Recension "DYKAREN SOM EXPLODERADE"
(Läst 14 710 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Dykaren Som Exploderade – Priset För Det Norska Oljeundret"
Författare: Christian Catomeris & Olivier Truc, 2008
Fakta: 315 sidor, 145x216x24 mm, ISBN 978-91-1-301829-4
Omslag på boken:
Allmänt:
Boken är en berättelse om de galna förhållanden som rådde kring dykningarna inom den norska oljeindustrin på 70- och 80-talen, och dess konsekvenser för de inblandade dykarna, samt deras kamp för att få sina problem accepterade av norska staten.
Boken är en självklar läsning för de med intresse i den aktuella yrkesgruppen, men är skriven för att kunna läsas av en bredare grupp än dykare, varför den lika gärna kan läsas av icke-dykare.
Christian Catomeris är journalist för SVT:s Aktuellt och anställd som producent och programledare för SVT/SR sedan 25 år. Han har tidigare skrivit "Gipskattor Och Positiv" (1988) "I Fädrens Spår" (1998) och "Det Ohyggliga Arvet" (2004), alla om invandring.
Olivier Truc är skandinavien-/baltikumkorrespondent för den franska tidningen "Le Monde", och är dessutom dokumentärfilmare, han har bland annat gjort filmen "La dernière plongée" (fritt översatt "Det Sista Dyket"). Olivier är bosatt i Sverige sedan 1994.
Innehållet:
Boken kretsar främst kring de två norska dykarna Tom Engh och Guttorm Engebretsen, och deras arbete för de yrkesdykare som farit illa vid arbete inom den norska oljeindustrin, men berättar även om livet för flera andra av deras kollegor. I praktiken så kretsar boken kring bildandet av det som kallas Nordsjödykaralliansen, dvs en av numera två organisationer i Norge som verkar för de drabbade dykarnas rättigheter.
I boken får man dels läsa om dykarnas farliga arbete under främst 70- och 80-tal, och deras senare miserabla situation på 90-talet när de är utbrända och övergivna människovrak. Läsaren får rörande dykarnas arbete läsa om bland annat farliga experiment, riskfylld uppdrag, tillbud, olyckor, dödsfall, påtryckningar och vårdslöshet, något som oftast tystades ned, ibland även med den norska statens medgivande.
Avseende dykarna privata situationer får läsaren ta del av utslitna kroppar, koncentrationssvårigheter, självmord, skilsmässor, balansproblem, stressymptom, ekonomisk kollaps och annan misär som verkar vara vanligt förekommande bland de drabbade.
Berättelsen hoppar, som så många andra böcker, fram och tillbaka i tiden genom att varva händelser på 90-talet med händelser på 70- och 80-talet – och blir därför berättelsen lite sönderhackad i vissa avsnitt. Framförallt blir det sönderhackat i mitten av boken när olika personer skall presenteras var för sig med sin historia, varvid den röda tråden tycks tappas och alla dessa personpresentationer inte faller på plats i sammanhanget förrän långt senare i boken.
Berättelsen tar läsaren med på både humoristiska och tragiska berättelser, som ger både anledning till skratt, tårar och ilska i denna gripande berg-och-dalbana av upplevelser och människoöden, där lojalitet och hjältemod varvas med människoförakt och svek i en närmast laglös verksamhet.
Sist i boken så summeras situationen vid tiden för tryckning för de dykare som namngivits och deras kamp för rättvisa. Det finns även en lista över omkomna dykare på den norska sockeln av Nordsjön, där det listas dödsorsaker som nedkylning, överhettning, förlust av dykarklocka, förlust av hjälm, syrgasbrist pga av rent helium, fastnat i rör, lungexplosion, mm.
Ingående kapitel:
Bilder I
Prolog
I - Mot Botten
- Främlingarna Kommer
- Barndom
- Orca
- En Alldeles Vanlig Dag
- Det Haltande Teamet
- Cormorant Alpha
II – Upp Till Ytan
- Dykaren Som Exploderade
- Storegutten
- Guy
- Världsrekordförsök
- Merete
- Gary Och Tom
- Grazyna
- Att Få Veta
- Otto
- Framgångssagan
- Pionjärerna
Epilog
Bilder II
Efterord
Appendix: Dödsolyckor under dykning i Nordsjön Åren 1965-1990
Smakprov ut boken:
Utdrag från kapitlet "En Alldeles Vanlig Dag" om hur oförutsägbart och krävande arbetet som djuphavsdykare var, s 90-91:
"Den lilla Marockoturen utvecklade sig till en fyra månader lång vistelse, en överraskning inte minst för hans hustru och barn som han lämnat i Stord i tron att han skulle vara borta på någon veckas dykjobb i Stavanger.
I dykmiljön tycktes det vara en självklarhet att inte ifrågasätta sprängda tidsramar på de jobb man tackade ja till.
Mitt i natten, några månader senare, anlände Georg Hetland till hemmet i Stord. För att inte väcka hustrun och barn valde han att lägga sig på soffan ute i vardagsrummet.
Klockan halv åtta på morgonen, drygt tre timmar efter att han anlänt, när familjen fortfarande låg och sov i rummet intill, ringde plötsligt telefonen.
Det var chefen på Ocean Systems i Stavanger:
- Det är ett jobb ute på Nordsjön, du måste komma nu.
- Du skämtar?
- Nej, jag skämtar inte. Det står ett sjöflygplan nere i hamnen i Leirvik och väntar på dig."
Utdrag från kapitel "Cormorant Alpha" om när en olycka inträffar på en oljerigg under byggandet och dykaren Otto Johanssen befinner sig på ett dekompressionsstopp, s 127:
"Inte drabbas av panik.
Det var vad Otto tänkte när han såg Tom Engh forsa förbi honom. Men dykaren som nu var på väg ned i djupet skulle inte befinna sig där. Något var fel.
Och så var det människorna som landade i vattnet ovanför.
- Vad är det som sker? frågade han alltmer desperat.
Svaret från ytan kom omedelbart:
- Det är riggen som håller på att tippa. Vi försöker lösa det.
Innebörden i det som Guttorm berättade slog emot honom med samma kraft som en chockvåg.
Den trehundraåttitusen ton tunga jätten ovanför honom skulle dra honom med sig i djupet.
Han skulle dö.
Frågan var bara hur.
Skulle han verkligen vänta här på att dras ned till botten av den fallande betongklossen?
Vore det inte bättre att bara slita av sig masken för att få det gjort omedelbart? Så att han fick dö nu?
Otto Johanssen hängde ensam mot betongväggen och såg sitt liv passera i revy."
Utdrag från kapitel "Världsrekordförsök" om när organiseringen av överlevande dykare börjar ta form, s 198:
"Kanske hade Lindahl sina kamrater från djupdykningsexperimenten i bakhuvudet när han beslutade sig för att stödja de två dykarna. Kanske tänkte han på Jan och Gunnar med sina depressioner, och på Stein, reservdykaren som hoppat in och ersatt den petade 'världsrekordhållaren' Stephen Porter på Deepex II-dyket.
För ett par år sedan hade Anders Lindahl nåtts av beskedet att Stein satt sig i en frysbox med en öppnad gasolflaska och tagit livet av sig."
Utdrag från kapitel "Gary Och Tom" om förändringar i arbetsmiljön, s 242:
"Tio år efter Garys ankomst till Nordsjön, under mitten av 1980-talet, hade det norska Oljedirektoratet infört gemensamma säkerhetsföreskrifter för alla aktörer på norsk sockel. Detta kunde tyckas sent påkommet, men innebar vissa förbättringar för dykarna.
Inne i tryckkammaren blev det nu rymligare och mindre obekvämt. Ibland kunde man rent av stå upp i kammaren och dykarna fick individuell belysning så att de inte behövde väcka varandra när de behövde ljus."
Utdrag från kapitel "Otto" om när viljan att fortsätta leva har försvunnit, s 274:
"Denna höstkväll vid Hardangerfjorden böjde han sig ned för att kyssa sin sovande sambo och sina barn. Sa ett 'morn da', eller adjö, och plockade fram vapnet som skulle hjälpa honom att genomföra sina planer.
Han hade införskaffat vapnet i samband med en livvaktskurs i Lettland som han anmält sig till under sina sista år i Olso.
Kursen var ännu ett tokigt infall som han fått efter att ha tvingats lämna dykningen.
Otto var inte rädd för det han stod i begrepp att göra. Han hade skjutit i skytteklubb, kände sig beslutsam och trodde sig veta vad han gjorde.
Utan att skriva något brev, beväpnad med en revolver i den ena handen och några starka värkpiller i den andra, smög han sig ut i hallen."
Kommentarer:
Boken finns även översatt och utgiven på norska (bokmål) under titeln "Fra dypet" (2008), ISBN13: 9788243004467.
Boken är mycket välskriven med ett lättförståligt språk och man behöver inte alls vara dykare för att förstå och hänga med i berättelsen då den är ganska befriad från facktermer och när så är fallet, så de förklarade.
Boken saknar helt illustrationer utöver omslaget. (De två avsnitt som heter "Bilder I" och "Bilder II" beskriver bilder som inte visas).
Boken har en enkel innehållsförteckning, och saknar helt register, så för läsare som söker information, så är det svårt att söka uppgifter i boken.
En bok om ett hett ämne väcker också många åsikter, och det finns opponenter mot boken som hävdar att den ger en felaktig bild av verkligheten, precis som det finns de som anser att Nordsjödykaralliansen inte är en seriös organisation. Men oavsett om man väljer att tro att berättelsen i boken är den sanna bilden eller inte, så är den välskriven och fängslande.
Betyg: fem av fem, för en mycket välskriven, gripande och fascinerade berättelse om livet som djuphavsdykare i de norska oljefälten som både bjuder in till tårar och skratt.
Relaterade länkar:
Förlaget sida om boken:
http://www.norstedtsforlagsgrupp.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=48816
Recension.se med kritiskt recension från norsk dykare:
http://www.bokrecension.se/9113018299
Boecker.se om boken:
http://boecker.se/9113018299.html
Tidningen Kulturen har en recesion av boken:
http://www.tidningenkulturen.se/content/view/3681/35
Recension av boken i jnytt.se:
http://www.jnytt.se/Read__20082.aspx
Gotlands Tidningar har en recesion av boken:
http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=4535266
Karlskoga Sportdykarklubb har en recesion av boken:
http://www.karlskogasdk.se/allmant/dykaren-som-exploderade
Boken kommenteras på dykarna.nu:
https://www.dykarna.nu/forum/bocker-om-dykning-278821/280287.html
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
