Namn: Lösen:

Recens. "DYKERIMEDICIN OCH HYPERBAR FYSIOLOGI

(Läst 3079 gånger)

Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Anmäl detta inlägg till våra moderatorer
Fullständig titel: "Dykerimedicin och Hyperbar Fysiologi"

Författare: Hans Örnhagen, 2011

Förlag: Studentlitteratur

Fakta: 352 sidor, 179x251x19 mm, ISBN 978-91-44-05827-6

Omslag på boken:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/300888.html

http://www.dykarna.nu/photos/2011/499420110821132900.jpg



Allmänt:

Boken har sitt ursprung i det utbildningsmaterial som författaren tog fram i samband med fackkurser för dykläkare inom Marinen på 80-talet, och växte sedan i sin form och kom ut i bokform "Hyperbar Fysiologi & Dykerimedicin" och nu sedan växt vidare till en ny bok där avsnitt rörande skador vid dykning och kompletterande information rörande yrkesdykning har lagt till i innehållet. Precis som förra bokversionen är även denna bok anpassad för att båda lämpa sig för medicinsk personal (exempelvis läkare och tryckkammar personal) och intresserade sportdykare (exempelvis instruktörer), även om det klart underlättar om man är medicinsk kunnig när man läser boken.

Författaren Hans Örnhagen har sysslat med forskning kring dykerimedicin sedan 1968, han har tidigare arbetat för FOA Navalmedicin där han bland annat har studerat vätskeandning, olika andningsgaser och fria uppstigningar, men han är numera pensionerad. Han har även varit verksam inom European Diving Technology Commitee (EDTC) mellan 1989-2004, European Underwater Baromedical Society (EUBS) sedan 1973 och förbundsläkare inom Svenska Sportdykarförbundet (SSDF) sedan 1981. 1998 belönades Örnhagen även med Divers Alert Networks (DAN) European Award för sitt arbete. Örnhagen har även varit ordförande i Svensk Dykerihistorisk förening. Han har tidigare även skrivit böckerna "Hyperbar Fysiologi & Dykerimedicin" (1987, 1990 & 1998), "Kompendium i Hyperbar Medicin" (1993 & 1996) och "Oxygen Vid Olycksfall" (1996 & 1998).


Innehållet:

Boken tre första kapitel inleds med avsnitt förklarar dykning och vistelse i andra hyperbarmiljöer på en introduktionsnivå och fortsätter sedan med fysik som gaslagar och vatten egenskaper relevanta för dykning innan den återgår till dykning i mer detaljerat titta på olika typer av dykning, och då går in på exempelvis dykutrustning, tryckkammare och andningsarbete. Avsnitten är uppbart avsedda för personer som inte är sedan tidigare är utbildade inom dykning, eller möjligtvis nybörjare inom dykningen.

I kapitel 4 och 5 kan man läsa om hur människan påverkas i vatten, bland annat om nedkylning, andningsproblematik till följd av tryckskillnader, drukning, hudåkommor och tryckrelaterade skador som lungbristning, squeeze och tarmbesvär.

Fridykning är temat för kapitel 6 och man kan läsa om andhållning och tävlingsgrenar inom området, bland annat om den nya tävlingsformen i andhållning efter oxygenandning.

Kapitel 7 och 8 fokuserar på hur koldioxid respektive oxygen påverkar människan och hur det förändras under tryck. Det står bland annat att läsa om hur man beräknar syrgasexposition och en del kring hyperbar oxygenbehandling (HBO). Ett avsnitt som lämpar sig för alla dykare.

Djupberusning och High Pressure Neurological Syndrome (HPNS) är temat i kapitel 9, och det beskrivs bland annat hur olika gaser inverkar på de två problemen och hur man försöker minimera och undvika effekterna. Avsnittet borde främst intresserade de som sysslar med teknisk dykning.

Kapitlet 10 "Inertgastransport" behandlar hur olika gaser beter sig i kroppen under kompression och dekompression, bland annat tas dykdatorer, foramen ovale, motdiffusion, flygning efter dykning, höghöjdsdykning och oxygen window upp. Detta är ett avsnitt som är relevant för de flesta dykare, framförallt de som är intresserade av teknisk dykning eller sysslar med dykutbildning.

Elfte kapitlet handlar om dekompressionssjuka och dess olika former som marmoreringar, ledbends, chokes, med mera och hur man behandlar dem, samt en del statistik som kan förbättra förståelsen för ämnet. I slutet av kapitlet så glider texten även in på arteriell gasemboli (AGE) och osteonekros (bencellsdöd). Även detta är ett avsnitt lämpligt för alla dykare.

12:e kapitlet behandlar andningsmotstånd, värmeförlust och vattenmotstånd vid arbete under vatten och i övertrycksmiljö. Avsnittet är sannolikt mer intressant för medicinsk personal och personer som sysslar med teknisk eller yrkesmässig dykning.

Kapitel 13 är helt fokuserat på kvinnan som dykare och hur hon skiljer sig från manliga dykare genom kroppsbyggnad och attityd, samt hur PMS, mensturation, implantat, P-piller och graviditet inverkar (eller inte) på dykning. Ett avsnitt som inte enbart lämpar sig för kvinnliga dykare och medicinsk personal, utan alla dykare oavsett kön. Bland män så bör framförallt dykledare och instruktörer läsa avsnittet för att bättre förstå kvinnliga deltagare.

De avslutande kapitlen 14-17 är klart inriktade mot läkarkåren och tar upp hur olika mediciner inverkar på dykning, läkarundersökning för att bedöma lämplighet inför dykning, statistik kring olycksutfall i dykning och ubåtsmedicin (bland annat omfattande miljökrav i en ubåt och räddning från sjunken ubåt).

För den som är intresserad av ämnet så finns i slutet också en referenslista för vidareläsning i relaterade ämnen.

Ger man sig i kast med att läsa boken bör man vara medveten om att den är full med fackuttryck och förkortningar som kan vara försvårande för medicinsk okunniga, så det underlättar drastiskt om man inte är helt okunnig i grundläggande termer som ven och artär. Alla som inte är medicinskt kunniga kommer ha nytta av den medicinska ordlista som finns på sida 341-345 (som tyvärr dock inte täcker alla uttryck som används i boken och inte heller listar förkortningarna som förekommer).

Även om boken ger gott om information rörande hur olika åkommor i samband med dykning behandlas, så är boken inte en handbok i första hjälpen och innehåller inga scheman för hur man tar hand om en dykare som fått dykarsjuka eller vägledning i utvärdering av en dykares status som kan användas ute i fält av sportdykare – utan boken är en lärobok. Boken berör inte heller åkommor som orsakas av exempelvis djurliv i havet eller problem relaterade till resor i främmande miljöer som man ofta återfinner i böcker avsedda för sportdykare, utan Örnhagen fokuserar mer på frågor rörande fysik och fysiologi (kroppen).

Då texten är väldigt teknisk och faktaspäckad i sin utformning, så bör man vara intresserad av ämnet för att läsa boken, då den knappast kan betecknas som underhållande nöjesläsning. Det finns dock en massa relevant och intressant information i boken för den som är villig att ge sig i kast med den.

De som läst Örnhagens tidigare böcker kommer känna igen många delar av innehållet (exempelvis är kapitelupplägget nästintill identiskt), även om det skett omfattande bearbetningar, bland annat så upprepas många av illustrationerna i boken. Jämfört med hans andra böcker så har denna bok dock getts ett större grafiskt fokus, och de flesta av de grafer och annat som använts i tidigare böcker har ritats om och även textutformningen har gjorts om så att skrivmaskinskänslan inte längre närvarar när man läser boken. Kort sagt ger innehållet i denna nya bok en klart mer professionellt och tilltalande intryck än tidigare böcker.


Ingående kapitel:

1 – Inledning
2 – Fysik
3 – Olika typer av dykning
4 – Vistelse i vatten
5 – Dysbarism
6 – Fridykning
7 – Koldioxid
8 – Oxygen
9 – Narkos och HPNS
10 – Inertgastransport
11 – Dekompressionssjuka
12 – Arbete i övertryck
13 – Kvinnan som dykare
14 – Läkemedel, sjukdom och dykning
15 – Hälsoundersökning och friskintyg
16 – Skador och dödsfall
17 – Ubåtsmedicin

(Se separat inlägg nedan för att komplett innehållsförteckning)


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel 3 "Olika typer av dykning", avsnittet "Lätt dykning" och underavsnittet "Öppna demandsystem", som exempel på allmänt text som förklarar dykning, s 42:
"Andningssystemet, som används vid lätt dykning, kan vara antingen Öppet (se figur 3.1) eller slutet andningssystem (se figur 3.3). Ett öppet system innebär att den inandade gasen utandas direkt i vattnet.
Dessa apparater är tekniskt enkla och billiga, men gasförbrukningen är stor, speciellt på större djup, och de används huvudsakligen med luft som är den billigaste andningsgasen. Gasförrådets storlek är vanligen mellan 2 000 och 3 000 L STPD. Eftersom hela andetagets volym går förlorad vid utandning, sjunker apparatens aktionstid drastiskt vid dykning på stora djup. I och med att gasmängden minskar så minskar också apparatens massa och den väger 2-3 kg mindre när den är tom jämfört med när den är full. Eftersom apparatens yttre volym inte ändras betyder detta att dykarens flytkraft ökar mot slutet av dykningen.
"
(Not: STPD = Standard Temperature Pressure & Dry, en enhet som definierar hur gas mats, eftersom gasens egenskaper påverkas av tryck, fuktighet och temperatur)

Utdrag från kapitel 7 "Koldioxid" och avsnittet "Kronisk koldioxidexposition" om resultat av ett test kring högra koldioxidhalter, s 132:
"I en annan experimentserie utsattes försökspersonerna för 3 % koldioxid i inandningsluften under 1 veckas tid. Man fick då under de första 24 timmarna en ökad cerebral cirkulation, ett ökat behov av aktivitet, eufori, bristande omdöme och sömnsvårigheter hos försökspersonerna. Man såg dessutom en påtaglig höjning av oxygenförbrukningen, vilket ytterligare försvårar situationen vid vistelse i ett slutet rum där tillgången på oxygen vanligen är begränsad.
Under det följande dygnet, timmarna 24 till 48, noterade man en minskad cerebral cirkulation och en 'dagen efter-känsla'. Aktivitetsbehovet minskade, man observerade slöhet och irritabilitet bland försökspersonerna. På tredje dygnet, timmarna 48 till 72, blev humöret bättre. Försökspersonerna såg på sig själva som främlingar och hade något mindre uttalade symtom av irritabilitet men fortfarande orolig sömn. De mindre uttalade symtomen efter dag 3 tillskrivs det faktum att njurens kompensation av den respiratoriska acidosen kommit igång. Renal kompensation av förhöjda koldioxidhalter i inandningsluft tar 2-3 dagar för 1,5 % CO2 och 3-4 dagar vid 3 %.
"

Utdrag från kapitel 10 "Inertgastransport", avsnittet "Dekompression – gasövermättnad", underavsnittet "Påvisande av bubblor med hjälp av ultraljud" och "Ultraljudsdoppler" om gasbubblor i blodflödet vid dykning och utgör exempel på det stora bruket av medicinska termer i boken, s 194:
"Det bör påpekas att den gängse uppfattningen är att dekompressionssjuka vanligen orsakas av stationära bubblor i vävnad, alternativt bubblor som emboliserat kärl eller bubblor som skadat kärlendotel i kapillärer, medan bubblor i venblod inte är att klassa som dekompressionssjuka om mängden inte är så stor att chokes eller tryckstegring i arteria pulmonalis uppkommit.
Gasbubblor i artärblod innebär en klar risk för CNS-embolisering och svåra symtom. Endast ett fåtal fall av arteriella gasbubblor, påvisade med doppler efter dykning eller under dekompression, finns beskrivna. Om detta beror på att man inte väntat sig några bubblor här, och därför inte riktat dopplerproben mot artärer, vet vi inte. Om de verkligen är sällsynta återstår att se. Först med att påvisa bubblor i artärer under dekompression var A. Brubakk, vars fynd på 1980-talet ifrågasattes av många, men idag accepterar alla att arteriella bubblor förekommer. Angående artärbubblor och dekompressionssjuka, se vidare kapitel 11.
Under senare år har det visat sig att bubblor påverkar kärlendotelet så att filtrationen ökar och ödem uppkommer i vävnaden. Det resulterande ödemet kan mycket väl vara orsaken till det som vi tolkar som dykarsjuka.
"

Utdrag från kapitel 13 "Kvinnan som dykare", avsnittet "Skillnad mellan man och kvinna", underavsnittet "Hormoner och menstruation" och "Menstruation" som exempel på avsnitt speciellt avsett för kvinnor, s 246:
"Frågan om menstruationsblod och hajar väcker oftast munterhet i Skandinavien, men faktum är att frågan inte är ovanlig bland nybörjare i sydligare länder och då speciellt Australien. Kvinnor i länder där människoätande hajar (vanligen synonymt med stor vit haj) kan finnas har sedan länge oroats av möjligheten att menstruationsblod skulle kunna locka hajar till angrepp.
I en omfattande studie från 1974 där 1652 hajangrepp på människor redovisas, påpekar man att endast 7 % av de drabbade är kvinnor, och att inget samband med menstruationsblod har påvisats. I en annan studie fanns bara en kvinna bland 244 dykare som attackerats. Man vet, enligt min källa, inte ens säkert om humanblod över huvud taget attraherar hajar. Trots detta påpekar man att kvinnor bör vara försiktiga och undvika att simma i hajvatten under menstruationsperioden. Hur som helst, något stort problem utgör hajar inte för skandinaviska sportdykare så länge de dyker i Nordiska vatten.
"


Kommentarer:

Språket är fullt av facktermer och förkortningar, vilket gör det besvärligt för icke-medicinsk personal som läser boken. Det förekommer exempelvis förkortningar i texten som inte förklaras på plats medicinska termer.

Boken har både en omfattande innehållsförteckning som ger en bra översikt till bokens innehåll, men registret lämnar en del mer att önska då det bara listar dryga 400 sökbegrepp och dessutom inte anger alla sidor där ordet förekommer, utan endast de huvudsakliga sidorna.

Boken är sparsamt illustrerad, och när så sker alltid i svartvit med enkla tecknade bilder och grafer för att förtydliga nödvändigheter i texten. Ingen möda är lagd på dekorativa illustrationer för att göra boken mer tilltalande för ögat.
Ett fel har dock smugit sig in i illustrationerna, då det på sida 43 sker en felaktig referens i bildtexten till figur 3.2 där texten hävdar att vänstra delen föreställer ett obalanserat förstasteg, och den högra delen ett balanserat – när det egentligen är tvärtom, vilket även framgår när man tittar på beskrivna komponenter i figuren som helt rätt markerar balanserad och balanserad kolv i figuren.

Betyg: fyra av fem, för dykare eftersom boken har ett lite för stort fokus på medicinskt utbildad personal och ämnen som inte direkt berör sportdykare för att vanliga sportdykare skall kunna tillgodogöra sig allt i boken, medan den för personer som redan kan mer om medicin eller rent av arbetar med anknytning till dykerimedicin säkert förtjänar en femma för sin enkla, tydliga och faktarika framställning av dessa komplexa ämnen - för ambitiösa svenska dykare (exempelvis instruktörer, tekniska dykare eller vanliga dykfantaster) så borde denna bok ha en given plats i bokhyllan.


Relaterade länkar:
Författarens egen webbsida för dykerimedicin:
www.ornhagen.se
Förlaget Studentlitteraturs sida om boken:
http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s?id=2474&artnr=33377-01
Studentlitteraturs provläsningssida för förord och kapitel 3:
http://www.studentlitteratur.se/html/boksmakprov/idflode/smakprov.html#9789144058276
Studentlitteraturs sida med bokens innehållsförteckning:
http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s/?id=2474&artnr=33377-01&what=toc&csid=66&mp=2474
Recensioner av författarens tidigare bok "Hyperbar Fysiologi & Dykerimedicin":
http://www.dykarna.nu/forum/bokrec-hyperbar-fysiologi-dykerimedicin-170268
Recensioner av författarens tidigare bok "Oxygen vid Dykeriolycksfall":
http://www.dykarna.nu/forum/bokrecension-oxygen-vid-dykeriolycksfall-149095
Recensioner av författarens tidigare bok "Kompendium I Hyperbar Medicin":
http://www.dykarna.nu/forum/recension-kompendium-i-hyperbar-medicin-329539



Pär Ahlgren
Pär Ahlgren
2011-08-21 13:40:00
2 606 postningar

mail 
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recens. "DYKERIMEDICIN OCH HYPERBAR FYSIOLOGI Pär Ahlgren 2011-08-21 13:40
svara Fullständig innehållsförteckning för intresseradePär Ahlgren2011-08-21 13:41

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: