = 1. For the synthetic gas I it should thus be the sq root of 0.33 which is 0.58. Consequently, the breathing resistance of synthetic gas should be about 60 % of that of air."
(Noteringar: "laryngophone" = strupmikrofon, 760 mm Hg = 1,013 bar)
Kommentarer:
Hela boken, (med undantag av en artikel från Industritidningen Norden från 1947 i appendix III och viss text i illustrationerna), är skriven på engelska – tyvärr av svenskar som inte behärskade engelskan till fullo och boken är full av konstiga skrivningar och stavfel. Boken får dock betecknas som lättläst genom att engelskan i boken är ganska enkel.
Boken är ganska väl illustrerad, dock inte med bilder på alla sidor och alla i svart-vit.
På sida 51 i boken så finns en graf som antingen är felritad eller saknar uppgifter för att vara fullständig, uppenbart då man tittar på X-skalan som visar procenthalt med inblandning av luft, och syrehalten är 0 upp till 65 % luftinblandning (borde ju ha varit 0,21 % syre för varje procent luft, det vill säga 13,65 % syre vid 65 % inblandning av luft),
Boken har en enkel innehållsförteckning (inklusive appendix), men saknar register vilket gör det lite svårare att söka uppgifter i boken för den som söker specifika saker.
Betyg: fyra av fem, för en intressant bok om svensk dykerihistoria, dykpionjären Arne Zetterström och udda dykmetod med vätgasbaserade andningsgaser, vars betyg dock dras ner av bokens litterära egenskaper som gör en annars mycket intressant historia lite platt.
Relaterade länkar:
Libris sida där man kan söka bibliotekexemplar av boken:
http://libris.kb.se/bib/534854
Amazons sida om boken (för begagnade exemplar när de dyker upp):
http://www.amazon.co.uk/Arne-Zetterstr%C3%B6m-first-hydrox-dives/dp/B0007BDRXE
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=rQbuMQAACAAJ
Wikipedia om bokens huvudperson, Arne Zetterström:
http://en.wikipedia.org/wiki/Arne_Zetterstr%C3%B6m
Wikipedia om vätgasbaserade andningsgasen hydrox:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hydrox_(breathing_gas)
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
