Recension "DEEP-SEA DETECTIVES"
(Läst 3 290 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Deep-Sea Detectives – Maritime Mysteries and Forensic Science"
Författare: Peter R. Limberg, 2005
Förlag: ASJA Press
Fakta: 241 sidor, 152x229x15 mm, ISBN 978-0-595-37604-5
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/315124.html
Allmänt:
Boken handlar om utredning av fartygshaverier och dagens fantastiska möjligheter att lokalisera och undersöka vrak på havets botten, där författaren låter läsaren följa med på ett antal mer eller mindre uppmärksammade fall där man efteråt försökt att fastställa orsaken till förlisningen. Lite missvisande är titeln, då rättsundersökningen inte utgör den stora delen av innehållet, utan boken i samtliga fall beskriver haveriprocessen i form av upptakt, vittnesuppgifter och slutsatser, och endast i vissa fall fördjupar sig lite mer i den själv tekniska undersökningen.
Boken är inte inriktad på en dykande läsarkrets, utan har en bredare allmän målgrupp. Det som boken har av intresse för dykande läsare är själva vraken och den möjlighet till ökad insikt om förlisningar och vad vraken kan berätta om själva förlisningsförloppet när de ligger på botten.
Författaren Peter R Limberg är en svenskättad (och svensktalande) New York-bo, och verksam som vetenskapsförfattare och började sin karriär inom litteraturen på slutet av 50-talet och arbetade då bland annat med encyklopedier. Han tidigare skrivit fem böcker med maritim anknytning, men även flera böcker om så pass skilda saker som natur, kultur, historia och teknik. Han har tidigare skrivit en rad böcker om olika ämnen:
"The First Book of Engines" (1970), "The Story of Corn" (1971),
"What's in the Names of Fruit" (1972), "What's in the Names of Antique Weapons" (1973), "Watch Out, It's Poison Ivy! " (1973), "What's in The Names of Flowers" (1974), "Termites" (1974), "What's in The Names of Birds" (1975), "Chickens, Chickens, Chickens" (1975), "What's in The Names of Stars and Constellations" (1976), "Poisonous Plants" (1976),
"What's in the Names of Wild Animals" (1977), "Oceanographic Institutions: Science Studies the Sea" (1979), "Farming the Waters" (1980), "The Story of Your Heart" (1979), "Deceived" (1983), "Stories Behind Words: The Origins and Histories of 285 English Words" (1986), "Reader's Digest Natural Wonders of the World" (1988), "Weird! The Complete Book of Halloween Words" (1989), "Deceived: The Story of the Donner Party" (1998) och "Deep-Sea Detectives" (2004). Han har även varit medförfattare till ytterligare böcker: "Vessels for Underwater Exploration" (1973) och "102 Questions and Answers About the Sea" (1975).
Innehållet:
Boken är en kavalkad av tragedier till sjöss, där läsaren får ta del av historien kring olika fartygen och dess besättning före förlisningen, läsa om känt eller sannolikt scenario, och de undersökningar som skett efter förlisningen. Det är dock inte enbart fartyg som finns beskrivna, utan även tre flygplanskrascher, två ubåtar och rymdfärjan Challenger finns med.
I texten finns flera redogörelser från överlevande, med både död och sista minuten räddningar. Det redogörs även för olika orsaker till haverier, allt från svåra stormar, eftersatt underhåll, brottliga intentioner, krigshandlingar och mer. Författaren tar även upp en del konspirationsteorier och försöker i texten återskapa händelsen då tragedin inträffade.
Även om många vrak nämns i förbifarten med kortare information, är det en kärna av vrak som utgör fokus för boken: Derbyshire (bulklastare, 1980), Gaul (trålare, 1974), Flare (bulklastare, 1998), Lucona (lastfartyg, 1977), K-129 (ubåt, 1968), Marine Electric (bulklastfartyg, 1983), Rema (bulklastfartyg, 1998), Estonia (ro-ro färja, 1994), Edmund Fitzgerald (bulklastfartyg, 1975), Arctic Rose (trålare, 2001), Margharetha Maria (trålare, 1997), Lusitania (passagerarfärja, 1915), TWA Flight 800 (flygplan, 1996), SwissAir Flight 111 (flygplan, 1998), EgyptAir Flight 990 (flygplan, 1999), Challenger (rymdfärja, 1986), Kursk (atomubåt, 2000), Dakar (dieselubåt, 1968), Thresher (atomubåt, 1963) och Scorpio (atomubåt, 1968).
(För komplett lista över vilka vrak som förekommer i boken, se separat inlägg.)
I kapitel 6 och framförallt 7 får läsaren även bekanta sig med vrakletarpersonligheter som Greg Bemis (ägare till Lusitania och organiserade dykningar på Estonia tillsammans med Jutta Rabe), Clive Cussler (ligger bakom NUMA och även känd som författare) och Greg Stemm (ligger bakom företaget Odyssey Marine Expeditions).
För de som vill veta mer om de vrak som finns beskrivna i boken i form av dykmål, är ganska få fakta i det avseendet. Oftast finns djup medtaget, och i några enstaka fall även en position, men mest handlar det om fartyget och själva förlisningsprocessen, och i viss mån statusen på vraket (dock mest vad man kan utläsa från det i utredningssynpunkt). Det finns inte ens en översiktskarta som visar var all vraken finns någonstans.
Sist i boken finns en omfattande källförteckning, med hänvisningar till personer, webbsidor, trycksaker och film, allt redovisat per kapitel, vilket upptar hela 21 sidor av boken.
Boken är inte, som titeln möjligtvis kan få läsare att tro, en berättelse om vrakletning eller en samling egenupplevda erfarenheter.
Ingående kapitel:
Foreword
Prologue
1 - Sleuthing the Depths: The Science of Underwater Forensics
2 - No Match for the Forces of Nature: The Derbyshire, the Gaul, and the Flare
3 - The Ship that Toppled a Government: The Strange Case of the Lucona
4 - Not-So-Benign Neglect: The Marine Electric and the Rema
5 - Unsolved Mysteries: The Estonia and the Edmund Fitzgerald
6 - Human Error or Just Bad Luck? The Arctic Rose and the Margaretha Maria
7 - Intrepid, Independent Investigators: The Man Who Owns the Lusitania and His Peers
8 - Tragedy in the Sky: Air and Space Disasters
9 - Peril in the Silent Service: The Kursk and Other Submarine Tragedies
10 - Developments in Detection: Outlook for the Future
Glossary
Sources
Smakprov ur boken:
Utdrag från kapitel 2 "No Match for the Forces of Nature: The Derbyshire, the Gaul, and the Flare" och ett avsnitt om förlisningen av den brittiska trålaren Gaul, s 35:
"Doors and hatchways flew open under the force of the ship’s motion. The rear deck, where the trawls operated, flooded because mats and other debris clogged its drainage ports. Water poured in, flooding the hull. The ship sank stern-first, probably within ten minutes. The air trapped inside the hull rose into the bow, filling it. When the ship had sunk about 100 to 130 feet, the water pressure overcame the pressure of the trapped air and pushed the bows in, accounting for the dents, which measured about 6 feet x 1 foot.
The MAIB built a scale model of the Gaul to test this hypothesis. Trials in the testing tank showed that waves the size of those the Gaul encountered could have rolled the ship over past 90 degrees in a mere seven seconds. When this happened, the fish-loading hatches would open of their own weight if not tightly dogged down. The rest followed logically. But there was still the question of the distress call—why was none sent? The answer remained elusive, but the MAIB suggested it would have been extremely difficult to accomplish anything with the ship lying on its beam ends. And why did none of the crew escape when they had ten minutes to flee the sinking ship? Again the Gaul’s extreme tilt would have made it virtually impossible for anyone to move, much less launch a life raft. And the chances of survival in such huge waves and Arctic temperatures would have been vanishingly small anyway."
(Not: MAIB = Marine Accident Investigation Branch, brittisk myndighet för utredning av sjöolyckor)
Utdrag från kapitel 3 "The Ship that Toppled a Government: The Strange Case of the Lucona" om den österrikiska skandalaffären kring affärsmannen Udo Proksch och undersökningen av fartyget Lucona i Indiska Oceanen, s 63-64:
"The explosives experts also took great interest in the front surface of the nearly intact stern, The outward-bent deformation of the metal and its ragged edges showed that the hull had been sheared off where the midship cargo crane was located, along the lines where the hull plates had been welded together. This damage could only have been accomplished by a massive internal explosive charge. Udo Proksch’s friend Major Edelmaier had done his work well. Yet one of the things that impressed Judge Leiningen most was the view of a carton of cigarettes in the wreckage, intact despite the massive damage caused by the explosion and fourteen years on the sea floor."
Utdrag från kapitel 4 "Not-So-Benign Neglect: The Marine Electric and the Rema" om det av ålder sönderfallande fartyget Marine Electric, som börjar få en minst sagt tvivelaktigt skick, s 66:
"It is also reported that many of the Liberty Ships were built of 'tired iron'—Steel whose proportions of carbon and alloy elements were not designed to withstand the chill of seawater or the repeated bending and flexing of a ship’s hull as it passes over waves. Iron and steel (which is essentially just doctored iron) gain their strength by being forged, which aligns the fine crystal structure of the metal in an orderly pattern. Stress eventually transforms the small crystals into large crystals, which have much less cohesive power. (To test the validity of this assertion, take a wire or a strip of metal and bend it back and forth repeatedly. Sooner or later, it will become brittle and break, sometimes distressingly soon.) Welding, too, disrupts the crystalline structure of the metal. The iron of the Marine Electric was very tired after thirty-eight years at sea, and her crew knew it. Some of them had a standing joke: 'Do you think they’ll be cutting her up for razor blades [scrapping her] after this trip?'
'Can’t make razor blades out of rust' was the stock reply."
Utdrag från kapitel 5 "Unsolved Mysteries: The Estonia and the Edmund Fitzgerald" med de överlevandes skildringar från natten då Estonia gick under, s 109-110:
"Life Raft K was floating upside down. Two women in their twenties had somehow managed to get on top of it. Then a male Swedish passenger, who had been washed from the Estonia by a wave, climbed on. They were joined by an Estonian repairman from the crew, who had to swim beside the raft for ten minutes before the others were able to haul him up. Waves washed them off four or five times, but each time one of them managed to keep a grip on the raft, and they all got back on. They lay close together and hugged and massaged each other to keep warm. Although it sounds like an erotic encounter, it was anything but. The men proposed that they all go back into the water and flip the raft right side up, but the women said they were too afraid to go back in the water again. Soon after, another wave broke over the raft, and the two women slid off and drifted away in the darkness. One of them was moaning as she was carried away. At least twice more waves washed the two men overboard. The last time, the Swede got caught in a rope, but the repairman was able to get back aboard. He tried to help the Swede up, but they were both too weak. The repairman took the Swede’s hands and kept his head above water until they were rescued by a helicopter about 7 A.M."
Utdrag från kapitel 5 "Unsolved Mysteries: The Estonia and the Edmund Fitzgerald" med detaljer från en av undersökningarna av vraket Edmund Fitzgerald med fjärrstyrd kamera, s 130:
"In 1989, Michigan Sea Grant sponsored an expedition using a very sophisticated ROV and obtained images of very good clarity. They showed, among other things, that the port door on the Fitzgerald’s bridge was open, suggesting that someone had either tried to leave the vessel or had at least thought about it. The damage to the bow would have been caused by the drag of the water on the way down and by the impact as it struck bottom. The hatch crane was finally located. The spilled taconite cargo was shown to be primarily on the starboard side of the bow, confirming McSorley’s report of a bad list. Some was covering the deck; it had apparently spilled from the severed stern, which sank more slowly."
Utdrag från kapitel 8 "Tragedy in the Sky: Air and Space Disasters" om vad som framkommer när man lyssnar på röstinspelningen från cockpit på EgyptAir Flight 990 som störtade över Atlanten, när piloten Habashi är på toaletten och andrepiloten Batouti är vid spakarna, s 168:
"The most probable scenario is that Batouti then switched off the autopilot, cut the engines, and put the elevators into the down position. There were a number of loud thumps. Batouti repeated 'I rely on God' eight more times before Habashi rushed in, alarmed. 'What’s happening, what’s happening?' he cried.
'I rely on God' was Batouti’s only reply.
'What’s happening?' Habashi asked again.
Silence from the co-pilot. At this point, Habashi apparently reached his seat and grabbed his control yoke, pulling it sharply backward to arrest the plane’s descent.
'What’s happening, Gameel? What’s happening?' he yelled again.
Then Batouti apparently killed both engines. The plane was now powerless. Habashi shoved the throttles forward in a vain attempt to restart the engines. Meanwhile, Batouti was pushing hard on his control yoke, keeping the plane’s nose down.
'What is this? What is this? Did you shut the engines?' Habashi asked. Then he shouted, 'Get away with the engines! Shut the engines!'
'It’s shut,' replied Batouti.
'Pull.. .pull with me.. .pull with me.. .pull with me,' Habashi pleaded.
Batouti pushed instead. The plane went into a spin as it sped downward, the left engine came off, and the fuselage began to break up from the intolerable stresses placed on it."
(För mer omfattande smakprov från kapitel 1 och 4, se länkarna nedan.)
Kommentarer:
Boken finns även tidigare utgiven som hardcover (med hård pärm) 2004 med ISBN 978-0739444535 och annat omslag. Den tidigare utgåvan saknar även vissa detaljer kring förlisningen av den brittiska trålaren Gaul som blev offentliga strax efter att upplagan tryckts, men har bilder på fartygen i fråga.
Boken finns även som e-bok för Kindle ASIN B007U2QH4E (2005).
Boken anges ibland ha 229 sidor, vilket är antalet med ordinarie numrering, men medräknat inledning, förord, med mera, som har en egen sidnumrering blir det 241 sidor.
Illustrationer saknas helt i boken, utöver omslaget, vilket nog får anses som en av bokens brister. I första upplagan av boken, finns det med åtta sidor med bilder på fartygen i boken, men dessa har tyvärr inte kommit med i den andra upplagan på grund av kostnaderna och mödan att förnya rättigheterna till bilderna.
Boken är skriven helt med engelska måttenheter, som fot, pund och miles, vilket gör det lite besvärligare för läsare som inte är vana vid dessa enheter att hänga med i detaljerna.
Språket i boken är aningen svårare än engelska böcker normalt, dels för att det förekommer många tekniska termer, men även för att författaren använder en del mindre vanliga ord, varför de som har svårt för att läsa på engelska kommer ha det svårare att förstå allt. För att underlätta har författaren dock tagit med en ordlista med drygt 50 ord (exempelvis "Doghouse", "Fathometer", "Hatch" och "Sonar") som förklaras.
För den som söker information, finns en innehållsförteckning med underrubriker som visar lite vad som finns i varje kapitel, annars saknar boken register, varför det blir ganska svårt att söka information i boken.
Boken bär samma namn som en TV-serie, men har inget samband med TV-programmet.
Boken innehåller några fel av författaren:
- Sida 10: Författaren har missuppfattat lite om blandgaser för dykning och hävdar att vissa använder hydrox för djup där heliox inte räcker till.
- Sida 16: Författaren summerar 173.192 ton last med 91.654 ton fartyg och får ”nästan 3 miljoner ton”, istället för ”nästan 300.000 ton” – skriv eller räknefel.
Betyg: tre av fem (ur ett vrakdykarperspektiv), för en välskriven, spännande och intressant bok, som dock har låg relevans för sportdykning generellt och som för vrakdykare främst kan ge en viss ökad förståelse för hur man kan tolka en vrakplats för att förstå vad som hände under förlisningen och i mindre utsträckning kan inspirera till dykning, dock kan boken förtjäna ett högre betyg för en publik med ett mer allmänt intresse kring sjöfart och förlisningar då den bjuder på en rad intressanta historier.
Relaterade länkar:
Författarens egen webbsida:
http://www.peterlimburg.com
Författarens egen sida om boken:
http://www.peterlimburg.com/books_deepsea.html
Utdrag ut bokens kapitel 1:
http://www.peterlimburg.com/images/Deepsea_chap1.pdf
Utdrag ut bokens kapitel 4:
http://www.peterlimburg.com/images/Deepsea_chap4.pdf
Amazon (US) om boken i hardcover-version, med recensioner och möjlighet att titta i boken:
http://www.amazon.com/Deep-Sea-Detectives-Maritime-Mysteries-Forensic/dp/0739444530
Amazon (US) om boken i paperback-version, med recensioner och möjlighet att titta i boken:
http://www.amazon.com/Deep-Sea-Detectives-Maritime-Mysteries-Forensic/dp/0595376045
Amazon (US) om boken som e-bok (Kindle):
http://www.amazon.com/Deep-Sea-Detectives-ebook/dp/B007U2QH4E
Barnes & Noble sida om boken, med recensioner:
http://search.barnesandnoble.com/Deep-Sea-Detectives/Peter-R-Limburg/e/9780595376049
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=lgpluV66BrsC
Bokrecension.se’s sida om boken:
http://www.bokrecension.se/0595376045
GoodReads om boken, inklusive en del rekommendationer:
http://www.goodreads.com/book/show/7309139-deep-sea-detectives
Författarens profil på LinkedIn:
http://www.linkedin.com/pub/peter-r-limburg/10/444/a17
Visa alla svar
 Recension "DEEP-SEA DETECTIVES"
|
Pär Ahlgren | 2012-09-28 16:33 |
  I boken förekommande vrak | Pär Ahlgren | 2012-09-28 16:34 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
