Namn: Lösen:

Recension "DECO FOR DIVERS"

(Läst 6 234 gånger.)


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

Fullständig titel: "Deco For Divers – A Diver’s Guide To Decompression Theory And Physiology"

Författare: Mark Powell, 2008, andra tryckningen 2009

Fakta: 243 sidor, 170x241x13 mm, ISBN 978-1-905492-07-7

Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/271823.html

https://www.dykarna.nu/photos/2010/499420100316113612.jpg



Allmänt:

Syftet med boken är uppenbart att komplettera tidigare litteratur för tekniska dykare genom att överbrygga klyftan mellan utbildningsorganisationernas mer allmänna dekompressionsteori och den vetenskapliga litteraturen, och författaren har uppenbart lagt stor möda på att förstå den vetenskapliga litteraturen och förklara det på ett sätt som är anpassa till lekmän på området.

Målgrupp för boken är helt klart tekniska dykare, och den borde höra hemma i bokhyllan hos varje instruktör för teknisk dykning. Dock så bör boken nog inte vara den första bok man läser om dekompression, eftersom den förutsätter en viss grundförståelse för ämnet. För även om det mesta i boken förklaras från grunden, så är det lite utfyllnadstext (med undantag för lite kuriös historik) utan texten dyker rakt ner i respektive ämne, så man bör ha en viss övergripande grundförståelse (exempelvis gått en kurs i teknisk dykning och hållit sina kunskaper uppdaterade). Boken kan användas både som referensverk för att slå upp information eller som stöd i undervisning, men kan även användas för pärm-till-pärm-läsning vid självstudier. Som vanlig teknisk dykare, så läser man den nog lämpligast på ett lagom intervall efter en teknisk kurs, så att man har hunnit smälta helheten, men inte ännu glömt för mycket av detaljerna, alternativt när man har hållit på ett tag och börjar känna sig lite hemmastadd i dekompressionteorin.
Boken kan även erbjuda en fördjupad kunskap för vanliga sportdykare eller dykare som gör enklare dekompression på luft (exempelvis rörande skillnaden mellan olika dyktabeller och deras bakomliggande teori), men delar av boken är direkt förknippade med blandgasdykning.

Författaren Mark Powell är engelsk teknisk dykinstruktör inom TDI och BS-AC, och fick som instruktör ofta frågan av sina elever om det inte fanns någon bra bok om dekompression som han kunde rekommendera. Då det inte fanns någon sådan bok så bestämde sig Mark för att skriva boken själv. Han har tidigare skrivit artiklar för tidningen Sport Diver och hållit olika föredrag om dyksäkerhet och dekompression på exempelvis dykmässan LIDS.


Innehållet:

Boken inleds i kapitel 1 med historik och utveckling kring vetenskapen om dekompression. Bland annat om hur Robert Boyle först dokumenterade dekompressionsproblem på 1600-talet, hur dekompressionsproblematiken senare återupptäcktes på 1800-talet, hur man sakteliga började förstå hur tryckfallssjuka skulle motverkas, och olika forskares (exempelvis Haldane, Workman, Bühlmann, etc) bidrag till utvecklingen av dyktabeller.

I kapitel 2 så gås grunderna inom dekompressionteori igenom. Exempelvis förklaras diffusion, perfusion, mättnad, övermättnad, lungornas funktion, Henrys och Daltons lagar, halveringstid, M-värde, tysta bubblor och en hel del annat.

Kapitel 3 handlar om olika former av barotrauma, så som exempelvis lungbristning, arteriell luftemboli, skillnad mellan engelskans DCS och DCI, förklarar vad som avses med tryckfallssjuka typ I, II, III och IV, samt går även in på faktorer som har inverkan på dessa åkommor, så som vätskebrist, temperatur, PFO, omvända profiler, ålder, rökning, utmattning, mm. Kapitlet går också in på behandling av tryckrelaterade åkommor och ger exempel på hur man kan göra en enkel undersökning i fält för att kontrollera statusen på en dykare som befaras lida av tryckrelaterad åkomma.

I kapitel 4 så fokuseras på mättnadsdykning, något som främst förekommer inom kommersiell och militär dykning, men ett område som fått omfattande forskningsmedel tack vare detta, och därför fått ett eget kort kapitel.

Nitrox och dess inverkan på dekompression är temat för kapitel 5, och boken behandlar då både för när man gör hela dyk med nitrox och när man bara använder nitrox som dekompressiongas. Med hjälp av grafer, stapeldiagram och skisser så förklaras fördelarna med höga syrgashalter vid dekompression. Även de tre olika funktioner man i olika sammanhang avser med det så kallade "syrgasfönstret" (oxygen window) gås igenom och förklaras.

Moderna rön inom dekompression är ämnet i kapitel 6, där man fokuserar på djupa stopp och bubbelteorier. Här får läsaren ta del om hur så kallade "Pyle Stops" kom till, vad gradientfaktorer är och hur de fungerar, hur man kan kontrollera bubbeltillväxt, och även läsa om olika modeller för bubbelteorier som exempelvis de välkända VPM och RGBM.

Kapitel 7 ägnas åt hur man kan använda andra inerta gaser än kväve i andningsgasen för att reducera dekompressionstiderna, främst helium i form av trimix och heliox gås igenom, men även andra inerta gaser kommenteras. Det finns även en fördjupning i isobarisk motdiffusion där man går igenom hur det fungerar, när dykaren befinner sig i riskzonen och hur man kan göra för att undvika det.

I kapitel 8 så tittar boken närmare på några andra modeller för dekompressionsberäkningar, exempelvis de modeller som brittiska och kanadensiska flottan har använt sig av, samt även BS-AC’s egenutvecklade tabell från 1988 och modeller särskilt utvecklade för US Navy SEAL’s dykdator. Tyvärr saknas tabeller från icke engelskspråkiga länder i jämförelsen.

För att göra bokens innehåll mer lättillgängligt för läsare som inte uppskattar fördjupningar i matematik, så har författaren försökt (men inte helt lyckats) hålla bokens övriga kapitel fria från matematiska formler, och samlat dessa i kapitel 9 för de som vill ta del av dem. Kapitlet består dock inte av en massa matematiska beräkningsexempel, utan är snarare en uppställning av parametrar och beräkningsformler. De som inte vill läsa formler och annat kan lätt hoppa över avsnittet utan att missa några viktiga delar av informationen kring dekompression.

Allmänt kan sägas att författaren genomgående försöker ge bakgrund till alla områden i boken, och historik och namn på viktiga personer återfinns i alla bokens kapitel. Boken försöker även ta död på en del myter kring dekompression och i en del fall återkoppla till hur dessa teorier och fysiologiska fenomen kan återkopplas till praktiskt till dykningen.
Genomgående så försöker författaren använda illustrationer (bilder, grafer, principskisser, mm) för att förklara teorin i texten.
Det finns garanterat mycket för alla läsare att ta till sig av i boken, något som dock kommer sig lite kort är bubbelteorierna (dvs RGBM & VPM) som även författaren uppfattar som för komplexa för att förklara lika ingående som de teorier/tabeller som är baserade på Haldanes ursprungliga teorier om halveringstider.

Innehållet får nog ses som banbrytande när det gäller att tydliggöra stora delar av teorin bakom dekompression för den större allmänheten, och det är nog inte en överdrift att tro att boken kommer användas som referenslitteratur i många böcker framöver och även kommer att påverka innehållet i många framtida böcker från exempelvis de stora dykutbildningsorganisationerna.

Boken är dock INTE en dykmanual och gör inte heller försök att beskriva hur man praktiskt genomför dekompression, även om vissa praktiska moment kommenteras. Inte heller så beskriver boken hur man exempelvis skall använda olika mjukvaror för att planera dekompression, även om läsaren förhoppningsvis kommer få en fördjupad förståelse för programmen genom den ökade kunskapen om dekompression som boken ger. Bokens undertitel "A Diver’s Guide To Decompression Theory And Physiology" är en helt korrekt beskrivning av vad boken innehåller.

Boken har faktagranskas av flera olika experter på området, bland annat av dr Chris Powell (fd National Aeronautics & Space Administration, NASA), Crawford Foster (Royal Navy), dr Peter Bennett (Divers Alert Network, DAN), dr Richard Vann (Divers Alert Network, DAN) och Gene Hobbs (Duke University Medical Centre).

(Som kuriosa kan nämnas att den svenske Arne Zetterström nämns på sida 173 och Dr Bill Hamiltons framtagande av nya dyktabeller för svenska marinen med hjälp av DCAP 1988 nämns på sidan 224.)


Ingående kapitel:

1 - Historical Perspective
2 - Decompression Principles
3 - Decompression Illness
4 - Saturation Diving
5 - Nitrox
6 - Deep Stops and Bubble Models
7 - Mixed Gas
8 - Other Decompression Models
9 - Decompression calculations

(Se separat inlägg nedan för fullstädig innehållsförteckning.)


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel 1 "Historical Perspective" och avsnittet "Caissons Disease" om när man för första gången började tillämpa dekompression under ett brobygge över floden Mississippi i St. Louis (USA), s 10:
"It was noticed that visitors to the Caissons who only spent a short period of time under pressure and then returned to the surface never experienced any problems. Obviously, the less time you spent below, the less you suffered. It was also noticed that if you ascended slowly from the Caisson the symptoms were reduced. Eads gradually reduced the working shifts to only 45 minutes and in 1870 ordered that workers always carried out a slow return to the surface. These measures seemed to work. Doctors, however, were baffled and couldn't explain the etiology (physiological cause behind the disease)."

Utdrag från kapitel 2 "Decompression Principles" och avsnittet "Ascent Rates" om grunderna inom dekompressions teori där de grundläggande funktionerna förklaras, s 44:
"As the diver ascends the ambient pressure drops, this has two effects. It creates a pressure differential between the dissolved gas within the tissues and the ambient pressure but also a tension differential or gradient between the dissolved gas in the tissue and in the blood and lungs. This second gradient means that tissue becomes supersaturated and so nitrogen starts to diffuse out of that tissue. However, if the differential between the dissolved gas within the tissue and the ambient pressure is allowed to exceed the M-Value, it will result in bubble formation.
This means that the rate of change in ambient pressure, i.e. the ascent rate, must be kept under control so that the faster tissues are allowed to off-gas a sufficient amount before the pressure differential between the tissue tension and ambient pressure exceeds the M-Value.
"

Utdrag från kapitel 3 "Decompression Illness" och avsnittet "Temperature" om temperaturens inverkan på dekompression, s 76:
"A constant body temperature throughout the dive, whether it is constantly higher or lower than average, does not seem to cause as many problems as changing temperature. Of the two a dive where the diver is constantly at a colder temperature seems to result in lower risk of DCS. However, several studies have noted an apparent increase in the risk of decompression illness risk with surface decompression diving in warm water or with hot water suits. Surface decompression divers who are warm at depth face an increased risk of DCS. Vasodilatation in warm divers may result in more rapid on-gassing of tissues with short time constants. For recreational or sports divers without access to surface decompression facilities or hot water suits this is not a major concern.
For sports divers a bigger problem is the effect of becoming progressively colder during a dive. During a decompression dive in cold water the diver will start the dive comparatively warm. This means that there is a good blood flow to all parts of the body and so on-gassing will occur across all the bodies tissues. As the dive continues the diver will become colder which may trigger the body to reduce circulation to those extremities. During a decompression stop, where the diver is moving less, they may become even colder, which causes the body to further restrict the flow of blood to the extremities. This reduced blood flow results in a reduced ability to off-gas by the tissues in the extremities. This reduced ability to off-gas means that there is more dissolved inert gas in the tissues than would be predicted and this may be enough to exceed the supersaturation ratio in these tissues and cause bubbles to form.
"

Utdrag från kapitel 3 "Decompression Illness" och avsnittet "Reverse Profil" om slutsatserna under en konferens 1999 kring diskussionerna om omvända dykprofiler (djupare andradyk), s 83:
"It was fairly obvious to all there that the diving data presented did not point to any particular problems with reverse dive profiles in recreational, commercial, military, or scientific diving. It was also apparent that, despite the strength of warnings against reverse profile diving, divers were carrying out these profiles dives on a relatively frequent basis without incident. When occasional incidences of DCS did occur with reverse profiles, it was at a statistically lower rate than for forward profiles. It appeared that decompression algorithms and dive computers are adequately handling the issue of reverse dive profiles in real life situations.
It became clear that there is no basis in diving experience to draw the conclusion that reverse profiles are inherently more dangerous than forward profiles. There was essentially unanimous agreement about this point among the participants. There was more disagreement when it came to composing a final conclusion or set of recommendations.
"

Utdrag från kapitel 5 "Nitrox" och avsnittet "Using Nitrox as a Decompression Gas" om varför man får fördel av att genomföra dekompression med nitrox istället för bottengas, s 126:
"However the depth to which we can ascend is governed by the M-Value. We cannot reduce the ambient pressure too much as the difference between the tissue tension and the ambient pressure will exceed the M-Value.
Bubbling is controlled by the difference between the tissue tension and the ambient pressure – however off-gassing is controlled by the difference between the tissue tension and the inspired inert gas partial pressure. This difference, which is known as the inert gas gradient, determines the amount of off-gassing. If this tissue compartment has a 5 minute half time then the tissue will go 50% of the way from the current tissue tension to the inspired inert gas pressure in 5 minutes. It will then go a further 50%, for a total of 75%, in a further 5 minutes.
"

Utdrag från kapitel 6 "Deep Stops and Bubble Models" och avsnittet "Varying Permeability Model" om bakgrunden för algoritmen som förkortas VPM, s 161-162:
"VPM assumes that gas seeds, or micronuclei, are present in the body at all times. These gas seeds are small enough to remain in solution but do not get completely crushed.
VPM was a natural development of the work of Brian Hills. During the 1980's a number of researchers at the University of Hawaii developed Hills' ideas and performed a number of experiments to determine the mechanics of bubble formation and growth. Their work was based on a series of laboratory studies on the formation and growth of bubbles in gel.
The group became known as the 'tiny bubble model group'. Although a number of researchers were involved, it was Dr David E Yount who led the project and he is the person most closely associated with the development of the model.
The VPM assumes that micronuclei exist in water at atmospheric pressure. These micronuclei will therefore also be present in tissues before the start of a dive as the tissues largely consist of water. Any nuclei larger than a specific 'critical' size will grow during decompression. The critical size is largely related to the dive depth. VPM aims to minimise the total volume of these growing bubbles by keeping the ambient pressure high, and the inspired inert gas partial pressures low during decompression. Several experiments have shown that the probability of bubble formation can be reduced if a high initial level of pressure is applied. Since solid or liquid nuclei would not be affected Dr Yount concluded that the nuclei must be primarily gas and so micro nuclei are also referred to as 'gas seeds'.
"

Utdrag från kapitel 7 "Mixed Gases" och avsnittet "Isobaric Counter Diffusion" om hur fenomenet isobarisk motdiffusion kan uppkomma, s 190-191:
"The greater the nitrogen in the deco gas, and the greater the concentration of helium in the bottom mix, the greater the risk when switching back to bottom gas. The risk increases as the in-gradient for He increases, and the out-gradient for N2 decreases. This can happen late in the decompression schedule when a diver switches to back gas before switching to a new deco gas; for an air break in order to manage the CNS clock or in the unfortunate situation when he discovers his deco gas is running out and switches to back gas. The risk also increases with the length of the switch back to the lighter gas. Luckily this means that for dives in the 60-90m range short air break switches from Nitrox to Trimix are not a high risk provided that the total air break duration is less than 30 minutes. This is consistent with accepted practice which has seen air breaks used as a matter of course for dives which would have otherwise have pushed the CNS limits. For dives beyond 100m and dives where the total air break time exceeds 30 minutes then an alternative strategy is required."


Slarvfel i boken:

Den noggranne läsaren riskerar att bli klartförvirrad på sedan 133, där man gjort ett fel i texten där man gör en förklaring rörande syrgasfönstret.
Grafen som illustrerar texten visar att man gör en sänkning av ppO2 från 0,8 till 0,05 bar, men i texten så räknar man en sänkning av ppO2 från 0,9 till 0,5 bar och får då i sista meningen i det tredje stycket den felaktiga texten:
"A drop of 0.3 bar between the arterial and venous systems."
Den rätta lydelsen skall vara:
"A drop of 0.75 bar between the arterial and venous systems."
Vilket stämmer överens med vad som visas i bilden och vilket är värdet som det refereras till senare i texten, när man i sista meningen i nästa stycke skriver "…as compared to a drop of only 0.75 bar in the previous example.".
Vidare saknas uppmärkning av Y-axeln som borde vara "Oxygen content (ml)" på graferna 59, 60 och 61 som hör till samma stycke (ett fel som för övrigt förekommer på fler ställen i boken just avseende Y-axeln).

Boken har dessutom ett flertal skriv/tryckfel i form av ord som hamnat fel eller uteblivit, föga relevant för innehållet, men självklart irriterande för den noggranne och kanske förvillande för den som har problem med språket. Det har även slarvats med formateringar, exempelvis det inkonsekventa användandet av stor bokstav i rubrikrader och det lika inkonsekventa användandet av kursiv stil – saker som inte alls påverkar sakinnehållet, men tyvärr ger en aning sämre helhetsintryck åt boken.


Kommentarer:

Boken är utgiven första gången 2008, och en andra tryckning är gjord 2009.

Om man skall beteckna boken som lättläst är en klar definitionsfråga, den får nog anses som relativt lättläst med hänsyn till ämnet, men det finns många facktermer och det är svårt att kort och enkelt förklara många av sakerna i boken – att det sedan dessutom finns många ovanliga ord för gör att de flesta säkert stöter på problem någonstans gör ju inte saken enklare för oss som inte har engelska som modersmål när många av dessa ord säkerligen saknas i de flesta lexikon. Är man dock intresserad av ämnet så skall man inte tveka, så här djuplodande och relativt enkelt förklarat finner man nog inte någon annanstans, så de gånger man stöter på problem så får man väl ta sig tiden och reda ut oklarheterna innan man fortsätter (alternativt hoppa över just det avsnittet och fånga upp resten istället). Har man problem att läsa engelska böcker, så bör man nog öva sig genom att läsa lite andra böcker innan man ger sig i kast med denna.

Boken använder främst metriska enheter, även om fot, mm förekommer parallellt i några fall.

Boken är ganska väl illustrerad, oftast med grafer och principskisser i gråskala, men det finns även några färgbilder (några även på dykare) för att liva upp boken lite. Huvudsyftet med illustrationerna är att illustrera förlopp och processer, och är därför som regel direkt kopplade och förklarade i den löpande texten. Tyvärr så tenderar färgbilderna i boken att färga av sig lite på motstående sida om boken blir välanvänd och sidorna därmed lite gnuggas mot varandra.

Det finns både innehållsförteckning och register med 178 sökord som klart underlättar för den som söker efter information i boken. Med tanke på bokens innehålls så hade registret dock gärna fått varit mer omfattande och långt ifrån önskat antal sökord finns medtagna i boken, och ibland saknas även sidhänvisningar till sidor där aktuellt sökord finns med i texten. Dessutom så är kapitelstrukturen bristfällig, både avseende vart vissa avsnitt hamnat (exempelvis "Acknowledgement" som hamnar i samma kapitel som alla formler) och i användandet av underavsnitt i kapitlen (där exempelvis motsvarande avsnitt har lagts på olika nivåer).


Betyg: fem av fem, en fantastiskt välgjord, intressant och informativ bok för den som verkligen är intresserad av dekompression, då den både förklarar historik, teori, jämför och försöker knyta ihop ämnet dekompression till en överskådlig text – en bok som säkerligen kommer att sätta sina spår i olika utbildningsorganisationers framtida läroböcker rörande dekompression, men som kunde vara bättre korrekturläst.


Relaterade länkar:

Författarens egen webbsida:
http://www.dive-tech.co.uk
Författarens egen webbsida om boken:
http://www.dive-tech.co.uk/deco%20for%20divers.htm
Introduktionskapitlet som PDF-fil på författarens egen webbsida:
http://www.dive-tech.co.uk/resources/decofordivers.pdf
Förlagets sida om boken, bla med innehållsförteckning:
http://www.aquapress.co.uk/bookdetail.asp?ID=666&cat=117
Amazon (US) sida om boken:
http://www.amazon.com/Deco-Divers-Decompression-Theory-Physiology/dp/1905492073
Amazon (UK) sida om boken:
http://www.amazon.co.uk/Deco-Divers-Decompression-Theory-Physiology/dp/1905492073
Läs bokens förord och innehållsförteckning här:
http://www.divetable.de/books/111_toc.pdf
Boken kommenteras på Scuba Board:
http://www.scubaboard.com/forums/marine-science-physiology/266681-book-review-deco-divers.html
Boken kommenteras på Dive Matrix:
http://www.divematrix.com/showthread.php?5504-Mark-Powell-s-Deco-for-Divers
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=EE5bPgAACAAJ&dq=deco+for+divers&cd=1
Bokrecension.se sida om boken:
http://www.bokrecension.se/1905492073




Pär Ahlgren
Pär Ahlgren 2010-03-16 11:42:15
2 606 postningar

mail 


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "DECO FOR DIVERS" Pär Ahlgren 2010-03-16 11:42
svara Fullständig innehållsförteckningPär Ahlgren2010-03-16 11:43
svara Sv: Recension "DECO FOR DIVERS"Elin Linde2010-03-16 21:39
svara Sv: Sv: Recension "DECO FOR DIVERS"Jonas Eriksson2012-09-14 19:36
svara Sv: Recension "DECO FOR DIVERS"Anki Bertilsson2013-04-07 00:29

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: