Namn: Lösen:

Recension "DC-3:an"

(Läst 5015 gånger)

Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Anmäl detta inlägg till våra moderatorer
Fullständig titel: "DC-3:an – På Jakt Efter Sanningen"

Författare: Björn Hagberg, 2004

Fakta: 347 sidor, 150x226x27 mm, ISBN 91-85183-12-1

Omslag på boken:

http://www.dykarna.nu/photos/2008/499420080118075929.jpg



Allmänt:

Boken är berättelsen om hur ett gäng svenskar letar efter flygplansvraket efter den DC-3 som försvann 1952 över Östersjön. Flera hade sökt tidigare utan att hitta något vrak och det fanns även teorier om att det skulle ha blivit nedtvingar över Sovjetunionen – för bokens centralfigur, Anders Jallai, så avskräcker inte det, som privatperson bestämmer han sig för att själv göra efterforskningar och stöttas i sin iver av sina kamrater.

Boken handlar inte om dykning då själva dykandet är en försumbart liten del i det hela, utan relevansen för oss dykare är vrakletningen. För den som är seriöst intresserad av att leta efter vrak, så kan denna bok ge en insikt i hur problematiskt det kan vara, och hur mycket tid som kan krävas för att lyckas hitta ett vrak – inte minst i förarbete på torra land innan man ger sig ut på vattnet.

Författaren Björn Hagberg är en marinarkeolog född 1967 och är en av dem som stöttat Anders Jallai i arbetet under projektet kring DC-3:an. Boken är hans andra bok, efter att tidigare har gjort ”Silvergruvans hemlighet” (2003), men han har också varit inblandad i TV-programmet ”Vrakletarna” och är en av medförfattarna till boken ”Vrak i Östersjön” som kommer ges ut våren 2008 som uppföljning till TV-programmet.


Innehållet:

Boken inleds med fyndet av den ryska ubåten S7, och den minnesceremoni på vrakplatsen som ägde rum 1998, då någon frågar Anders Jallai vad de skall söka efter härnäst och undrar om det kanske ska bli DC-3:an? Därefter får läsaren följa Anders Jallais arbete med att försöka klura ut vad som hänt flygplanet. Det hela börjar med att söka uppgifter i arkiv, möten med inblandade och andra som har sökt, för att steg för steg sålla bort falsk information och kunna rita in ett eget sökområde på karta – något som visar sig vara svårare än han trott – och hur han till slut tillsammans med Carl Douglas och Johan Candert börjar söka med hjälp av Marin Mätteknik. Det hela är ett arbete som för Anders i kontakt med anhöriga, ryssar, SÄPO, FRA och många andra. Under vägen får Anders reda på saker han inte kunde ha föreställt sig, saker som varit hemliga för allmänheten och fakta som aldrig meddelades de anhöriga.
Varvat med Anders arbete så finns det avsnitt inlagda om vad som hände runt om i världen 1952 då flygplanet försvann och efterspelet i den så kallade ”Catalina-affären” för att läsaren skall se sambandet och förstå de inblandades verklighet under det Kalla Krigets spända verklighet.

Berättelsen är uppdelad på arton kapitel, kompletterat med elva insprängda avsnitt där händelser från 1952 0ch 1954 återges.
Utöver det så finns i boken flera kartor och bilder som kompletterar berättelserna.

Boken utgör inte någon slutgiltig berättelse om DC-3:an, utan slutar egentligen vid offentliggörandet av fyndet av flygplanet 2003 och avhandlar alltså inte själva bärgningen. Utöver det så finns det fortfarande flera oklarheter kring affären som fortfarande kvarstår att lösa.


Smakprov ut boken:

Utdrag från kapitel 3, efter att tre kamrater har diskuterat sina teorier, sida 36:
Alla tre var nu fulla av energi och lust att ta fram de sista detaljerna som behövdes för att specificera ett lämpligt område att söka i. Innan mötet avslutades bestämdes att två uppgifter snarast behövde utföras. Dels ville de ha reda på strömmar och vindförhållanden öster om Gotland upp till Gotska Sandön för den aktuella dagen, dels behövde de gå igenom tidningsarkivet på Kungliga biblioteket. Anders lovade att ringa SMHI igen och ville gärna själv leta i tidningsartiklar.

Utdrag från kapitel 4, när Anders inser att det finns falska uppgifter, sida 44:
Under ett samtal med en pilot som fortfarande flög DC-3:or fick han reda på att planet inte kan komma upp på 7 000 meters höjd, den höjd som den ryske jaktpiloten uppgivit. Anders funderade på problematiken om huruvida pilotens vittnesmål stämde på den punkten. Om så inte var fallet, hur skulle man då ställa sig till resten av innehållet i intervjun? Över huvud taget var det många detaljer som var förbryllande, och inte bara från sovjetisk sida. Det var många som verkade göra mer eller mindre lyckade försök att dölja saker.

Utdrag från kapitel 7 med utdrag från en intervju med en rysk pilot som väcker frågor kring det svenska agerandet, sida 91:
Slutligen måste man, suckande Lando, konstatera att inte heller den svenska sidan saknar ansvar för det inträffade. Om det nu var en underrättelseoperation – varför vidtogs inte försiktighetsmått?
Varför flög man inte på natten?
Följde inte någon ombord på planet radiotrafiken som berörde Osinskijs operation – så att man visste vad som hotade?
Lyssnade man inte på Gotland hur Osinskij för hela världen talade om hur planet sköts ner?


Utdrag från kapitel 17 och undersökning med an undervattenskamera av ett objekt man funnit med sonar och tror vara DC-3:an, sida 302:
– Såg du?
Carl trodde att han hade sett något han kände igen, men var inte säker. Ville inte vara säker.
– Mm.
Anders hade också sett det. En båtpropeller.
När propellern kom in i bild igen rådde det inga tvivel. Det här var inte ett flygplan. Objektet som hade sett så lovande ut liknade en cigarr. Om det hade varit ett fartyg borde det ha funnits utstickande delar. En mast eller åtminstone en lång antenn.
Ola körad ROV:n längs skrovsidan och kameran visade släta sidor täckta av en vit avlagring. Anders försökte tolka bilderna, men kunde inte förstå vad de föreställde.
– Det var lika bra att vi såg propellern med en gång. Annars hade jag fortfarande trott av ett det var ett flygplan.
De såg något som liknade ett roder, en annan detalj runt propellern var en fena. Ovanpå skrovet satt två stora schacklar, ett vid aktern och ett längre fram. Fören syntes inte, den försvann ned i gyttjan. Nu började alla misstänka samma sak. Det måste vara en ubåt.



Kommentarer:

Boken är lättläst och kräver inte på något sätt att man är insatt i dykning, flygning eller historia för att läsa.

För den som vill läsa mer om affären så finns det längst bak i boken en litteraturlista för vidare läsning i andra böcker.

En bok med titeln ”Salvaging the DC-3” är planerad till 2009, och kommer vara baserat på bilder tagna vid bärgningen av vraket.


Betyg: fyra av fem, en mycket välskriven och spännande bok om vrakletning och nutidshistoria från det Kalla Kriget, men får tyvärr ett sänkt betyg eftersom den från ett dykarperspektiv har för lågt dykinnehållet (som spännande och välskriven läsning förtjänar den dock en klar femma).


Relaterade länkar:
Bokus sida om boken (inkl omdömen):
http://www.bokus.com/b/9185183121.html
Deep Sea Productions sida om boken:
http://www.deepsea.se/?id=books&productionid=19
Deep Sea Productions sida om ”Vrak I Östersjön”:
http://www.deepsea.se/?id=books&productionid=26
Deep Sea Productions sida om ”Silvergruvans Hemlighet”:
http://www.deepsea.se/?id=books&productionid=20
Recension av ”Silvergruvans Hemlighet” på dykarna.nu:
http://www.dykarna.nu/forum/response.asp?id=162521&main_Id=162521&catId=0
Försvarets Radioanstalts (FRA) sida om DC-3:an:
http://www.fra.se/omfra_faq_dc3.shtml
Försvarsmaktens sida om den slutliga rapporten:
http://www.mil.se/index.php?c=news&id=37349
Wikipedia om flygplanstypen DC-3 i Sverige (se individ TP79001):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tp_79


Pär Ahlgren
Pär Ahlgren
2008-01-18 08:07:42
2 606 postningar

mail 
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "DC-3:an" Pär Ahlgren 2008-01-18 08:07
svara Sv: Recension "DC-3:an"Henric Johansson2008-01-18 20:04
svara Sv: Sv: Recension "DC-3:an"Fredrik Astlid2008-01-20 10:52
svara Ytterliggare en bok finns att läsa om DC-3:anAnders Ståhl2008-01-20 12:37

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: